Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Nyhetstips: 033-700 07 77 nyhetschefen@bt.se
Kontakt: 033-700 07 00 kundtjanst@bt.se
fredag 25 maj 2012
Håkan Hellström på Åhagas scen för två år sedan.
Nöje 2011-04-24 | Uppdaterad 2011-04-24
Det har gått två år sedan han fyllde Åhaga i Borås.
I dag var det dags igen.
BT:s Eric Klefberg ringde upp Håkan Hellström – igen.
Håkan Hellström under genombrottsåret 2000 - med sjömanskostymen och allt.
Håkan Hellström har många rockbjörnar på hyllan.
Håkan Hellströms jubileumskonsert på Way out West i somras uppskattades av kritikerna - och publiken.
HÅKAN HELLSTRÖM
Ålder: 37
Bor: I Göteborg, har även en lägenhet i Stockholm.
Familj: Sambon Natalie Davet, sönerna Sigge, 4 år, och Julius, 2.
Bakgrund: Hellström var med och bildade bandet Broder Daniel under skolåren. Han spelade trummor i bandet men hoppade av 1995. Två veckor senare fick Broder Daniel skivkontrakt med EMI. Hellström spelade i stället trummor i ett annat Göteborgsband, Honey is cool, med vilket han spelade in två skivor
1998 började Håkan Hellström jobba med solomaterial. Under sommaren 2000 började P3 spela hans första singlar. Samma år släppte han det bejublade debutalbumet "Känn ingen sorg för mig Göteborg" och genombrottet var ett faktum.
Karriär: Har släppt sex soloalbum. Innan solokarriären spelade han i band som Broder Daniel och Honey Is Cool. Sedan debuten har han bland annat vunnit sju Rockbjörnen-priser, tre P3 Guld-priser och sju Grammisar. Dessutom har han tilldelats utmärkelserna Årets göteborgare och Lisebergsapplåden.
Aktuell: Med en vårturné som når Borås och Åhaga i kväll.
HÅKAN OM...
...att låta musiken tala: "Många artister gillar att prata och beskriva sina egna grejer – som att de måste kompensera för något de inte har. Men jag vill inte prata så mycket. Det som är starkt ska man inte behöva förklara – det höras i musiken".
...prestationsångest: "Jag får inte prestationsångest så att det låser sig. Jag vet inte, men på något sätt forcerar jag mig ur det. Jag tror att man kan lirka sig ur allt – men om det bara inte går måste man kunna kasta låten eller idén och gå vidare".
Det är två år sedan vi talades vid sist.
Nästan på dagen faktiskt.
Håkan Hellström minns det nog inte. Han har ju pratat med hundratals människor som mig de senaste två åren. Journalister är vardagsmat för honom.
Men jag minns.
Jag har bara pratat med en Håkan Hellström under dessa två år.
– De senaste två åren har varit väldigt lika de som var tidigare. Jag har haft ett mål att göra en bra platta som hänger ihop med den förra, säger han när jag frågar vad som hänt sedan sist.
Då hade han just släppt albumet För sent för edelweiss. Den fick fem plus, getingar, grammisar, rockbjörnar och guld från P3.
Nu är läget ungefär detsamma. Håkan är kvar på toppen. I höstas släppte han albumet Två steg från paradise, som också fick en hel svärm av getingar och grammisar.
Håkan då?
Han är också samma.
Trevlig, pratig, Håkan-flummig och lika glad som för två år sedan.
Tacka för det. Allt han rör vid tycks förvandlas till guld.
Är det inte lätt att flyga upp bland molnen när det går så bra?
– Jo, det är ju det – även om man försöker att inte tänka så. Det går så fort, plötsligt är du där uppe bland molnen utan att du ens hann tänka på det.
Hur stannar du på jorden då?
– Det gäller att komma ihåg vad man håller på med. Jag vet hur den här branschen är. Ena dagen står du i centrum, andra dagen är du ute. Jag har en massa kompisar som sliter lika hårt som jag. De lägger ner lika mycket tid – men de har inte alls haft samma tur. Jag vet att jag är lyckligt lottad.
Men du måste vara jäkligt bra, för du får alltid fyror och femmor av kritikerna…
– Jag tänker inte så mycket på det. Jag försöker bara göra mitt allra bästa. Jag ser inte ens mig själv som en musiker. Jag kan ju bara några ackord och är fortfarande en ihärdig nybörjare. Jag liksom… gör det bara. Jag hade gjort det även om det inte hade gått så här bra.
Han blir tyst en stund, funderar lite på sitt svar och fortsätter:
– Men det är klart att det är en jättekick när någon tycker att man är bra. Det borde vara brottsligt att inte uppskatta en fin recension.
Du läser dem alltså?
– Ja, om jag själv känner att det gick bra, men jag kollar mest om bilden blev snygg, haha…
I fjol var det tio år sedan debutalbumet Känn ingen sorg för mig Göteborg släpptes. Det firade Håkan Hellström med att bjuda in hemmapubliken till stor jubileumsfest på Way Out West.
