Nöje

Salems show går som på räls

Nöje Artikeln publicerades

Väderleken har hotat med regn, men när Salem al Fakir äntrar stora torgets scen klockan nio på torsdagskvällen har eftermiddagens åskoväder bedarrat till förmån för en ljusblå himmel.

Inte för att lite nederbörd skulle hindra en luttrad boråspublik, men frånvaron av skrymmande paraplyer är en lättnad då utrymmet mellan scenen och torgbrunnen är intill bristningsgränsen fullt av nyligen återvända sommarfirare, (den lyckliga skaran med semesterveckor kvar verkar ändå ansett det mödan värt att företa den långa resan längs med riksväg 40).

Och konstigt vore det väl annars – bland idoler, dagisrappare, Svensktoppsseniorer och Nanne Grönvall står Salem al Fakir för sommartorsdagarnas enda egentligt intressanta bokning. Därtill kommer en schlagereffekt vars inverkan näppeligen kan överskattas.

Kvällens konsert står varken först eller sist på Salems lista denna sommar, därtill har han hunnit invadera våra tv-apparater i en Telia-reklam, specialkomponera låten All Day Love till kronprinsessparet och uppträda på Allsång på Skansen (det sistnämnda får väl numera betraktas som det yttersta beviset på att någon uppnått folkkärs-status).

Med ett sådant schema lämnas inte alltför mycket utrymme åt improvisation och andra utsvävningar, konserten följer till stor del den tågordning som sattes redan i början av sommaren då undertecknad såg honom på Liseberg.

Detta skulle kunna bli ett problem, och visst kan man skönja en viss mattning i energin – men med tanke på utgångsläget hos denne man räcker den gott och väl för att hålla allt vad slentrian heter på avstånd.

Nu liksom då låter Salem publiken vänta, först efter ett längre elektroniskt intro gör han entré.
Att det är en klassiskt skolad musiker vi har att göra med blir vi snart varse. Redan i första låten – en synthig version av Cold Shower från förra plattan, placerar han sig framför pianot. Ståendes på pianopallen, kan tilläggas.

Därefter följer en timmes låtkavalkad där äldre hits som Good song och It’s true blandas med nyare alster som 4 o’clock – en tillbakalutad historia om mardrömmar som helt utan ironi kan kallas för en skön låt.

Från 2009 års Astronaut hämtas It’s only you (Part II) och Roxy. Den sistnämnda en medryckande låt om våndan av att drabbas av en könssjukdom, vilket den minderåriga publiken tursamt nog verkar vara lyckligt ovetandes om när de klappar i takt.

Tempot är rappt och mellansnacken hyfsat kort hållna, men Salem hinner ändå med en mini-gallup om sin popularitet hos boråspubliken och ett smärre gympapass under det musikaliska sprinterloppet Virgin Mary.

Innan himlen över stora torget mörknat helt levererar han även Damian Adore Covern Backseat och schlagertvån Keep on Walking, vilken får sätta punkt för en trivsam och småputtrig spelning.