Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Krönikor 2009-01-12 | Uppdaterad 2009-01-12
Januari är alltid en svag månad, både vad gäller skivor och konserter.
Konsumenterna har för lite pengar kvar efter alla helger. Men vissa modiga band vågar ändå släppa plattor tidigt på det nya året.
Först ut är brittiska Saxon, som 30 år efter debuten fortfarande håller på. På Into the labyrinth (Steamhammer/Border) fortsätter de sitt fruktbara samarbete med den tyske producenten Charlie Bauerfeind, som gett dem ett piggare – och tyskare – sound. Att de hållit på så länge som de gjort hörs faktiskt inte, men å andra sidan bringar de inget nytt heller. De kämpar tappert vidare utan att någonsin ha nått jämnåriga Iron Maidens folklighet eller ens Judas Priests storlek. Det handlar om tur och otur, enligt bandledaren Biff Byford. Min teori är att Saxon aldrig skrivit tillräckligt bra eller nyskapande låtar – på denna platta är enda undantaget inledande Battalions of steel.
Inte heller tyska Kreator – som också de hängt med ett bra tag, de bildades redan 1982 – tillhör numera de mest nyskapande. Hordes of chaos (Steamhammer/Border) är klassisk thrash – bitvis med stora drag av Slayer – som håller fanan högt både vad gäller åsiktstexter och aggression. Stora delar av plattan har spelats in ”live” i studion – dock inte sång, gitarrsolon och vissa melodier – vilket ger bra råhet och energi. Mille Petrozza låter lika bitsk som alltid, och skivans längd är föredömlig, 38 minuter. Mer behöver inte en bra thrashplatta vara – och både band och lyssnare kan ha svårt att uppbåda tillräcklig ork under en längre stund än så.
Nyskapande försöker däremot den finska sextetten Cantata Sangui vara – de bildades som en fusiontrio med två basister. På debutalbumet On rituals and correspondence in constructed realities (Seasons of Mist/Sound Pollution) har de fortfarande ingen gitarrist, men en keyboardist som knyter ihop musiken till en helhet. Jag saknar inte gitarren, och basarna ger ett naturligt mörkare sound.
Att titeln låter som namnet på en avhandling snarare än en debutplatta återspeglas i de förklaringar som finns till ett par av texterna på MySpace, och bandledaren Anna Pienimäki – med djup och len sångröst – visar sig ha en MA-examen i musikvetenskap. Både musiken och bandet är högtravande, men på ett bra sätt. Doom blandas med goth och ett högre black metal-tempo i en begåvad kombination som ger god variation.
Bella Stenberg
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Anne Engström
anne.engstrom@bt.se
Telefon: 033-20 60 51
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
