Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Recensioner 2011-04-05 | Uppdaterad 2011-04-08
”Wasting lights” öppningstrio kan vara bland det bästa Foo Fighters har gjort.
Titel: Album: Wasting light
Artist/Grupp: Foo Fighters
Kategori: rock
Betyg: * * *
”Bridge burning” är en direkt smocka i ansiktet med hooks och taktbyten som minner om bandets storhetsperiod i slutet av 90-talet.
Grohl vrålar ut this is my famous last words efter en halv minut och refrängen sitter som fläskläpp.
Singeln ”Rope” har också en klockren refräng och visar upp varför Grohl kan lägga hela sitt trummisförtroende på blonda snyggingen Taylor Hawkins. ”Dear Rosemary” är den där hybriden av powerpop och aggressiv rock som Grohl behärskar så väl när han vågar hålla tillbaka på stadiumpunken.
The Foos hämtar sig inte riktigt från denna frustande inledning men känns ändå som ett pånyttfött och inspirerat band som tagit långledigt för att samla krafter.
Andra hälften bjuder i alla fall på ”Miss the misery” som klar höjdpunkt.
Dave Grohl har tagit en välbehövlig paus från sitt Foo Fighters och hämtat syre från sina sidoprojekt.
Hans tid som trummis i Queens of the stoneage har färgat av sig på musiken, inte minst i låtar som ”Back & forth” och ”White limo”.
Bandet hade kört fast på förra och fyra år gamla ”Echoes, silence, patience & grace”.
De lät trötta och självparodiska.
Rockmagin från svunna tider kändes borta.
Två av de klara injektionerna på nya skivan är att Butch Vig (Nirvana, Sonic Youth och Garbage) sitter bakom mixrattarna och att Pat Smear är med i bandet för första gången sedan 1996.
Det är klart och tydligt att Grohl och co. vill starta om på nytt. Ljudbilden är smaskig, spänstig och fylligare än ett sydafrikanskt vin. Vig är lysande på att använda rockklyschor och omvandla dem till storslagna ljudmassor. Det låter liksom dyrt och smutsigt på samma gång.
På många sätt känns ”Wasting light" som en välkommen och testosteron-stinn comeback.
Fansen kan lita på att Foo Fighters inte har tagit några skarpa svängar och börjat blanda in dubstep eller afropop i mixen.
Det låter som vi är vana vid, vilket är tur för det här är förmodligen bandets bästa album på tio år.
Fredrik Söderlund
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Anne Engström
anne.engstrom@bt.se
Telefon: 033-20 60 51
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
