Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
lördag 26 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
lördag 26 maj 2012
Hermansson menar att Libyens förutsättningar, trots Gaddafis bortgång, är långt ifrån goda.
Mikael Hermansson 2011-10-20 | Uppdaterad 2011-10-20
En diktator mindre. Världen lär knappast sörja Muammar Gaddafis hädanfärd. Men nu börjar det mödosamma arbetet med att bygga ett land av hundratalet grupper och klaner, vars enda gemensamma nämnare är att de alla levt under samma diktatur.
Libyen, dag noll. Ovissheten råder. Ett befriat folk stiger ut i ljuset och gnuggar ögonen. Vad blir det första som alla de överlyckliga libyerna ser när de slutat stirra på Gaddafis sargade anlete?
Kanske de Natoplan som cirklat runt i luften allt sedan FN gav Nato mandat att ingripa på rebellernas sida? Kanske väcker de hopp om snabb humanitär och statsbyggande hjälp från världen utanför, från USA och EU. Från Sverige.
Men ärligt talat är förutsättningarna långt ifrån goda, för att den stat som uppstod i tid då europeiska stormakter drog upp nationsgränser med penna och linjal ska kunna ersättas av en modern demokrati av vänsterländskt snitt.
Det fria Libyen har ställts inför ett val. Historien tvekar och världen håller andan, och det av goda skäl.
Ty den arabiska våren har gått över i höst.
I Syrien fortsätter Assadregimens terror mot de egna medborgarna. I Egypten dödas kristna kopter, som under upproret mot Mubarak stod sida vid sida med dem som nu förföljer dem. I Jemen råder ovissheten och i övriga länder som tidigt tände upprorsflamman är det oroväckande tyst.
Frågan är vad det libyerna ser av detta, och vad åsynen av ett närområde i oviss omvandling gör med deras mod och framtidshopp. Men har de och världen tur fastnar blicken på grannlandet Tunisien, där den arabiska våren började. På söndag går landet till sitt första val någonsin.
Blir det nu bara fritt och demokratiskt har libyerna en god anledning att släppa Natoplanen med blicken.
För svensk del har inbördeskriget i Libyen och FN-insatsen bland annat inneburit att det svenska flygvapnets största och dyraste satsning någonsin – Gripen – plötsligt fått sitt genombrott i skarpt läge. De svenska spaningsplanen har fyllt en stor lucka i Natos arsenal.
Men den svenska Libyeninsatsen har också medfört att kritiska blickar landat på Håkan Juholts (S) omdöme och förmåga att hantera politiskt laddade utmaningar. En del av dagens krisläge inom Socialdemokraterna har sin upprinnelse i hur Juholt agerade när han svängde om den svenska Libyeninsatsen, och ville ta hem Gripen.
Kompromissen – den marina bordningsstyrkan utan båt – lär knappast bli mer än en parentes i de svenska FN-insatsernas historia.
Nu ställs nya krav på snabba insatser och tydliga och hållbara överenskommelser över blockgränsen. Sådana måste fram. Det råder ingen tvekan om att när morgondagens Libyen ska byggas, ska också Sverige delta, bidra och hjälpa till.
Mikael Hermansson, politisk kommentator
mikael.hermansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 17
Politisk kommentator
Började på BT 1989 men har ett förflutet på saligen insomnade Västgötademokraten. Har arbetat på ett antal dagstidningar och tidskrifter sedan 1982.
Krönikerar om politik och samhällsfrågor med kommentarer, analyser och reflektioner som främsta arbetsredskap. Partipolitiskt obunden.
Mikael Hermansson, politisk kommentator
mikael.hermansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 17
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Maria Hjulström
maria.hjulstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 92
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
