De första byggmötet. Kristina Andersson, Bengt Carlsson, Lennart Norström, Roland Persson, Karin Lundberg, Lars Redegard och Per Gärdelöv.
Tranemo 2010-02-03 | Uppdaterad 2010-02-03
Kyrkan i Ambjörnarp ska få en heluppfräschning.
Det är dags för det första byggmötet. Och det börjar med en bön. Pusselbitarna är många. Karin Lundberg från länsmuséet går igenom antikvariedelen, arkitekten Lars Redegard prickar av punkt för punkt med Per Gärdelöv från Erik Larsson Byggnads AB.
När ska färgprovningen ske, hur många bänkar ska bort, hur lyckas man täcka in altare, predikstol och orgel, jordfästningarna – de får inte störas, vem ska vara besiktningsman, är försäkringarna klara...
Renoveringen sätts i gång redan nästa vecka och i mitten av augusti är det dags för återinvigning.
Upplägget följer rätt väl Sjötoftamodellen, kyrkan där renoverades 2009–2009.
Staten bidrar med ”kyrkoantikvariska bidrag och samfälligheten Tranemo/Mossebo/Ambjörnarp/Sjötofta ställer upp med resten.
– Hur mycket det kommer att kosta? 3–3,5 miljon kronor bör vi hamna på, säger Lena Fredriksson, kamrer hos Svenska Kyrkan Tranemo.
Gruppen har nu lämnat sakristian och går runt i kyrkan. Utrymme för utrymme betas av.
Vapenhuset ska ljusas upp, under läktaren blir det pentry och framförallt ett rum tänkt för mindre sammankomster.
Ljudanläggningen kliver in i 2000-talet, ett antal bänkar inne i kyrkorummet tas bort, så gott som allt – förutom taket – målas om, heltäckningsmattorna åker ut. Och när det invändiga är avklarat så är det dags för exteriören.
Plötsligt kliver Björn Arfvidsson, glasantikvarie på Sveriges Glasmuseum i Växjö, in i kyrkan. Den stora glaskronan, 1682 skänkt av baron Hård från Hallabo, ska monteras ner.
Med hjälp av en stege och vana – och försiktiga – händer tas glasprismor och manschetter och allt det andra ner. Bokförs noggrant och slås in i plast och packas ner.
– En sådan här ljuskrona är egentligen ovärderlig, konstaterar Björn Arfvidsson.