Nöje

Duon med 250 turnédagar varje år

– Rydell & Quick omsätter miljoner

Nöje Artikeln publicerades

Det tar inte många minuter på promenaden från fotograferingen vid Rådhuset till intervjun på BT:s redaktion förrän de blir stoppade.

– Härligt att ni kommer på torsdag så det blir lite riktig musik istället för Berghagen och sådan skit, säger en kille och klappar Christer Rydell på ryggen.

De tackar, snackar lite, går vidare.
Det är många som tittar – nyfiket och igenkännande.

Rydell & Quick – så gott som alla boråsare är bekanta med bandet som år efter år, utan egen inblandning, lyckas skapa debatt i hemstaden – ”ska de finnas med bland artisterna på stora torget eller inte”.

– Jag kan förstå att en del är emot. Jag menar, vad ska vi där och göra varje år kan man ju tycka, säger Christer Rydell och Malin Quick nickar instämmande

– Nej, vi har ju ingen prenumeration på en plats där men samtidigt vill ju många att vi kommer, säger hon.

”R&Q” är det band som lockar flest besökare till torget under sommaren. När de 1999 inte fanns med på programmet blev det ramaskri och det kunde blivit likadant i år då de till en början tackade nej.
– Vi har varit med så många år nu att vi började fundera på hur långt vi kan dra det. Vad mer kan vi erbjuda än det vi redan gör tänkte vi, säger Christer.

De poängterar att det är viktigt för dem att hela tiden överraska och bjuda publiken på ett fräscht framträdande vilket många, däribland Helena Alcenius på Mitt i Borås, tycker att de gör och till slut kunde hon övertala dem att ställa upp.

– Det är smickrande att folk vill att vi ska komma och det är alltid speciellt att få spela på hemmaplan men nästa år när vi firar 20-års jubileum blir det nog vårt sista år på sommartorsdagarna. Det är trots allt dags att sätta punkt snart, säger Christer.

20 år. Det har hunnit bli nästan 3500 spelningar sedan starten 1989. För Sparsörsgrabben Christer Rydell stod det tidigt klart att det var musik som gällde och efter den klassiska startsträckan med blockflöjt i årskurs 3 blev det gitarr för hela slanten.

1986 startade han och kompisen Peer Stappe (trummis, producent, låtskrivare reds.anm) bandet Rydells Rip Offs som spelade flitigt, bland annat i Borås.
Målet var då som nu att ha kul.

– Det har alltid varit drivkraften – kärleken till att spela och att leva med musiken är grundplåten – inte berömmelse och pengar.

Från början fanns det en ekonomisk morot men när min mamma blev svårt sjuk och gick bort i början på 90-talet försvann den aspekten helt. Pengar betyder ingenting, säger Christer.

Genom åren har det kommit många erbjudanden om medverkan i melodifestivaler och olika tv-program. Nyligen ville Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ha dem som studioband i sitt program men R&Q tackade nej.

– Vi gillar att underhålla och göra vår egen grej men vi är inte mycket för att delta i sådant där, säger Christer.

Kanske är det minnet av den misslyckade skivinspelningen 1998 som har gjort att de väljer att göra saker på sitt eget sätt.
– Bert Karlsson var bland annat med och ville göra oss kommersiella. För att ta oss dit tog de bort både saxofon och gitarrer och helt plötsligt var det inte vi längre, säger Christer och tittar på Malin.

– De pressade skivan utan att vi ens hade fått höra den och hade möjlighet protestera, säger hon.
Skivan Rockoholic som kom 2006 valde de istället att producera själva och den släpptes även på eget bolag.

– Alltför många inom musikbranschen är bara produkter. Vi är som vi är och så enkelt är det, säger Malin.

Malin Quick växte upp i Götene och spelade från början, efter den klassiska blockflöjten vill säga, klarinett.

Att det senare blev saxofon har hon klarinettläraren att tacka för som i maskopi med Malins föräldrar såg till att hon fick en saxofon i födelsedagspresent och därefter en plats i Götene Storband.
– Det är det bästa jag har gjort. Klarinett och hårdrock hade kännts ”sådär”, säger hon och skrattar.