Håkan och bandet i sjömanskostymer – precis som när det begav sig. De bjöd på hela debutalbumet från start till mål. Slottskogen skakade. Håkan skakade och fällde tårar av glädje när han berättade om sin första egna konsert i samma skog.
Det var för tio år sedan. Han sjöng låtar från sitt första soloalbum och tvärsågades av kritikerna.
Det blev ilsken geting och minustecken.
Men i somras skulle det bli helt tvärtom.
Leende getingar - fem till antalet.
Lika många plus och BT-stjärnor.
Jubileumskonserten hade bara nått halvvägs, ändå var det som att Håkan Hellström redan räknat hem sina toppbetyg när han berättade om minnet för publiken.
Du fick en revanschkänsla?
– Ja, det fick jag verkligen. Jag kunde inte låta bli att berätta den historien. Det blev så symboliskt – även om den där sågningen nog var ganska berättigad…
Men är några pluppar i tidningen verkligen ett kvitto på framgång?
– Ja, det är ju ett kvitto på någon form av framgång i alla fall. Sedan har jag ett eget mål som sträcker sig längre än betygen i tidningarna. För mig börjar det i låten. Jag försöker uppnå någon slags musikalisk vision i studion. Och där stannar det för mig egentligen – det som tar vid utanför studion har jag ändå ingen kontroll över.
Finalnumret på Way Out West blev en nyskriven låt.
Titel: River en vacker dröm.
Den skulle bara spelas den här kvällen. Bara för den här publiken. Åtminstone var det så Håkan sade från scenen.
Men så blev det inte. Några månader senare blev låten b-sida på en singel och fjärdespår på det nya albumet. Något hände efter den där magiska sensommarkvällen hemma i "Götet".
"River en vacker dröm - alla vill se dig dala nu Håkan Hellström"
Kanske blev textraderna helt plötsligt för sanna för att inte få upprepas. För när allsången ekat ut mellan Slottskogens stammar och albumet kammat hem sina getingar och plus blev det just så. Alla ville se honom dala. Det gnälldes på cigaretten på skivomslaget. Det gnälldes på Håkan-kåta kritiker. Det gnälldes på det mesta. Skurkar vid varje hörn.
Kanske var det jante som ville sätta stopp för det hela: "Hallå, hallå! Glöm inte att det här är Sverige. Här är ingen bättre än någon annan. Faktiskt."
Kanske var det den klassiska rockdramaturgin. Den som inte tillåter en lång och smärtfri flygresa bland getingar och grammisar.
Den som måste sluta med en praktkrasch av episka mått.
Som Kurt Cobain eller Jim Morrison.
Som Buddy Holly eller Jimi Hendrix.
Håkan Hellström vet. Hans flygtur bland getingar och grammisar har enligt många tyckare pågått alldeles för länge. Nu förväntas han nödlanda självmant – innan någon siktar och skjuter.
– Man kan ju läsa vilken rockbiografi som helst. Den ska ha en typisk Shakespeare-dramaturgi. Det ska sluta med ett fall. Men det får nog vänta ett tag till. Det finns ju de som klarar sig. Titta på… Tomas Ledin.
Håkan skrattar högt.
Trodde du att du skulle dala när du skrev den låten och det senaste albumet?
– Ja, det har jag trott hela tiden. Jag tror inte på det här, utan kör bara på så länge bilen håller. Det vore dumt om man sade annorlunda – det kommer ingenting bra ur att vara uppblåst.
Håkan Hellström vet att ingenting varar för evigt. Han upprepar det ett par gånger för att verkligen betona det. Han vet. Och det är därför han passar på att möta sin publik så mycket han bara orkar.
Nu, när han kan.
Nu, när de vill.
Utöver arbetet det 2 steg från paradise har Håkan turnerat i nästan ett års tid utan någon längre paus.
Hur trött är du?
– Jag är inte trött alls. Det är så roligt att spela att det väger upp tröttheten på något sätt. Det här bygger bara på lust.
Kan du längta till ett vanligt nio-till-fem-jobb?
– Det händer att man gör det. Ibland vill jag ha struktur och inte bara leva på känslor i låtar. Jag har funderat på det där. Jag skulle vilja ha en liten kiosk eller tobaksbutik där folk kommer in och pratar skit. Det verkar trevligt, men samtidigt är det dumt att tänka på det nu. Just nu lever jag ju min dröm.
Och den lever vidare – i alla fall om han själv får bestämma. I kväll i Borås – precis som för två år sedan.
– Förra spelningen på Åhaga var en av höjdpunkterna på förra turnén. Det kommer att bli minst lika bra den här gången, säger Håkan Hellström, som minns konserten – men inte journalisten…
Eric Klefberg
eric.klefberg@bt.se
Telefon: 033-700 07 55
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Anne Engström
anne.engstrom@bt.se
Telefon: 033-20 60 51
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
