Islamfientliga Pegida – en rörelse som sprider sig

Mycket talar för att en svensk variant av den islamfientliga rörelsen är på gång. Vad står egentligen Pegida för? BT har kollat närmare på saken.

”Lögnarpress” är ett av slagorden som ofta förekommer när Pegida drar ut på stan. Begreppet är inte nytt, utan användes av ledande företrädare för såväl nazisterna som DDR.

Pegida (patriotiska européer mot islamiseringen av västerlandet) varnar också för ”überfremdung” av Tyskland, ett för stort främmande inslag. En retorik som även Joseph Goebbels, propagandaminister under nazitiden, använde sig av.

En efterföljare i Leipzig, som kallar sig för Legida, manar som andra punkt i sin officiella programförklaring till ett slut på ”kulten” om krigsskulden.

Ordvalen har bidragit till de starka motreaktionerna i Tyskland. Självaste förbundskanslern Angela Merkel tog upp Pegida i sitt nyårstal, om än utan att nämna rörelsen vid namn.

– De ropar ”vi är folket” men det de faktiskt menar är ”ni hör inte hit” på grund av er hudfärg eller religion, sa Angela Merkel i det ?tv-sända talet.

Hon uppmanade sina medborgare att inte gå med i den nya tidens måndagsdemonstrationer.

– För ofta är fördomar, kyla och till och med hat i deras hjärtan.

Att ropa ”Wir sind das Volk” (vi är folket) i demonstrationer på måndagar gjorde även demokratirörelsen i den östtyska diktaturen tiden före murens fall på 1980-talet.

Fenomenet Pegida har spridit sig till flera andra tyska städer men där är, till skillnad från i Dresden, motdemonstranterna mångdubbelt fler. I Leipzig beräknades antalet motdemonstranter till drygt ?30 000 i måndags.

För två veckor sedan var det också dags för en Pegida-variant att komma till den tyska huvudstaden Berlin. 450 demonstranter dök upp. Deras tänkta promenadväg blockerades av motdemonstranter som var fler än tio gånger så många.

En av motdemonstranterna var 40-årige Sascha Mase från Berlin. Han är tudelad när BT frågar vad han tycker om Pegida.

– Det är en gaturörelse som jag inte riktigt kan förstå. Det är ett dilemma för mig som själv kommer från Östtyskland och ser mig som en del av 1989-rörelsen, som gick ut på gatorna för frihet.

Han deltog i protesten i Berlin för att han tycker sig se en ökad främlingsfientlighet, exempelvis genom berättelser från hans mor som bor i delstaten Thüringen eller vittnesmålen från den jordanske pappan till sonens förskolekompis.

Bild och text stämmer inte överens för Sascha Mase när han ser demonstranterna och hör budskapen.

– De officiella ståndpunkterna kan i första läget låta förnuftiga, som att det ska finnas fler socialarbetare på flyktingboenden, men mitt intryck är att det bara är tomma ord. Kärnan bland demonstranterna förefaller ha rasistiska åsikter, säger Sascha Mase.

I Tyskland är det många som förundras över att Pegida har blivit så stor i just Dresden och inte någon annanstans.

– Jag har heller inget svar på varför människor går på gatorna i en stad där man knappt träffar migranter eller muslimer. Jag var i Dresden strax före jul. Den enda muslim jag såg under tre dagar var på fotbollsstadion där en i Dynamo Dresden-tröja stretchade vid sidlinjen.

Sachsen, där Dresden är den största staden, tillhör de delstater i Tyskland där antalet invandrare är som lägst. Knappt 2,5 procent är den aktuella siffran. Enligt Bild Zeitung är dessutom den största gruppen bland de procenten vietnameser som företrädesvis är buddister.

Pegida vill verka som en fredlig och invandringskritisk rörelse på humanistisk grund som vill stoppa ”islamiseringen” och förändra invandringspolitiken. Språkbruket på demonstranternas skyltar är hårdare.

”Stoppa multikulturen – min hembygd förblir tysk”, ”respekt och tolerans för vårt folk också” och ”Alibaba och de 40 dealarna – utvisning genast” är exempel på plakat som har synts i demonstrationsleden de senaste månaderna.

Det är konstaterat att kända högerextremister har deltagit i demonstrationerna.

Vilka är då de som går med i marscherna i övrigt? En vetenskaplig studie som presenterades av Dresdens tekniska universitet i veckan, som bygger på intervjuer med 400 personer, visar att det ofta handlar om män som har utbildning, jobb och tjänar hyfsat.

Enligt studien är de inte i första hand islamfientliga, utan missnöjda med politik, medier och offentlighet.

Missnöjet och den upplevda avståndet till det etablerade samhället illustreras väl av att två tredjedelar av de tillfrågade vägrade vara med i studien.

Även i Sverige finns det planer på att starta en Pegida-rörelse. På nätet presenterar man sig som en ”folklig och fredlig kraft mot islamiseringen”.

Formellt är Pegida en rörelse utanför den partipolitiska sfären men vissa band tycks ändå finnas till Sverigedemokraterna. Efter riksdagens partiledardebatt i onsdags skrevs ett hyllningsinlägg till SD:s vikarierande partiledare Mattias Karlsson.

Påfallande många som stöttar svenska Pegida på Facebook gillar även diverse sidor som stöttar Sverigedemokraterna. Exempel på andra sidor som tycks vara kompatibla med Pegida är ”Mot svenskfientlighet – till värn för Norden” och ”Nej tack till moské i Sverige”.

Flera bedömare tvivlar på att Pegida kommer att bli en kraft att räkna med i Sverige.

– I Europa finns det en antimuslimsk och invandringsfientlig opinion. I de flesta länder, som i Sverige, kanaliseras detta genom stora politiska partier men ett sådant parti finns inte riktigt i Tyskland, sa den antirasistiska tidningen Expos chefredaktör Daniel Poohl nyligen till TV4.

När den norska motsvarigheten kallade till en första måndagsmarsch den 12 januari kom bara ungefär 200 personer.

Det uttalade målet för svenska Pediga är att arrangera demonstrationer i Sverige men än så länge begränsar sig engagemanget till en Facebook-sida.