Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
söndag 27 maj 2012
Veronica Björling, dotter till Carl Kempe, är både förtvivlad och rasande över hanteringen av hennes fars samling.
Ulricehamn 2008-04-11 | Uppdaterad 2008-04-11
Klausulen hindrade en försäljning i tio år.
Nästan exakt tio år har gått.
Och samlingen har lämnat landet.
Nu vill Carl Kempes dotter stämma Weland Stål.
– De är skurkar och banditer. Min pappa vänder sig i graven nu, säger hon.
Drygt en vecka har gått sedan BT avslöjade att Ulricehamns konst och östasiatiska museum har sålt alla föremål och stänger.
I museet fanns bland annat en av världens bästa guldsamlingar – The Carl Kempe collection.
Weland Stål köpte samlingen i slutet av 1997 av Carl Kempes två döttrar.
Nu avslöjar den ena av dem, Veronica Björling turerna som låg bakom affären.
– Jag är fullständigt rasande. Om jag hade vetat att de här otäcka människorna tänkte sälja samlingen till utlandet så hade jag istället skänkt den till ett riktigt museum, säger hon.
I hennes fars testamente stod det skrivet att samlingen under inga omständigheter fick säljas till utlandet.
Den skulle bevaras i sin helhet och säljas till ett svenskt museum.
När systrarna bestämde sig för att sälja samlingen föll valet på det nyöppnade museet i Ulricehamn.
Ett beslut Björling ångrar i dag.
– Jag ville bara följa pappas testamente. Jag sålde samlingen till underpris för att den skulle vara kvar i Sverige, säger hon.
För att försäkra sig om att samlingen skulle stanna i landet även efter försäljningen till Weland Stål ville systrarna skriva in en klausul i köpekontraktet.
En klausul som skulle hindra Weland Stål att sälja samlingen till utlandet.
Men Weland Stål gick inte med på det kravet enligt Björling.
Däremot lyckades man enas om att Ulricehamnsföretaget inte fick sälja samlingen på tio år.
Det var 1997.
Hösten 2007 stängdes museet och samlingen fördes bort.
Orsaken sades vara en vattenläcka.
– Nu förstår jag att det här museet eller vad man ska kalla det, bara var en skenmanöver. De bildade museet för att få köpa samlingen. Sedan väntade de i nästan exakt tio år och sålde den. De kunde lika gärna väntat i tio år och en dag. Jag visste inte att de var skurkar när jag sålde. Jag litade på dem, rasar hon.
Weland Stål fick köpa den världskända samlingen (totalt cirka 1000 föremål) för omkring 40 miljoner. Enligt antikexperter ett grovt underpris.
I dag säljs 25 av objekten vidare på auktion i Hongkong. Utropspriset för dessa är hela 85 miljoner. Experter som BT varit i kontakt med värderar hela samlingens värde till minst 150 miljoner.
Men vid en auktion där Kempe-samlingen säljs objekt för objekt kan slutsumman uppgå till närmare en halv miljard.
– Men jag försäkrar dig, det här handlar inte om pengar. Jag visste redan för tio år sedan att det var en dålig affär. Jag ville bara uppfylla pappas önskan, säger Björling.
Weland Ståls vd, Staffan Gunnarsson hävdar att han inte förstår Björlings besvikelse.
– Man mår bättre om man är glad, hälsar han henne istället.
Anser du att ni har agerat korrekt?
– Vi brukar agera juste. Jag tror att vi har ett rykte om oss att göra korrekta affärer.
Du förstår inte varför Veronica Björling reagerar?
– Nej. Har man kommit överens så är man överens.
Vad tror du att Carl Kempe skulle tycka om att samlingen lämnar landet?
– Det har jag inga kommentarer till.
Var syftet med museet att kunna köpa Kempe-samlingen?
– Nej, så var det inte alls. Bara för att något ser ut att vara på ett sätt måste det inte vara så.
Veronica Björling undersöker nu tillsammans med sin advokat, om det går att starta en rättslig process mot Weland Stål.
– Om det finns en möjlighet att stämma så vill jag göra det. De har betett sig som skitstövlar mot mig, min syster och min pappa.
Men oavsett vad som händer så säljs samlingen bit för bit till högstbjudande i Hongkong i dag.
Carl Kempes livsverk är redan skingrat.
– Det här är en av de värsta perioderna i mitt liv. Pappa vänder sig i graven nu. Det är förfärligt. Hans samling är borta.
Victor Petersson
victor.petersson@bt.se
Telefon: 033-700 07 75
Det finns ju en orsak till att statliga verk och inrättningar finns. Vi har en allmän sektor just för att vi vill gemensamt förvalta och äga. Den fria marknadens krafter är till för att tjäna pengar utan att behöva ta viss hänsyn.
Vill man att det man tillhandahåller skall vara kvar i Sverige och inte säljas i första hand kanske man skall undvika och sälja till marknadens aktörer. För det är mycket svårt att avtala i och kring vad en eventuell framtida köpare skall ha för dispositionsmöjligheter med det den köpt. Så utan någon skugga skall falla på den som säljer samlingen kan jag bara säga att så här fungerar marknaden.
Det här är fruktansvärt! Hur kan Weland Stål bete sig på det här sättet? Usch, jag tycker att det hela låter väldigt otrevligt.
Er pappa vände sig förmodligen redan när syskonen sålde samlingen för 40 miljoner till Welands stål......
Fy vad nedrigt att sälja denna ursvenska samling till utlandet. Lika illa som när Naturhistoriska lämnade tillbaka skeletten till aboriginerna.
Skriver man in en 10-årsklausul så kan man ju inte bli förvånad när samlingen väl säljs efter 10 år. Dummare än så torde man ju inte vara?
Sedan är det vell jättebra att den östasiatiska samlingen kommer tillbaka till sina ursprungstrakter än finns här i Sverige där ingen uppskattar dess värde.
Varför sålde systrarna samlingen från första början?,om det inte var för pengar?? kunde ju behållt allt själva eller skänkt allt till ett seriöst museum från början.. Dags att knorra nu när dom inser hur mycket pengar dom missat....Sålt är alltid sålt....
Ja, om det inte handlar om pengar så varför sälja från början? Vettigare hade varit att skänka till ett sedan många år etablerat museum, kanske hade en sådan affär också kunnat betala sig bättre. Att dessutom börja gny över en klausul som uppenbarligen båda parter undertecknat.. nej systrar, ni får allt stå ert kast!
Hur man kan uppröras över försäljningen förstår jag inte, affärer är väl affärer och den som gett sig in i leken måste väl leken tåla?
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Maria Hjulström
maria.hjulstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 92
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