1989, en månad efter att hon och Christer hade träffats var det debut för henne i vad som skulle bli R&Q.
Rydells Rip Offs spelade på Grand i Borås och Malin fanns i publiken.

– Plötsligt släcktes allt ner och så såg jag Malin komma mot scenen, sittandes på axlarna på en snubbe och hon hade en saxofon med sig. Jag visste inte ens att hon kunde spela och tänkte bara ”grymt”, säger Christer och skrattar.

Malin hade utan Christers vetskap repat in ett par låtar som hon körde med bandet.

– Jag älskar att överraska men då var jag nervös. Christers föräldrar var på plats och jag hade med mig en fusklapp med noter om jag inte minns fel, säger hon och skrattar.

Senare samma år spelade det nyformade bandet Rydell & Quick för första gången. Det som till stor del har blivit känt som ett coverband med sprakande och påkostade liveframträdanden går nu, 2008, alltmer åt att bli ett band med övervägande egna låtar.

I höst skriver de nytt material till Rockoholics uppföljare som släpps i samband med 20-årsjubileet nästa år.
– Vi har alltid spelat mycket covers men nu tar fansen emot vår egen musik och visst vill vi kunna turnera med egna låtar även om vi antagligen aldrig blir några kritikerfavoriter, säger Malin.

Det har blivit en del svidande kritik genom åren. Bland annat minns Malin när hennes saxofonspel liknades vid en ”varböld”.
– Det kändes inte så kul. Man gör ju sitt bästa och ibland tycker jag att recensenter blir lite väl hårda mot band, säger hon.

Christer håller med.
– Vi har säkert varit både patetiska och dåliga, speciellt på 80-talet. Allt har inte varit bra men det är väl okej att ha gjort dåliga saker också. Vi har i alla fall aldrig dragit på oss någon mössa och rappat för att det har varit trendigt, utan kört vår grej hela vägen, säger han.

De kallar sig ”Sveriges mest turnerande rockshow” och de omsätter miljoner. Tio personer turnerar året runt och lever på det.

Rydell&Quick lever sin dröm – tillsammans, på varsin Harley Davidson reser de runt, spelar rock n’ roll och har kul.

– Vi njuter av färden. Det är den som är den viktiga – inte målet, säger Christer.

Det tar inte många minuter på promenaden från fotograferingen vid Rådhuset till intervjun på BT:s redaktion förrän de blir stoppade.

– Härligt att ni kommer på torsdag så det blir lite riktig musik istället för Berghagen och sådan skit, säger en kille och klappar Christer Rydell på ryggen.

De tackar, snackar lite, går vidare.
Det är många som tittar – nyfiket och igenkännande.

Rydell & Quick – så gott som alla boråsare är bekanta med bandet som år efter år, utan egen inblandning, lyckas skapa debatt i hemstaden – ”ska de finnas med bland artisterna på stora torget eller inte”.

– Jag kan förstå att en del är emot. Jag menar, vad ska vi där och göra varje år kan man ju tycka, säger Christer Rydell och Malin Quick nickar instämmande

– Nej, vi har ju ingen prenumeration på en plats där men samtidigt vill ju många att vi kommer, säger hon.

”R&Q” är det band som lockar flest besökare till torget under sommaren. När de 1999 inte fanns med på programmet blev det ramaskri och det kunde blivit likadant i år då de till en början tackade nej.
– Vi har varit med så många år nu att vi började fundera på hur långt vi kan dra det. Vad mer kan vi erbjuda än det vi redan gör tänkte vi, säger Christer.

De poängterar att det är viktigt för dem att hela tiden överraska och bjuda publiken på ett fräscht framträdande vilket många, däribland Helena Alcenius på Mitt i Borås, tycker att de gör och till slut kunde hon övertala dem att ställa upp.

– Det är smickrande att folk vill att vi ska komma och det är alltid speciellt att få spela på hemmaplan men nästa år när vi firar 20-års jubileum blir det nog vårt sista år på sommartorsdagarna. Det är trots allt dags att sätta punkt snart, säger Christer.

20 år. Det har hunnit bli nästan 3500 spelningar sedan starten 1989. För Sparsörsgrabben Christer Rydell stod det tidigt klart att det var musik som gällde och efter den klassiska startsträckan med blockflöjt i årskurs 3 blev det gitarr för hela slanten.

