Annons

Filmrecension: Bromance på allvar

Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson satt fängslade i Etiopien i 438 dagar. Långfilmen om deras upplevelser är både Hollywoodsnygg och väldigt, väldigt svensk.
Filmrecension • Publicerad 28 augusti 2019
Det ökända fängelset Kality i Etiopien skildras i ”438 dagar”, med Gustaf Skarsgård och Matias Varela i rollerna som Martin Schibbye och Johan Persson. Pressbild.
Det ökända fängelset Kality i Etiopien skildras i ”438 dagar”, med Gustaf Skarsgård och Matias Varela i rollerna som Martin Schibbye och Johan Persson. Pressbild.Foto: SF Studios

”Den är bra – för att vara svensk”. Hur många gånger har man inte hört den kommentaren, när en svensk film vågar sig på att utmana Hollywood på hemmaplan? När svenska filmskapare använder breda berättarknep, stora känslor och snitsigt bildberättande – och gör det bra – så avfärdas filmerna ändå ofta som bleka kopior av amerikanska original.

Just därför blir jag så glad av ”438 dagar”, berättelsen om hur journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fängslades efter falska terroranklagelser i Etiopien. Inte för att den är bra trots att den svensk, utan för att det är just svenskheten som lyfter den några snäpp över Hollywoodfilmer i samma skola.

Annons

Som när Johan Persson möter sina föräldrar för första gången sedan gripandet och generat skakar av sig sin pappas kärleksbetygelser. Eller när den täta thrillerstämningen bryts av med en scen där de båda huvudpersonerna till sist får träffa sitt granskningsobjekt Carl Bildt (fint spelad av Philip Zandén) och hamnar i en fruktansvärt rolig ordväxling om salami (”ni säger att ni vill ha salami – men det finns ju hundratals sorter!”).

Filmen inleds i Somalia sommaren 2011, där duon gör sig redo att resa in i den förbjudna regionen Ogaden i Etiopien, för att bland annat ta reda på hur det svenska oljebolaget Lundin Oils aktiviteter där påverkar lokalbefolkningen. Nästan i samma stund som de korsar gränsen angrips de av etiopisk militär, såras och sätts i fängelse. Rättegången blir en regimorkestrerad charad. Men de får också stöd, inte minst från sina medfångar (som inte sällan är lika oskyldigt dömda). I en sidohandling får vi möta en statsanställd etiopier som drabbas av samvetskval, och som blir en nyckel i kampen för att få Martin och Johan fria.

Bakom kameran står Jesper Ganslandt (regi) och Peter Birro (manus) och dessa båda särlingar har gjort en spännande och välgjord thriller, som vågar vara både drama och feelgood när det behövs. Men kärnan i filmen är en alldeles trovärdig bromance mellan två väldigt olika män, kärleksfullt spelade av de mångåriga vännerna Matias Varela och Gustaf Skarsgård. De tröstar och tyr sig till varandra, räds inte fysisk närhet och pratar, pratar, pratar. Vad skulle kunna vara mer svenskt, hösten 2019?

Fotnot: Bromance är en sammansättning av orden ”brother” och ”romance” och betecknar filmer om nära manlig vänskap.

TT
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons