söndag 12 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Recensioner 2010-08-17 | Uppdaterad 2010-08-18
De flesta kan Darin Zanyars bakgrund vid det här laget, så jag tänker inte dra den där dammiga Idol-historien igen.
Titel: Lovekiller
Artist/Grupp: Darin
Skivbolag: Universal/UNI
Kategori: pop
Men, samtidigt finns det en anledning till hans ständiga koppling till programmet. Problemen att musikaliskt distansera sig från den tidiga tiden i karriären har känts ganska påtagliga. Och rent krasst, i jämförelse med kollegor som exempelvis Amanda Jenssen har Darins utveckling ålat sig fram i snigelfart.
Först på tredje albumet Break The News från 2006 gav han intryck av att verkligen ha lagt ned energi på att hitta ett passande uttryck. Plötsligt stod hans namn med på låtskrivarlistan och attityden och de dansanta r&b-takterna växte för varje spår. De vissna pianoballaderna drog visserligen ned på tempot, men var trots allt ganska få. Betydligt färre än tidigare. Och bara doften av förändring stärkte lyssningen väsentligt.
Den efterföljande Flashback byggde på ungefär samma upplägg, och det mesta pekade på att Darin till slut hade bestämt sig för att landa i nischen. Vända, vrida och krama ur tills det så småningom skulle bli dags att gå vidare.
Och nu, när sångaren släpper albumet Lovekiller känns det istället som ett steg bakåt. För även om Darin visar prov på visst mod, genom att ännu en gång visa upp ett nytt grepp så är det mycket som talar för att han hamnat fel.
Tempot har återigen dragits ned och arrangemangen stiliserats. Medryckande beats har fått ge plats åt smäktande stråkar och enkla trummor, samtidigt som Darins rena röst utifrån sin plats i förgrunden förväntas bära resten av produktionen. Ett svårt format i längden, även om repertoaren bjuder på både starka melodier och en hel del självförtroende.
Det blir helt enkelt lite för långrandigt.
Melodifestivalbidraget You're Out Of My Life och Can't Stop Love, Darins egen specialskrivna present till kronprinsessbröllopet, sammanfattar skivan rätt så bra. Många och tappra försök att slå an rent känslomässigt, kliniskt rena ljudbilder och klassiska balladupplägg.
Ett stiligt, men stillastående försök till mognad, javisst. Men samtidigt oroväckande många likheter till insatsen i en viss talangjakt.
Karin Bengtsson-Grönroos
Hmm.. det låter som om du inte riktigt har lyssnat på albumet ordentligt! Jag förstår inte riktgt vart det blir tråkigt? Balladerna är "hårdare" och tuffare än några andra han har gjort, och han har gjort ordningen på skivan med bravur! Detta är förmodligen hans bästa hittills!
Och sen verkar det inte som om du har koll på hans karriär heller.. Den har verkligen inte gått i snigelfart! Killen har kommit mycket längre än Jensen! Och jobbar med dom största i världen!
Kommersiell skräpmusik ftw :D
den här sopan i en garderob och släng nyckeln där ingen kan hitta den
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
