I en liten campingstuga på Saltemad upplever mamma Hanadi och dottern Jumana för första gången ett tryggt hem. I maj flydde de från hemmet utanför Damaskus.

De flydde våldets Syrien

Borås 2012-09-23 | Uppdaterad 2012-09-23

I Syrien är det 30 grader och solen skiner. Där gömmer sig krypskyttar på taken och kriget brinner.



Därför kurar Kassim och hans familj ihop sig i regnvädret i den lilla campingstugan på Saltemad. Det är långt till toaletten om natten när barnen behöver kissa – men det finns inga krypskyttar på taken.

Vi stöter på varandra nästan av en slump. Mannen kommer släntrande i regnrusket mot toalettbyggnaden på campingplatsen och jag hejdar honom. "Är du från Syrien?" "Yes". "Talar du engelska?"
– Moment, svarar den unge mannen och ber oss med en handrörelse att vänta. När han återvänder har han med sig Kassim, som är hans kompis.
Kassim arbetade som steward på det syriska flygbolaget innan kriget bröt ut. Han har flugit över hela världen och talar flytande engelska.
Han tar oss till campingstugan där han och hans fru och tre barn flyttade in för en vecka sedan. Kompisen Mohamed al Abdo slår sig också ner på en stol. De båda fruarna, Hanadi och Reem, ställer sig bakom vid den lilla diskbänken. Tekokaren sätts på och Kassim börjar berätta.
Han berättar om kriget och om hur familjen lyckades fly. Om demonstranter och militären som skjuter på varandra på gatorna. Om krypskyttar som låter maskingevären gå nästan utan urskillning. Om barn som torteras, om hur bäste vännen dödades av ett skott och om en president som offrar sitt folk för makten.
Då och då tåras ögonen. "Jag måste samla mig", säger han med en suck. Men han vill gärna berätta. Han behöver det, säger han, och omvärlden behöver höra.
Kassim och hans fru Hanadi med deras tre små barn, två pojkar och en flicka, bodde i en förort till huvudstaden Damaskus, där Kassim äger ett fyravåningshus. Familjen bodde på andra våningen och resten hyrde han ut.
– Vi hade det bra och jag tjänade bra, konstaterar han.
Nu har han både oppositionen och den regeringstrogna militären emot sig. Han känner sig jagad och vågar inte visa sitt ansikte på bild.
Förorten där familjen bodde var känd av regeringen som ett tillhåll för rebeller. Många oppositionella bodde där, en del hade flytt dit från staden Dara där oroligheterna först startade, och Kassim tillhörde den inre kärna som planerade demonstrationerna.
– Vi demonstrerade mot presidenten och för demokrati. Mitt jobb var att skriva demonstrationsplakat och organisera demonstrationerna.
Han berättar att demonstrationerna började fredligt och gick fredligt tillväga i tre, fyra månader. Sedan fick plötsligt demonstranterna vapen.
– Jag vet inte var vapnen kom ifrån, en del säger Turkiet, en del Saudiarabien. Men jag var emot att vi använde vapen och försökte få dem att avstå. Jag har flugit över hela världen och vet att om du vill övertyga någon, så gör det på ett fredligt sätt.
Demonstationerna på gatorna växte och kunde samla 30 000 till 40 000 och militären svarade med att börja skjuta mot folkmassorna.
Kassim berättar hur han försökte avstyra att demonstranterna skulle skjuta tillbaka.
– Jag sade, att soldaterna är våra bröder och att de skjuter på order. Vi ska inte skjuta på dem.
Men Kassims fredsuppmaning gick inte hem, utan demonstranterna uteslöt honom.
– Så jag blev förföljd både av rebellerna och av regeringen som ville ha tag på mig som oppositionell.
Kassim berättar hur han tvingades gömma sig. Ibland sov han uppe på vinden om natten, ibland på andra ställen. Oroligheterna i förorten växte. Armén gjorde räder i förorten och ville ha demonstranterna utlämnade, annars hotade de med att utrymma området, och från luften regnade flygblad med samma uppmaning. Livet blev osäkert och påverkade hela familjen.
– Barnen var väldigt rädda och vågade inte gå ut. Om någon knackade hårt på dörren, blev de alldeles ifrån sig. De var rädda att någon skulle komma och skjuta mig.
Såg du själv någon dö, undrar jag och Kassim svarar som om det var den självklaraste sak i världen: "of course". Så berättar han hur hans bäste vän dog.