1986 startade han och kompisen Peer Stappe (trummis, producent, låtskrivare reds.anm) bandet Rydells Rip Offs som spelade flitigt, bland annat i Borås.
Målet var då som nu att ha kul.

– Det har alltid varit drivkraften – kärleken till att spela och att leva med musiken är grundplåten – inte berömmelse och pengar.

Från början fanns det en ekonomisk morot men när min mamma blev svårt sjuk och gick bort i början på 90-talet försvann den aspekten helt. Pengar betyder ingenting, säger Christer.

Genom åren har det kommit många erbjudanden om medverkan i melodifestivaler och olika tv-program. Nyligen ville Filip Hammar och Fredrik Wikingsson ha dem som studioband i sitt program men R&Q tackade nej.

– Vi gillar att underhålla och göra vår egen grej men vi är inte mycket för att delta i sådant där, säger Christer.

Kanske är det minnet av den misslyckade skivinspelningen 1998 som har gjort att de väljer att göra saker på sitt eget sätt.
– Bert Karlsson var bland annat med och ville göra oss kommersiella. För att ta oss dit tog de bort både saxofon och gitarrer och helt plötsligt var det inte vi längre, säger Christer och tittar på Malin.

– De pressade skivan utan att vi ens hade fått höra den och hade möjlighet protestera, säger hon.
Skivan Rockoholic som kom 2006 valde de istället att producera själva och den släpptes även på eget bolag.

– Alltför många inom musikbranschen är bara produkter. Vi är som vi är och så enkelt är det, säger Malin.

Malin Quick växte upp i Götene och spelade från början, efter den klassiska blockflöjten vill säga, klarinett.

Att det senare blev saxofon har hon klarinettläraren att tacka för som i maskopi med Malins föräldrar såg till att hon fick en saxofon i födelsedagspresent och därefter en plats i Götene Storband.
– Det är det bästa jag har gjort. Klarinett och hårdrock hade kännts ”sådär”, säger hon och skrattar.

1989, en månad efter att hon och Christer hade träffats var det debut för henne i vad som skulle bli R&Q.
Rydells Rip Offs spelade på Grand i Borås och Malin fanns i publiken.

– Plötsligt släcktes allt ner och så såg jag Malin komma mot scenen, sittandes på axlarna på en snubbe och hon hade en saxofon med sig. Jag visste inte ens att hon kunde spela och tänkte bara ”grymt”, säger Christer och skrattar.

Malin hade utan Christers vetskap repat in ett par låtar som hon körde med bandet.

– Jag älskar att överraska men då var jag nervös. Christers föräldrar var på plats och jag hade med mig en fusklapp med noter om jag inte minns fel, säger hon och skrattar.

Senare samma år spelade det nyformade bandet Rydell & Quick för första gången. Det som till stor del har blivit känt som ett coverband med sprakande och påkostade liveframträdanden går nu, 2008, alltmer åt att bli ett band med övervägande egna låtar.

I höst skriver de nytt material till Rockoholics uppföljare som släpps i samband med 20-årsjubileet nästa år.
– Vi har alltid spelat mycket covers men nu tar fansen emot vår egen musik och visst vill vi kunna turnera med egna låtar även om vi antagligen aldrig blir några kritikerfavoriter, säger Malin.

Det har blivit en del svidande kritik genom åren. Bland annat minns Malin när hennes saxofonspel liknades vid en ”varböld”.
– Det kändes inte så kul. Man gör ju sitt bästa och ibland tycker jag att recensenter blir lite väl hårda mot band, säger hon.

Christer håller med.
– Vi har säkert varit både patetiska och dåliga, speciellt på 80-talet. Allt har inte varit bra men det är väl okej att ha gjort dåliga saker också. Vi har i alla fall aldrig dragit på oss någon mössa och rappat för att det har varit trendigt, utan kört vår grej hela vägen, säger han.

De kallar sig ”Sveriges mest turnerande rockshow” och de omsätter miljoner. Tio personer turnerar året runt och lever på det.

Rydell&Quick lever sin dröm – tillsammans, på varsin Harley Davidson reser de runt, spelar rock n’ roll och har kul.

– Vi njuter av färden. Det är den som är den viktiga – inte målet, säger Christer.