Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Recensioner 2011-03-10 | Uppdaterad 2011-03-10
Bakom varje stor komikers framgångssaga döljer sig något trasigt. En skärva av någon slags oförrätt som lämnar en bitter eftersmak mellan alla gapskratt.
Jonas Gardell har det, Henrik Schyffert har det och Mia Skäringer har definitivt det.
Den där viljan av att skapa någonting fruktansvärt roligt av något fruktansvärt jobbigt.
Om man alltid har varit klassens tjockis och slagits mot demoner som anorexia och bulimia kan det därför vara rent av förlösande att kliva ut inför ett fullsatt Åhaga enbart i bikini. Bara för att man kan.
Mia Skäringer gör det utan att blinka, strunt samma om fettet dallrar.
Det är ett slags långfinger åt de rådande normerna, men också de egna, något naiva drömmarna om hur fantastiskt livet skulle te sig om vi bara lyckades korrigera våra tillkortakommanden.
Skäringer refererar ofta till den där fantasibilden av hur vi vill att saker ska bli, och låter den lika ofta frontalkrocka med den fula verkligheten.
I den fula verkligheten blir ingenting som man har tänkt sig. Man ger sitt hjärta till fel personer och den stora kärleken valsar aldrig in lika fantastiskt som i en klassisk amerikansk romcom.
Istället förlorar man oskulden på ett skabbigt toagolv i en stad där man enbart kan roa sig med att käka korv utanför en mack.
Den härliga mammarollen kan lika gärna bli en snara runt halsen och prinsen du kysser kan lika snabbt förvandlas till en otäck padda. Som i sagorna, fast precis tvärtom.
Det är stor igenkänningshumor, vare sig man är ung eller gammal – kort eller lång – smal eller tjock. Alla kan finna bitar av sig själv i de tragikomiska bilderna Skäringer målar upp.
De roliga sketcherna varvas med fina sångnummer kantade av sorgsna undertoner, bland annat Säkerts! ”Det här är vad dom säger”. Dessa sångnummer bryter av helheten på ett snyggt sätt och ger tid för eftertanke och reflektion. De enda egentliga bromsklossarna i föreställningen är när Skäringer plockar fram tramsiga och ofokuserade sidofigurer som Tabita och Gulletussan som vi lika gärna kunde ha varit utan.
Och även om ”Dyngkåt och hur helig som helst” inte direkt erbjuder några lösningar på hur livspusslet ska lösas, har vi i alla fall väldigt roligt åt allt det där som faller isär.
Bara för att plockas upp igen.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Anne Engström
anne.engstrom@bt.se
Telefon: 033-20 60 51
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