De var ute en natt, han och bäste vännen, och delade ut flygblad som de satte på dörrarna och gick från hus till hus längs gatan.
Plötsligt dyker det upp några poliser längre upp på gatan som ropar åt dem att stanna.
– Men vi stannar inte utan springer. Jag springer först och min vän strax bakom mig. De träffar honom med en kula i nacken och han faller ner på marken.
Kassim berättar hur han lyckades dra kompisen runt ett gathörn. På ena sidan av vägen finns ett fält med träd och högt gräs. Dit drar Kassim kompisen och de gömmer sig. Poliserna kommer ikapp dem och letar, men hittar dem inte i mörkret.
Rösten stockar sig och Kassim sväljer två gånger innan han fortsätter.
– Jag stannade hos honom tills det blev morgon, med då var han död. Han blödde till döds. Jag drömmer om honom varje dag.
Efter vännens död, berättar Kassim, hade änkan svårt att försörja barnen. En kväll för ett par månader sedan kände hon sig tvungen att gå ut för att försöka skaffa barnen lite att äta.
– De hittade henne på morgonen liggande på gatan med ett bröd bredvid sig. Hon hade blivit skjuten.
Medan Kassim talar står hans fru och vännens fru tysta bakom. Deras ansikten är allvarliga och slutna. Det är nästan så att man kan läsa tragedin i deras ansikten.
Man vänjer sig, förklarar Kassim. Vänjer sig på något konstigt sätt med att leva med döden i farstun, med osäkerheten av att inte veta när det är ens egen tur, eller om man är lycklig nog att överleva. Jag berättar för honom om en intervju jag gjorde 1995 i Bosnien med en ung kvinna som också levde med kriget i sin närhet.
– Hon beskrev för mig, säger jag till Kassim, att det var som att gå med en fot i graven och den andra på marken, och konstigt nog vande man sig vid det.
– Just så, just så är det, säger Kassim allvarligt.
Efter att länge ha närt planerna på att fly landet, kunde familjen lämna Syrien i slutet på maj. De kom till Turkiet och har sedan tagit sig upp genom Europa till Sverige. Hur, vill Kassim inte säga.
– Men alla våra pengar gick åt.
Den 25 augusti kom familjen till Göteborg och nu har Migrationsverket temporärt inkvarterat dem på Saltemad.
De är de enda i familjen som lyckats fly. Kvar i Syrien har Kassim föräldrar och nio syskon. De lever, men har fått fly och lever hemlösa i olika delar av landet. Som alla andra som fått fly på grund av krig i sitt land, följer han noga allt som sker där via internet. Mamman ringer han till så ofta han kan för att höra vad som händer och hur de mår.
– Hur känner du dig nu, när du och familjen kommit till Sverige?
– Jag känner mig trygg här, men jag känner mig bitter också. Bitter över vad som händer i Syrien. Hur kan någon vara president och göra detta, offra sitt eget folk för att behålla makten?
Ingen av syrierna i den lilla campingstugan tror att inbördeskriget snart ska vara över, tvärt om. Det kommer att pågå länge och bli värre.
– Omkring 40 till 45 procent av befolkningen stöder Bachar Assad av olika anledningar. En del för att de tror på honom, en del för att de vill ha tillbaka stabiliteten i landet, en del för att de gynnas av det och en del för att de är rädda för rebellerna, säger Kassim.
– Vi trodde att friheten skulle komma tidigare. Nu har det gått 18 månader och ingen tror att det kommer att sluta snart, säger vännen Mohamed.
– Friheten kommer, men priset kommer att bli mycket, mycket högre. Det kommer att bli mer blodsutgjutelse, säger Reem, Mohameds fru.
Vad tänker du, när du tänker på framtiden?
– Jag vill bara att mina barn inte ska bli mer traumatiserade än de redan är. Min enda omsorg nu är barnen. Jag vill att de ska glömma, säger Kassim och sedan berättar han hur hans familj från början bodde på Golanhöjderna och att de 1967 tvingades fly därifrån till Syrien, när Israel i slutet av sexdagarskriget ockuperade stora delar av Golanhöjderna.
– Då blev min familj flyktingar och flydde från Israel. Nu 2012 flyr vi från vårt eget folk. Det är bisarrt. History repeats itself, historien upprepar sig, säger Kassim och tar mig i handen när vi står i dörren och säger:
– Tack för att jag fick berätta.






huvudnyheter just nu

Testet: Var står du politiskt?

