Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
lördag 26 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
lördag 26 maj 2012
Mikael Hermansson 2012-02-14 | Uppdaterad 2012-02-14
Glöm folkomröstningen. Gårdagens debatt i fullmäktige handlade egentligen om det som är alla små glesbygdskommuners stora dilemma – att resurserna inte räcker till.
Svenljunga står tillsammans med andra småkommuner i Sverige inför en och samma utmaning: Antingen ser man till att vända flyttströmmarna eller så får man vackert anpassa det offentliga välfärdsutbudet till vad pengarna räcker till.
Det första är svårare än det låter och det andra är ingen nyhet.
Inga lokala folkomröstningar i världen rubbar på dessa samband. I alla fall inte utan att det får långgående och mycket svåra konsekvenser för kommunernas fortlevnad.
Folkomröstning eller ej – de flesta glesbygdskommuner har i dag inget val. För att kunna leva upp till dagens krav inom skola, vård och omsorg måste man effektivisera och samla sina resurser, hitta på nya kreativa sätt att samutnyttja lokaler.
Eller, vilket de flesta drar sig för, så får man höja skatten till hittills otänkbara nivåer.
Allt går igen. Detta dilemma är inte nytt. Och plötsligt är det 1952 igen, och snart 1971. Då slogs först närmare 2?500 små bykommuner samman till dryga 800. Sen gick det snabbt att bunta ihop dessa ytterligare, till vad som idag är 290.
Denna rationalisering och sammanslagning, för att klara av att producera all den offentliga välfärd som riksdag och regering beslutat om, var smärtsam och krävde hårda tag från en stark stat. En och annan byskola försvann omedelbart, andra slogs samman till större och mer moderna enheter. Just sådana som i?dag har svårt att hålla måttet när det blir allt glesare mellan bänkarna.
Går det att ännu en gång slå samman landsortskommuner för välfärdens skull? Svaret är otvetydigt nej. Dagens byskolor får inte automatiskt leva vidare bara för att kommunerna blir större. Snarare tvärtom.
Kraven från riksdag och regering har ökat i takt med tidens krav på en bättre skola. Alla kommuner oavsett storlek och ekonomiska förutsättningar har därför att leva upp till inte minst den nya skollagens krav.
I ljuset av dagens svårigheter spelar det därför mindre roll att engagemanget för Håcksviks skola är stort. I morgon kan det vara engagemang på annan plats i kommunen som kräver särbehandling med samma argument – och kanske rentav även ännu en folkomröstning.
Gårdagens folkomröstningsbeslut har dessutom skapat en alldeles egen motsättning. Som den begäran som lämnades in från Håcksvik till fullmäktige är formulerad, ska folkomröstningen bara handla om byskolorna i Kindaholm och Högvad.
Folkets röst blir långt ifrån tydlig i det här fallet: Hur ska de som är folkvalda och tillsatta att ansvara för hela Svenljunga kommun kunna hantera ett folkomröstningsresultat som bara handlar om ett antal utvalda skolor – men som får konsekvenser för alla skolor och för kommunens ekonomi som helhet?
Mikael Hermansson, politisk kommentator
mikael.hermansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 17
Politisk kommentator
Började på BT 1989 men har ett förflutet på saligen insomnade Västgötademokraten. Har arbetat på ett antal dagstidningar och tidskrifter sedan 1982.
Krönikerar om politik och samhällsfrågor med kommentarer, analyser och reflektioner som främsta arbetsredskap. Partipolitiskt obunden.
Mikael Hermansson, politisk kommentator
mikael.hermansson@bt.se
Telefon: 033-700 07 17
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Maria Hjulström
maria.hjulstrom@bt.se
Telefon: 033-700 07 92
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
