Recensioner 2010-03-16 | Uppdaterad 2010-03-17
Sedan den självbetitlade debuten har San Fransiscos mest framgångsrika bootgazeband hållit en tydlig kurs i sin albumutgivning.
Först ger de ut en kanonskiva, sedan följer de upp den med en urtrist. Om vi ignorerar 2008 års instrumentalexperiment The effects of 333 borde det nu vara dags för något bra igen. Gärna en fortsättning på Howls countrygospel. Och det är precis så Beat the devils tattoo börjar.
Men Peter Hayes och Robert Levon Been har struntat att hålla linjen den här gången. Istället blandar de högt och lågt, själfullt och saggigt, klasslåtar och skräp.
Femton låtar är minst fem för många och känslan är att B.R.M.C. har studsat tillbaka och överraskat för sista gången.
Joel Sjöö
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Jonas Ekelund
jonas.ekelund@bt.se
Telefon: 033-700 07 74