Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Krönikor 2008-05-25 | Uppdaterad 2008-05-23
När en skådis släpper en skiva är ett avfärdande hånflin det vanligaste mottagandet.
Historien är full av misslyckade filmstjärnor som velat leva ut sina drömmar om att bli popartist och misslyckats. Men inför Scarlett Johanssons solodebut har snacket varit ett annat. Det har hajpats, tisslats och tasslats. När Anywhere I lay my head släpptes i Sverige i onsdags fanns det recensioner så gott som varje tidning. Förväntningarna var för en gångs skull skyhöga.
Det var egentligen helt opåkallat. Nästan lite orättvist.
Efter sin roll i Lost in translation har Scarlett Johansson en våldsam kredd i indievärlden. När ryktena om hennes soloalbum började spridas blev det dessutom tydligt att hon hade utsökt smak. Plattan består (med ett undantag) av Tom Waits-covers. Inte de självklara, utan lite mer udda låtar. TV on the Radio-gitarristen Dave Sitek har producerat. David Bowie är med och sjunger. Att Scarlett Johansson är många popkritikers drömtjej bidrar förstås till upphaussningen. Det har varit lockande att se Scarlett som en modern Marilyn, söt, mystisk och talangfull både på film och på skiva.
Men det gick inte den här gången heller.
De flesta recensenter är överens om att Anywhere I lay my head är usel. Så hård kritik förtjänar faktiskt inte skivan, alla hårda ord är beror förstås på att skivan fått så mycket uppmärksamhet på förhand. Waits låtar är fortfarande fantastiska. Scarletts slöa sång är ofärdig men har sin charm. Problemet ligger istället i Dave Siteks flummiga och okänsliga produktion. Han bevisar återigen att han och hans TV on the Radio är extremt överskattade.
?Men visst kan man säga att principen fortfarande håller. Filmstjärnor har extremt svårt att få till det när de går in i en musikstudio. Av någon anledning är det enklare att lyckas om man går åt andra hållet. Popstjärnor har blivit framgångsrika på vita duken sedan ljudfilmen kom. Bowie, Kris Kristofferson, Eminem och Lyle Lovett är bara några som gjort riktigt bra roller. Senaste filmen jag såg på bio var Michel Gondrys Be kind rewind (årets feelgood!), med Mos Def i huvudrollen. Före filmen visades en trailer på My blueberry nights, där Norah Jones spelar mot Jude Law och regisseras av Wong Kar-wai.
Vi väntar fortfarande på nästa universalgeni från filmens värld. Kolla listan här nere för ännu fler misslyckanden. Skölj sedan bort eländet med några gamla Fred Astaire-inspelningar.
Den mannen behärskade precis allt inom showbusiness.
Joel Sjöö
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Anne Engström
anne.engstrom@bt.se
Telefon: 033-20 60 51
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
