Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Recensioner 2011-03-22 | Uppdaterad 2011-03-24
Svenska producenterna Bloodshy och Avant lyfter nya Britney-skivan. Men den når aldrig till toppen ändå.
När Blackout släpptes 2007 fick Britney Spears efterlängtade nya hits, men ännu värdefullare var att hon hittade en ny identitet.
Istället för att låta lägga ut sin gamla skoluniform och åma vidare i lolitarollen blev hon en fullfjädrad popmilf, en småbarnsmamma som kastat ut sin dåliga karl och var sugen på lite rajtan tajtan på lördagskvällen.
Den här omfamningen av Brittans inre white trash-brud visade sig vara riktigt lyckad - världen kunde relatera till henne igen.
Men efterföljande Circus var ett steg tillbaka till stjärnstatusen och ett tävlande med Lady Gaga om den effektivaste tjatrefrängen.
Hitsen kom, men Britney själv bleknade.
På nya Femme fatale är hon i det närmaste utsuddad.
Hennes röst är bara ett instrument bland andra i låtskrivarverkstaden.
Femme fatale är huvudsakligen en Max Martin-skiva. Den gamle hårdrockaren från Stenhamra ligger bakom sju av tolv låtar och fick nyligen sin tionde Billboardetta med Hold it against me, första singeln från den här plattan. Den är en Martin-standard, en bra schlagerrefräng iklädd en någorlunda modern produktion och med en text byggd kring en gammal ordvits.
Den är en listetta i världens största popland, men den är också två knappa steg från Linda Bengtzing.
Även om Max Martin så sent som i augusti förra året dominerade Billboard med fyra låtar på topp tio känns han lite trött här. Hans låtar är sedvanligt effektiva men känns också ovanligt daterade.
När Black Eyed Peas-mannen Will.i.ams enda bidrag Big fat bass kommer känns det plötsligt fräscht och modernt. Det är inte ett bra tecken.
Max Martin säkrar fortfarande en kommersiell framgång för produkten Britney Spears, men det är Bloodshy & Avant som drar upp Femme fatale ett betygssnäpp.
Den svenska producentduon har sin studio nere i Thailand och verkar ha hittat ett sätt att micka upp solskenet.
På How I roll får de Britney att göra sin bästa Robyn-imitation i en mjuk partydänga.
Deras andra bidrag Trip to your heart är skivans överlägset största stund, fjäderlätt synthpop som siktar på himlen istället för Billboard.
Det är också den enda gången som sångerskan Britney Spears får titta upp under det tunga produktionstäcket. Tyvärr tror jag att det ögonblicket lär fortsätta att vara ett undantag.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Anne Engström
anne.engstrom@bt.se
Telefon: 033-20 60 51