Stefan Gerhardsson utanför huset i Falkenberg. Den 15 augusti dog hans son Mikael.

Stefan Gerhardsson om sorgen:
"Det är värre nu än tidigare"

Nöje 2008-10-09 | Uppdaterad 2008-10-09

Stefan Gerhardsson berättar för BT om sorgen efter sonen Mikaels bortgång.



Det finns datum som man alltid bär med sig.
Den 15 augusti är ett sådant. Kanske inte för dig, eller mig.

Men för Stefan Gerhardsson.

Då förändrades världen. Åtminstone hans del av världen.

Då dog hans son Mikael.

Han blev bara 14 år.

När vi träffas har det gått 50 dagar, ungefär. Han vet inte.

–Nej, jag håller inte koll. Men jag känner att det är värre nu än tidigare. Saknaden framför allt. Han kommer aldrig tillbaka. Det blir så påtagligt.

I kväll är det premiär för 320 kilo buskis, i Trollhättan. I slutet av oktober kommer föreställningen till Borås. Tanken var att premiären skulle ha varit i Göteborg i september. Men allt ställdes in. Mikael Gerhardsson fick 16.000 volt genom kroppen när han klättrade på ett stillastående tåg.

Du var rätt tidigt ute i media och berättade om tragedin?

–Först blev jag bara förbannad, men jag hade egentligen ingen att bli förbannad på. Men så ringde de från Aftonbladet på lördagsnatten. Det här hände på fredagen. Och vi hade svårt att sova ändå. Jag fick någon att kanalisera min ilska på. Sedan ringde de inte på ett tag faktiskt.

Så skrattar han. Det finns plats för skratt också.

–Vi tycker att det blir offentligt när dödsannonsen kommer. Men ringer de ändå så är det lika bra att jag pratar med alla. Det är bättre än att de skriver vad de tror att jag ska säga. Det var nog klokt att göra så… men man är inte så klok i de här sammanhangen.

Nu när du läser i efterhand vad du sa, känns det konstigt?

–Nej, det känns nästan lite äckligt klarsynt, nästan lite för strukturerat.

Vi sitter på kafé i Falkenberg. Det är rätt mycket folk i omlopp. De kommer med sina brickor, det skramlar och sorlar. Han hälsar på några av kafégästerna.

Stefan Gerhardsson behöver knappast någon presentation. Efter mer än 25 år i branschen är han ett välkänt ansikte. Stefan och Krister är en nöjesinstitution med många stora buskissuccéer bakom sig.

För en utomstående kan kontrasten därför verka gigantisk. Hela hans yrkesliv har gått ut på att få oss andra att skratta. Plötsligt kanske vi sätter skrattet i halsen. Ska han stå där och ge ”röva ett ansikte” när hans son nyss har dött?

Känner du av kontrasten?

–Nej, jag vet inte än. Vi får se hur det blir efter premiären. Men jag är inte rädd. Jag är van vid att trycka undan känslor i mitt jobb, oavsett vad det har handlat om – sjukdomar, dödsfall.

Är du rädd för hur andra ska tänka om dig? Där står du på buskisscenen och skämtar och alla vet vad som hänt din son?

–Jag var rädd ett tag, det kan ju tyckas cyniskt, men de som tycker illa om vad jag gör köper väl heller inga biljetter.

Ni har repeterat ett par veckor nu. Något som är annorlunda?

–Jag är lite trögare i huvudet. Lite jobbigare att lära sig saker. Jag sitter i mina tankar, får fråga om igen. Men det har varit skönt att ha de gamla polarna att skoja och skratta med.

Han tystnar en kort stund.

–Men man får andra värderingar. Både när du blir äldre och när det händer något sådant här. Du värderar inte framgången som du har haft lika högt.

Han berättar sakligt, utan att staka sig. Ibland skrattar han. Han är mycket vänlig och tillmötesgående. Det känns otvunget och avslappnat, trots allt. Men han är delvis en annan person än den han var tidigare. Säger han själv, åtminstone.