Val 2014 [Uppdaterad 2014-08-15]

Valet närmar sig. Gör Valkompassen och ta reda på var du står politiskt – nu med fem nya frågor.



TV: "Hoppas att vi slipper den tidigare turbulensen"

Herrljunga [Uppdaterad i dag 08:17]

Hur ska Herrljunga agera för att bli 10 000 invånare till 2020? Det var ett ämne som diskuterades av kommunstyrelsens ordförande Mats Palm (S) och vice ordförande Christina Abrahamsson (M).

 



Kalendern

Vad händer i Sjuhärad?

Kalendern är sjuhäradsbornas anslagstavla på bt.se. Här kan kan du läsa om eller lägga in aktuella arrangemang.
Obs! Kalendern är till för föreningar och icke-kommersiella arrangemang.

Blogg

BT:s bildblogg

Kräftfiske på ett Skagerrak i uppror, kommunikation på Hans Flysjös sätt, bryggeriplaner för Simonsland. Här ser du BT:s bästa bilder!

Senaste nytt från Sjuhärad

Tv-guiden

Vad är på tv just nu?

Mest läst på bt.se


Tjänstgörande webbredaktör

Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!

Niclas Liljenby
niclas.liljenby@bt.se
Telefon: 033-700 07 12


Val 2014

Intressanta röster från Sjuhärad om valen


Val 2014

Se valbilder med taggen #val2014 från hela Sverige!


Borås

Se alla avsnitt av Trädgård här!

Kalendern

Vad händer i Sjuhärad?

Kalendern är sjuhäradsbornas anslagstavla på bt.se. Här kan kan du läsa om eller lägga in aktuella arrangemang.
Obs! Kalendern är till för föreningar och icke-kommersiella arrangemang.

Stefan Eklund, chefredaktör

Om svenska kyrkans samexistens med islam:

"Karaktären på firandet i Skara ger hopp om att ärkebiskopen har en stark och diskussionsvillig svensk kyrka bakom sig."

Lars Näslund, politisk redaktör

Om BT:s opinionsmätning:

"Vänstervinden som svept fram över landskapen tycks ha greppat tag även i Borås"

Jan Hansson, sportkrönikör

Om Hamrén:

"Förbundskaptenen gör det inte enklare. I motsats till företrädaren Lars Lagerbäck har Hamrén byggt laget på en stor stjärna."

Lena Kvist, kulturchef

Om Manifest 2083 på Stadstatern:

"För mig får teatern gärna ge sig in i mörkrets hjärta, även när jag inte är helt säker på vart den är på väg."

Vedrana Sivac, nöjeskrönikör

Daniel Radcliffes nya film:

"Ponera att du är en cyniker som gett upp hoppet om kärleken men ändå råkar möta din själsfrände?"

Nyheter

Webb-tv

På bt.se/webbtv hittar du inslag om nyheter, sport, nöje och mycket mer.

Blogg

Här är BT:s bloggare

En ledarredaktion, en elfsborgare, en basketjunkie, två joggare som utmanar varandra, en näringslivsredaktör, BT:s fotografer och en designguru...
Välkommen till BT:s värld av bloggare!

Nyheter

Gilla bt.se på Facebook

Du vet väl om att du kan följa stora delar av vårt nyhetsflöde från Sjuhärad, Sverige och världen direkt på Facebook? Gör som 5 300 andra och klicka på "Gilla"-knappen nedan!


Läsvärt

Föreningsguiden

Föreningsguiden är den nya tjänsten som ersätter Inför. Tjänsten är för föreningar i Mark och Kind, som gör det möjligt för föreningslivet att uppdatera och informera medlemmar och allmänheten om vad som händer.

Nyheter

Följ BT på Twitter