De är fortfarande explosiva och farliga, en dykare eller fiskare kan utlösa dem av misstag. Därför desarmerar svenska marinen minorna – genom att spränga dem.

Det skakar i minröjningsfartyget när minan som legat på havets botten utanför Falsterbonäset sedan november 1939 exploderar. Vattnet slår upp som i ultrarapid i en enorm fontän och efteråt luktar det bränt på flera hundra meters håll. Det är svenska marinen som under fredagen desarmerar en tysk mina från andra världskriget.

– Sprängningen gick bra, konstaterar röjdykare Ludwig Svennberg efteråt.

Dyker ned

Sprängningen går till så att han och hans kollega dyker ned till minan och placerar en 15 kilos sprängladdning som de sedan utlöser från båten på 500 meters håll.

Minan som sprängdes fälldes av tysk militär i november 1939, med syfte att förhindra engelsmännen från att ta sig in i Östersjön. Minan är en meter lång och en halv meter i diameter och dess sprängkraft skulle kunna spränga ett 100 meter långt fartyg mitt itu, berättar officer Jimmie Adamsson.

Den här minan är en av fem som minröjningsfartyget HM Sturkö hittat under sin senaste insats i Östersjön.

Många minor kvar

Både Tyskland och Sovjetunionen använde sig väldigt mycket av minor under andra världskriget för att oskadliggöra fiendens fartyg. Finska viken och de danska sunden är platser där det fälldes många minor. Mindre länder har också använt minor för att freda sina vatten då det är både billigt och effektivt, förklarar Jakob Löfqvist, geoanalytiker inom Försvarsmakten som arbetar med att identifiera minor i Östersjöområdet.

Trots minröjningen efter andra världskriget ligger mellan 10 och 30 procent av alla minor kvar. Det var när det svenska stridsflygplanet DC 3 hittades vid Gotska Sandön 2003 som man vid bärgningen upptäckte att det fanns minor på havsbottnen, och inte bara i de vattnen utan även utanför till exempel Falsterbonäset.