–Man blir aldrig samma människa, men man behöver inte tvunget bli en sämre. Jag hoppas att jag kan bli mer omtänksam, ringa till folk som man inte ringt på länge. Ta vara på tiden vi har här. Och göra något vettigt av den. Förr kunde jag skynda mig hem som en idiot, bara för att lägga en patiens på datorn. Det är fullkomligt borta nu.

Fredagen den 15 augusti var en fin dag. Stefan och hustrun Carina åkte till stugan för att titta till den. Vädret var bra. De gick en promenad.

Fredagen den 15 augusti var en kul dag. Mikael var uppspelt. En av de bästa kompisarna hade varit iväg på semester. Nu hade han kommit hem. Tre kamrater förenas denna fredag. De var i stan. Vid korvkiosken. Hemvägen gick över den nedlagda delen av järnvägen. Och de skulle upp på tågen. Fotografera varandra. Vara häftiga. Världen låg där, den skulle erövras. Ett tåg var inget hinder. En av de tre skulle klättra upp, men vagnen var så skitig. Han struntade i att klättra. Men Mikael skulle upp. Han klättrade.

Stefan och Carina gick till stuggrannen, pratade en stund. Sedan åkte de hem till Falkenberg. Det var fredagskväll. En bra dag. Men nu ringde det på dörren. Och utanför stod två poliser.

I fjorton dagar satt nära och kära och drack kaffe, pratade. Grannar, släkt. Dygnet runt.

–Och även Mickes kompisar, de som var med om olyckan, har varit hemma. Och det har känts bra. Vi har stöttat varandra. Jag har till och med varit med och tröstat en del. Och då får jag skuldkänslor för att jag borde ha varit ledsnare själv. Och det är ju lite konstigt. Men inget är rätt. Inget är fel. Och skrattet i sig producerar mycket endorfiner, liksom gråten gör. Det är närbesläktat. Vi har skrattat mycket, tittat på foton. Hans kompisar har berättat saker om Mikael som vi inte hade en aning om.

Får du dåligt samvete när du skrattar?

–Nej, det får jag inte – längre. Kanske i början. Men jag har alltid sett positivt på saker och ting, och det gör jag fortfarande, faktiskt. Och om det är någon mening med det här, så är det kanske att jag ska bli en bättre människa, och vi kan hjälpa andra, stötta killarna som var med. De har det värst.

En ny tillvaro uppstod. Kartan behövde ritas om. Familjen slets itu. Fem blev fyra. Men han har fortfarande tre barn. Martin, Jimmy, Mikael. Även om bara två är i livet.

–Vi har ju haft Mikael i femton år. Han är fortfarande mitt barn.

Men Mikael hann aldrig fylla femton. Den 17 oktober skulle han ha fyllt år.

Har du inte varit förbannad på honom i efterhand. Vad skulle du på tåget att göra?

–Jo, och vi hade pratat om det många gånger. Men jag själv har varit nära att dö hur många gånger som helst, och klarat mig. Han hade otur. Och det är lite typiskt när det gäller honom. Han var sådan, klättra högst, vildast. Mycket energi. Han var den som var mest lik mig.

Han hördes och syntes. Han satte spår. Tomrummet blir desto större.

–Det blev jävligt tyst hemma nu.

Han tystnar igen. Sorlet runt oss fortsätter. Vardagen därute fortsätter, som om ingenting hade hänt.

–Han var intelligent, men han gjorde inte det han inte ville. Han var ett störande moment i skolan, helt klart.

Så berättar han om när Mikael repeterade inför konfirmationen i Skrea kyrka. Han konfirmerades i maj i år.

–De hade hängt av sig kåporna, och då fick han syn på en fjärrkontroll. Han trycker och kyrkklockorna börjar ringa. Och de ringde ganska länge. Det var i den kyrkan som han sedan begravdes. Han ringde själv in… ja, lite makabert, men så typiskt honom.

Var är han nu, tror du?

–Jag tror inte på Gud. Men det gjorde Mikael, så han var nog inte rädd. Men var han är…? Han är väl här… jag tror han är med. Vad man sedan ska kalla det, dimension eller… det vet jag inte. Men det känns jävligt bisarrt att han är med fast jag inte kan få kontakt med honom.

