Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
Sophie Zelmanis Sverige-turné startade på Sagateatern i Borås i går kväll. BT:s recensent Eric Klefberg gillade vad han såg och hörde.
Recensioner 2008-10-11 | Uppdaterad 2008-10-11
Sagolikt, tycker BT:s recensent om Sophie Zelmanis konsert på Sagateatern på fredagkvällen.
Publik: 350 + (överfullt)
Över ett år har passerat sedan Sophie Zelmani besökte Borås senast. Då spelade hon inför ett fullsatt Folkan och BT:s recensent Magnus Persson var lyrisk efter hennes uppvisning:
”Jag älskar att boråsarna fyllde Folkan. Jag älskar att en av de bästa låtskrivarna som finns i Sverige just nu stannade till i stan. Jag älskar att det inte alltid är den som skriker högst som vinner.”
Över ett år har passerat sedan Magnus skrev så.
Men i går stannade Sophie Zelmani återigen till i stan – den här gången för att inleda sin Sverigeturné på ett överfullt Sagateatern.
Alla vet att mycket kan hända på ett år.
Så mycket förändras.
Sophie Zelmanis liv är inget undantag.
Hon har hunnit släppa kritikerrosade albumet The Ocean and Me. Hon har också hunnit följa upp plattan med en gedigen Europa-turné.
Med mera… förmodligen.
Men även förändringens kompromisslösa storm har ett öga.
Där allt är lugnt.
Där allt är stilla.
Där saker på något konstigt sätt bara består.
Sophie Zelmanis ömma sångröst, hennes välarrangerade konserter – och formidable gitarristen Lars Halapi är tre goda exempel.
De har, av gårdagens konsert på Sagateatern att döma, inte förändrats ett dugg sedan de besökte Borås senast.
Okej, då… förvisso märktes det på Sophie och hennes femmannaband att det vankades Sverigepremiär i går kväll. Under inledande Yeah, Okey från senaste albumet, kunde man ana lite premiärnerver.
Starten var något trevande – men förlåtlig med tanke på vad som väntade Boråspubliken.
När Lars Halapi äntligen får spela av sig i svängiga Time, kommer en slags vändning. Publiken vaknar till – precis som Sophie Zelmani som plötsligt studsar upp från sin sittplats.
Nya skivan i all ära.
Det är framförallt när Zelmani börjar plocka fram sitt ”gamla” material som jag verkligen börjar trivas.
Femmannabandet, med Halapi i spetsen, verkar reagera på samma sätt.
Travelling, To know you och Dreamer.
Det är i de låtarna som bandet, Sophie Zelmani och publiken verkligen harmoniserar.
En skön symbios som till sist kryddas med en avskalad version av Going home på slutet.
Det var över ett år sedan jag hörde det i Borås senast.
Jag har väntat minst ett år för länge.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Anne Engström
anne.engstrom@bt.se
Telefon: 033-20 60 51