torsdag 23 februari 2012
torsdag 23 februari 2012
Nyheter 2010-04-24 | Uppdaterad 2010-04-24
För vilken poliskår som helst med uppdrag att hålla styr på stora folkmassor torde detta vara den definitiva mardrömmen: att se till att 50 miljoner pilgrimer kan bada tryggt på en högst begränsad liten flodsträcka.
Den hinduiska vallfärdshögtiden kumbh mela är ett kaotiskt, smutsigt och stundtals också farligt jätteevenemang som återkommer vart tredje år vid floden Ganges i norra Indien. Under tre månader strömmar djupt troende hinduer till för att på trappor kliva ner i den snabbt strömmande floden, ett heligt dopp som de anser renar dem från synd.
Platserna för detta rituella bad saknar allt: tillfartsvägar, parkeringsplatser, toaletter, logi. Tiotusentals familjer bäddar ner sig på gatorna, barn kommer bort från sina föräldrar, gamlingar kämpar för att hålla sig upprätt i trängseln och de knuffande folkmassorna och turister letar desperat efter buteljerat dricksvatten och mat som de vågar äta.
Bakom denna skenbara anarki finns det ändå en avancerad planering och organisation, och när de troende skarorna tar sig ner till badet i den heliga floden och tillbaka igen går det överraskande smidigt och med gott humör.
Överfullt överallt
– Att hantera folkmassor på tiotals miljoner människor är en monumental uppgift, säger Alok Sharma – högste polischef över årets kumbh mela, som hållits i staden och distriktet Haridwar. Vallfärden började i januari och beräknas ha lockat över 50 miljoner pilgrimer när den avslutas på onsdag.
– Det är överfullt med folk överallt här. Risken för panikrusningar i sådana folkmängder är stor. Det handlar om masskontroll i jättelik skala.
– När alla samtidigt försöker ta sig fram till en liten plats är uppgiften mycket svår. Vi försöker därför i stället få folk att bege sig till olika flodtrappor.
Till sin hjälp har Sharma hundratals övervakningskameror. Med deras hjälp kan han övervaka de kritiska platserna och dirigera poliser ute på gatorna att styra om folkhopen till långa kösystem eller att helt stänga av vissa vägar. 20 000 poliser från Indiens alla hörn har satts in för att hålla ordning på massorna.
Miljoner i vattnet
En imponerad åskådare är Andreas Manthur, pensionerad tysk polis som uppfyller sitt livs dröm att en gång få se detta spektakel i levande livet.
– Så mycket folk, säger han.
– Indisk polis har inte särskilt gott rykte, men jag tycker de gör ett bra jobb. De är bestämda men inte otrevliga. Det finns en tydlig planering och de iscensätter den.
Onsdagen den 14 april var kumbh melas största doppardag, och enligt arrangörerna klev 16 miljoner människor ner i det iskalla vattnet enbart denna dag. Siffran kan enligt somliga vara överdriven, men det enda som rapporteras ha fläckat dagen var en olycka på en bro där sju personer omkom när en bil körde in i en folkmassa och orsakade panik.
Söliga får smaka käppen
På Har Ki Pauri, den viktigaste av de 187 trapporna ner i Ganges, sätter poliser med käppar snabbt fart på pilgrimer som sölar när de ska ner i det heliga vattnet eller när de klär på sig efteråt. Också kravall- och specialpoliser finns på plats, särskilt när flodtrappan ska tömmas på vanliga pilgrimer så att de nakna, asksmorda heliga männen, "sadhuer", kan anföra badandet under vallfärdens höjdpunkt.
1954 trampades hundratals människor ihjäl då paniken slog till i pilgrimsträngseln. 2003 dog flera tiotal personer på samma sätt. Nyckeln till att förhindra sådana tragedier är kontroll över broarna längs den 15 kilometer långa flodsträckan.
Alla 45 broarna vaktas av poliser, och de ser till att den stadiga strömmen av upprymda men utmattade pilgrimer mellan sovlägren och Ganges hålls strikt enkelriktad. Dammar uppströms styr också vattendjupet till säker nivå under de dagar då flest ska ner i vattnet.
"Djup känsla"
Vid sidan av myndigheternas beväpnade polis och vakande kameror finns ett mer traditionellt nätverk som håller viss ordning på kaoset. Över 800 religiösa grupper är officiellt företrädda vid högtiden. Till dem kommer otaliga hinduiska sekter från hela Indien. Tillsammans splittrar de upp det 130 kvadratkilometer stora vallfärdsområdet med enorma färggranna tält, soppkök och religiösa skriftstudier.
De flesta besökare planerar sin resa månader i förväg, reser i grupp och hyser in sig hos bekanta.
– Det här är första gången för mig, berättar 34-åriga D K Panda från delstaten Västbengalen.
– Det handlar inte om bekvämlighet utan om att vara här. Det är en mycket djup känsla och jag känner mig säker.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
0702-566488
Madeleine Korneliusson
madeleine.korneliusson@bt.se
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