Stefan dricker en slurk latte. Rör om i glaset med skeden. Han är inte mycket för sötsaker och bakelser. Han väljer en kopp latte, det är allt. Då och då nickar han med huvudet i en hälsning till någon av kafégästerna som går förbi bordet.

–Men som den obotlige optimisten jag är tänker jag att han hade femton ganska bekymmersfria år, lyckliga den mesta tiden. Det är det inte alla som har.

Du har inga problem med att titta på foton, minnas honom?

–Nej inte foton, däremot finns det filmer som vi inte har vågat titta på än. Och det finns en inspelning, på kassettband, från en familjegudstjänst. Vi har ett foto därifrån. Och man ser hur nervös han är. Han sjunger a capella.

Det är samma låt som sedan framförs på begravningen, When children cry.

Det bandet har han inte lyssnat på – än.

Hur är det med hans rum, kan du gå in där?

–Jag trodde att det skulle göra jäkligt ont att gå in i hans rum, och det gjorde det också första gången. Men det är väl som att vänja av sig med en fobi, man får vara inne en stund i taget. Gå ut, hålla om varandra och sedan gå in igen. Och kläderna ligger kvar där de ligger. Carina har städat där inne, plockat i ordning lite – men han ska ha sitt rum kvar, åtminstone ett tag till.

Alfabetet består av 28 bokstäver med miljontals kombinationer. Men det saknas ändå ord i vissa lägen. Hur ska man beskriva känslan av att ha förlorat sitt barn? Det går inte. Men Stefan Gerhardsson försöker, beskriver det som en stor slangklämma runt bröstet. Och ibland är det någon som drar åt. Det blir andnöd, ångest, rysningar.

–Det är svårt att sätta ord på det här… men nu tycker jag att den som klämmer gör det längre åt gången, men lite lättare.

Vi kör hem till radhuset för att ta några bilder. Det är en vacker höstdag. Ätran rinner förbi Gerhardssons. Han pekar bortom bron.

–Där bakom ligger Vallarna. Jag skulle faktiskt kunna flyta dit.

Han pekar också mot cykelbanan som ligger en bit bortom gräsmattan. Den runda, blå skylten sticker upp bakom ett par träd.

–Där brukade han komma… men det gör han inte längre.

Stefan går fram till ett litet träd på tomten.

–Du ska ha ett äpple med dig på vägen hem till Borås.

Han böjer sig ner och plockar upp ett par stora röda äpplen, reser sig upp med ett litet leende på läpparna.

Trots allt.



Kommentarer

  • Starkt

    Stark text av BTs bästa penna.


  • Shit

    Ja ,vad säger man?...så otroligt fint skrivet och den som läser det utan att reagera har inget hjärta. Det måste bara vara det hemskaste man kan vara med om...att förlora ett barn.
    Får själv nästan svårt att andas när jag försöker sätta mig in i Stefan och hans familjs situation. Sen blir man bara mållös.....


  • Mmm

    Otroligt bra skrivet. Stefan & Krister har alltid varit mina favoritkomiker, så känner för honom verkligen!


  • Grymt bra!

    Detta var bland de bäst skrivna artiklarna som jag har läst i BT. Starkt av Stefan att ställa upp. Den väcker många känslor.


  • Starkt.

    Tack Stefan för att vi får ta del av dina innersta känslor. Om du orkar så fortsätt att spela buskis, det är ju ditt jobb och kanske att du i just den stunden slipper tänka på det tråkiga som hänt. Tack också till Krister som har gjort ett oerhört bra reportage.


  • Orden fastnar i halsen

    Man blir svettig i ögonen, som en lite grabb sa till mig vid ett svårt avsked.
    Tack för en varsam artikel och en STOR KRAM till Stefan och hans Familj.


  • Modiga killar

    Tack för en underbar text om ett obeskrivligt svårt ämne! Det är starkt gjort av både Stefan G och Krister P.


  • Wow

    Håller med övriga kommentarer,man blir så berörd ju. Önskar verkligen dem all lycka de kan få


  • Glad

    Tror att din son mikael blir glad där han är när han vet att du kan skratta, livet måste ju fortsätta trots allt. och han är ju din son var han än är.man fick lite tårar i ögonen när man läste artikeln, den var så bra.


