– Det kändes orättvist. Vi gjorde ju allt tillsammans. Men vi älskade varandra högt och den enes framgång blev också den andres lycka, säger Kenneth Gärdestad, 60.

I dag besöker han Borås och Åhaga för att hylla sin lillebror.

– Ted spelade upp melodin för mig. Han brukade ropa: ”Kenneth, Kenneth! Kom hit och lyssna!”. Jag kunde alltid komma med mina kommentarer, för ingenting var färdigt när han ropade. Han sjöng obetydliga ord. Vi bestämde oss för en melodi. Sedan satte jag text på musiken.

Kenneth Gärdestad har fyllt 60 år.

Det är elva år sedan hans lillebror Ted tog sitt liv.

Kenneth var då 49 år gammal.

Ted blev bara 41.

– Det var väldigt svårt. Men att se honom må dåligt var det värsta. Jag led med honom hela tiden.

Redan 1972 gjorde 15-årige musiktalangen Ted Gärdestad debut med skivan ”Undringar”, som bland annat innehöll hitlåten ”Jag vill ha en egen måne”.

Storebror Kenneth hade just utbildat sig till arkitekt och hade skrivit alla låttexter till skivan vid sidan om sina studier.

– Jag höll låg profil med flit när vi släppte första skivan. Jag fick en förfrågan av Stikkan (Andersson, reds anm) att jobba heltid på skivbolaget – men jag tackade nej, berättar Kenneth Gärdestad.

– Jag ville känna mig fri. Men jag kan koppla ihop låtskrivandet med arkitektjobbet, säger Kenneth.

– Kreativitet. Tänket. Processen. Jag har alltid haft de två sakerna som två ben jag måste stå på.

Han är alltså arkitekten bakom Teds musik.

”Himlen är oskyldigt blå”.

Det var Kenneth som snickrade ihop meningen.

Nu är den del av svensk musikhistoria.

Du skrev ju alla texter. Kändes det inte jobbigt när Ted fick all uppmärksamhet och beröm?

– Han var min åtta år yngre bror och det var lite lustigt att han alltid fick stå i rampljuset. Det kändes orättvist. Vi gjorde ju allt tillsammans. Men vi älskade varandra högt och den enes framgång blev också den andres lycka.

Kenneth skrattar.

– Jag har fått den där frågan ganska många gånger.

Respekterade sin bror

1980 kom hans lillebror i kontakt med Bhagwans sekt i Oregon, USA.

Han började må dåligt.

Vad tyckte du om hans beslut att gå med i sekten?

– Jag tyckte inte om det. Men vi hade en överrenskommelse som löd: ”Jag tycker inte om det du gör, men jag kan ge mitt liv för att du skall få göra det”. Vi respekterade varandras val.

Sade du vad du tyckte om det?

– Ja, det gjorde jag. Vi stod varandra väldigt nära. Men Ted tyckte att det var nödvändigt att gå med – och han ångrade aldrig det heller.

Det sista decenniet av Ted Gärdestads liv präglades av psykisk ohälsa. Kenneth har tidigare berättat att Ted hörde röster och troligen led av schizofreni.

Hur trött är du på att prata om det här?

– Ibland är det jättejobbigt. Det händer ibland att folk vill prata om det på fester och sådant. Då kan jag bli så engagerad. Men det tar så mycket energi, så jag försöker undvika det.

Kenneth Gärdestad är tyst en stund.

Vi byter ämne.

Eller ben.

Kenneth Gärdestad berättar att han arbetar som chefsarkitekt på Kunskapsskolan i Stockholm, som precis har etablerats i Borås.

Är du lika duktig på arkitektur som låtskrivande?

–?Ja, det kan man nog säga. Jag har fått en del utmärkelser. Bland annat för bästa arkitektur i Sörmland.

Men i kväll är han ledig.

I kväll kommer han till Borås för att se Ted-hyllningen Sol, vind och vatten på Åhaga.

Kenneth skall sitta på läktarplats när bland andra Janne Schaffer, Jan Johansen och Sara Löfgren bjuder Boråspubliken på bröderna Gärdestads eviga klassiker.

–?Jag blir glad varje gång jag hör musiken. Det här är en revansch för Ted. Här får hans rätta jag komma fram, säger Kenneth och fortsätter:

–?Men de får inte missa någon textrad...