Recensioner 2010-03-02 | Uppdaterad 2010-03-03
Med 2006 års Ys gick Joanna Newsom från spännande harpsnyggo till millenniets mest originella talang.
Det är ett Album, en fulländad musikalisk resa i fem etapper. Att upprepa konceptet skulle vara dömt att misslyckas. Så hur skulle underbarnet från Kalifornien gå vidare?
Svaret: med en trippelskiva.
Inte det självklara karriärdraget kanske, men så har Joanna Newsom också alltid rört sig i en egen omloppsbana i popgalaxen. Det som gör Have one on me så sensationell är att hon just nu ligger närmare jorden än någonsin. Med de här 18 sångerna kliver hon ur sagovärlden och slår sig ner på en grönskande äng med Yasgurs farm i väster och Vashti Bunyans i öster. Där bjuder hon på två timmar av själfull folkpop som inte bara tål att jämföras med giganterna, den går upp och ställer sig bredvid. Det här är en Blue. Det är en After the goldrush. Det är den enda skiva du egentligen behöver i år.
Bra Joel. Skivan (skivorna) är riktigt bra. Men man behöver fler skivor än dessa i år. Skivan är så fruktansvärt tyst! På Ys hjälpte Bill till, stråkarna var vildare och hon tog i för kund ock och det var helt fantastiskt. Jag älskar Have one on me, men i små doser.
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721