  • Modigt

    Det var rätt ord. Både Stefan G och Krister P berör på ett helt otroligt vis, till Stefan vill jag säga, hoppas ni lever vidare i familjen, och till Krister vill jag säga vilken otroligt bra reporter du är, många journalister skulle behöva lära av dig


  • Det finns, det man alltid minns!

    Tiden är tidlös!
    Man försöker hitta några "normala" svar
    på de frågor man har.
    Men ingenting är förevigt borta,
    så länge man, ljusa minnen, i sitt hjärta har!
    I sorgen kan man finna glädje,
    det har hänt mig,
    varför kan det då inte hända dig?
    Med respekt, Stefan!


  • Starkt!

    Mycket stark text, den berör!
    Stefan tycks trots den stora sorgen hantera situationen det på precis rätt sätt och jag önskar honom all lycka med den nya föreställningen och hans fortsatta liv med sin familj!


  • Grymt

    Tack för inslaget och jag kan endast instämma med tidigare kommentarer. Lycka till Stefan med familj. Det va verkligen berörande...


  • fin

    Var en väldigt fin artikel, väldigt djup och var inte heller rädd att ge sig in på de känsliga frågorna. vilket ger denna artikel ett otroligt djup


  • Det träffade rakt i magen!

    Jag läste om Stefans upplevelse och blev sittande i eftertanke. Tänkte på mina egna barn, egna kära jag förlorat och började gråta.
    Jag tänker positiva tankar till dig, Stefan och hela din familj. Jag känner igen det där med sorg och skratt och minnen i en enda röra, förlusten måste va rysligt svår för er. Stark av dig att berätta, väl förvaltat.


  • Värmande

    Att en människa kan uttrycka sig som Stefan gör är så otroligt underbart ,han sätt att med ord kunna få mig som är helt utomstående att bli så berörd . Jag hoppas av hela mitt hjärta att hela familjen orkar gå vidare och ta vara på alla minnen som de har tillsammans med sin son och bror.Lycka till !


  • Känner igen mig

    Lever själv med en stor sorg, har insett nu när det för mig gått flera år, att man får helt enkelt lära sig leva med sorgen som följeslagare resten av sitt liv. Det går inte över. Känner med dig Stefan och tack BT för fin artikel,Kram


  • Fantastisk text

    Vilken text. Så fint skrivet och vilket innehåll. Det gör ont i hjärtat men samtidigt ser man ljuset. Man känner Stafans sorg och det känns fint att få ta del av den.


  • Styrka

    Vilken djup artikel. Sorg och ett försök att se så sakta framåt på en och samma gång. Känslorna kommer i gång i hela kroppen. Många tankar riktade till Stefan med familj.


  • Från hjärtat

    En otroligt stark text som verkligen berör ända in i själ och hjärta! Tack!


  • Hopp och kärlek !

    Tyckte detta var mycket vackert skrivet ! Så otroligt sorgligt och berörande samtidigt en text så full av hopp och kärlek ! Tack


  • :-(

    Tänker på dig, så orättvist,


  • Igenkännande

    Imponerande jobb av artikelförfattaren. att lyckas förmedla familjens upplevelser utan alltför mycket snyft. Vi har också tyvärr upplevt den enorma sorgen av att förlora vår son. Tack för att vi fick dela dina tankar Stefan. Känner igen mycket av det som beskrivs i artikeln. Skulle gärna vilja ha kontakt med stefan för att byta tankar om hur livet är efter...


  • Mikael

    Den bästa artikel jag någonsin läst angående ett sorgearbete.


  • sorgen

    Jag känner med dig Stefan, hoppas att du orkar fortsätta med komedin, det vore tråkigt annars, det har blivit en tradition att titta på lustspelen ifrån Vallarna varje år. Miste själv min bror på järnvägen för ca 10 år sen.ha det så bra och hälsa familjen ifrån oss.


  • känner med er

    Kan inte med ord uttrycka er sorg,svårt att sätta sej in i,ett + till Krister Persson som kan skriva detta så bra,själv har jag följt allt ditt arbete o alla buskis o sketcher sen 1986 om du orkar fortsätta gör du en ljusglimt för oss alla.All kärlek till dej o din familj



huvudnyheter just nu

Tagga eller skicka in dina sommarbilder till bt.se!

