onsdag 17 mars 2010
onsdag 17 mars 2010
Recensioner 2010-02-02 | Uppdaterad 2010-02-09
Om man är dotter till Serge Gainsbourg och Jane Birkin hamnar man väl som röst på en skiva eller på filmduken, eller på båda antar jag.
Charlotte Gainsbourg är i alla fall firad skådespelare som ju redan tidigare gjort gästspel som skivaartist, minns fenomenala singeln, The songs that we sing, från hennes andra album från 2006.
Nu tar hon ny fart med sångkarriären i ett samarbete med den eklektiske ljud- och sångsnickaren Beck som skrivit och producerat alla låtar utom en på IRM.
Resultatet av mötet mellan fransk, späd chanson-tradition och amerikansk ny-folk är lyckat och stundtals briljant. Råheten i Becks skitiga beats och Gainsbourgs dämpade, försiktiga sång blir effektskapande i spår som Master's hand och IRM, även om jag tycker den franska sångerskan kommer betydligt mer till sin rätt i de nedtonade partierna av albumet.
Som i den akustiskt förtjusande In the end eller den makalöst vackra Le Chat Du Café Des Artistes (skriven och producerad av den 77-årige kanadensiske singer-songwritern Jean-Pierre Ferland).
Då håller Gainsbourg snudd på Francoise Hardy-klass.
Född 1985, började arbeta på Borås Tidning 2006. Har varit nöjesredaktör sedan 2008.
Följ Eric Klefberg på Twitter.
Eric Klefberg
eric.klefberg@bt.se
Telefon: 033-700 07 55
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