Borås [Uppdaterad 2014-06-03]

Sol, bad och ledighet – sommaren är äntligen här. Och de närmaste månaderna får ses som en högtid för fotograferandet. Vi vill att du mejlar eller taggar dina bästa bilder med #btsommar på Instagram.

Live-published photos and videos via Shootitlive



Mest läst på nöjet



Kalendern

Vad händer i Sjuhärad?

Kalendern är sjuhäradsbornas anslagstavla på bt.se. Här kan kan du läsa om eller lägga in aktuella arrangemang.
Obs! Kalendern är till för föreningar och icke-kommersiella arrangemang.

Tv-guiden

Vad är på tv just nu?

Senaste nöjesnyheterna

Senaste nöjesrecensionerna

VISA:

Mest läst på bt.se


Tjänstgörande webbredaktör

Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!

Niclas Liljenby
niclas.liljenby@bt.se
Telefon: 033-700 07 12


Borås

Antagningslistorna till gymnasiet är här!

Nu har antagningsbeskeden till gymnasieskolorna i Sjuhärad kommit – och BT har alla listor. Har du kommit in på den linje du önskade?
Klicka på pdf-filerna nedan och ta reda på det!

Borås

Se alla avsnitt av Trädgård här!

Kalendern

Vad händer i Sjuhärad?

Kalendern är sjuhäradsbornas anslagstavla på bt.se. Här kan kan du läsa om eller lägga in aktuella arrangemang.
Obs! Kalendern är till för föreningar och icke-kommersiella arrangemang.

Stefan Eklund, chefredaktör

Om programmet Anders tar parti:

"Men Nyfiken på partiledaren och Anders tar parti är satsningar som snarare sänker än höjer det politiska intresset eftersom man i båda fallen använder politisk okunskap som arbetsredskap. Det är inte värdigt ett licensfinansierat public service-företag."

Lars Näslund, politisk redaktör

Om terrorberedskapen i Norge:

"Nu, när en ny, skarpare, hotbild uppenbarligen vuxit fram, sparar myndigheterna i Oslo inte på larmkrutet. Det är kanske begripligt, men såväl regeringen som polisen och media har ett stort ansvar för att inte driva fram hysteri".

Jan Hansson, sportkrönikör

Om Tysklands finalseger:

"Tyskarna kopplade ett tidigt grepp om finalen. Att de inte lyckats avgöra den under ordinarie måste tillskrivas Argentinas välorganiserade försvarsstyrka."

Lena Kvist, kulturchef

Om Johan Cronemans sommarprat:

"Han är 59 år och framgångsrik man. Det verkar så behagligt att vara så trygg. När Östermalmsdamer ringer upp och klagar på att han förolämpat kungen och river sönder hans DN-artiklar så det hörs i telefonen kan han bara skratta åt det och berätta om det i radio."

Vedrana Sivac, nöjeskrönikör

Om Cameron Diaz nya film Sex Tape:

"I övrigt är Sex tape en ungefär lika frustrerande upplevelse som filmparets sexuella våndor. "

Nyheter

Webb-tv

På bt.se/webbtv hittar du inslag om nyheter, sport, nöje och mycket mer.

Blogg

Här är BT:s bloggare

En ledarredaktion, en elfsborgare, en basketjunkie, två joggare som utmanar varandra, en näringslivsredaktör, BT:s fotografer och en designguru...
Välkommen till BT:s värld av bloggare!

Nyheter

Gilla bt.se på Facebook

Du vet väl om att du kan följa stora delar av vårt nyhetsflöde från Sjuhärad, Sverige och världen direkt på Facebook? Gör som 5 200 andra och klicka på "Gilla"-knappen nedan!


Läsvärt

Föreningsguiden

Föreningsguiden är den nya tjänsten som ersätter Inför. Tjänsten är för föreningar i Mark och Kind, som gör det möjligt för föreningslivet att uppdatera och informera medlemmar och allmänheten om vad som händer.