Näringsliv

Nu berättar Ellos grundare sin historia

Näringsliv Artikeln publicerades

Från den fattiga uppväxten i Småland till en av Borås och Sveriges kändaste företagare.

Vid 86 års ålder har Olle Blomqvist fattat pennan och skrivit sin och Ellos historia. BT har träffat författaren och läst manuset till boken.

Olle Blomqvist tar emot i entrén i fastigheten i jugendstil där han och sambon Britta Nordström bor och leder BT:s utsända upp till en fint inredd lägenhet. Eftersom BT:s reporter fått möjligheten att läsa det nästan helt färdiga manuset undrar den kände företagaren om boken var intressant?

Jo då, blir svaret. För boken på knappt 150 sidor av förstagångsförfattaren är full med anekdoter och berättelser från ett mycket händelserikt liv.

Hur kom du på att du skulle skriva boken?
– Jag har ju varit ute och hållit föredrag en hel del, till exempel för ungdomarna på entreprenörsutbildningen på Sven Eriksonsgymnasiet. Och när jag lämnade Ellos 1993 sa Roland Fahlin, Icas dåvarande koncernchef som köpt Ellos, att jag borde skriva en bok. Han gav mig en bok du ska få se...

Olle Blomqvist går och hämtar en bok med titeln "Olle Blomqvist – entreprenör och knalle". Sidorna är dock helt blanka.

– Jag uppfattade att han skulle stå för det hela och ordna en spökskrivare.

Nu har du skrivit den själv. Du börjar boken i Småland och din enkla bakgrund. Hur formad är du av den?
– Den bästa drivkraft en människa kan ha är ju att förbättra sin situation. Det är lite samma situation som många av de personer som invandrat till Sverige har, som jag träffar. De kan jobba sju dagar i veckan, under dygnets vakna timmar.

– Du vet, när alla kompisar går och slickar på en glass och du inte har 25 öre, eller kanske 5 öre på den tiden, för att köpa en glass. Eller när alla går på bio och snackar om vad de sett och du inte har någon möjlighet att gå på bio själv. Då gör du vad som helst – du till och med stjäl för att få den möjligheten.

Det finns en historia om hur du upptäcker fördelen med att ha lappade byxor...

– Ja, vi hade en speceriaffär intill oss i Växjö, och jag frågade om jag inte kunde få köra ut ärenden åt dem. När jag kom till biskopsgården Östrabo, sa tanten som kom ut: "Titta på pöjken, han har lappade byxor!". Då fick jag 50 öre, och det var rätt mycket pengar på den tiden. Det där lade jag på minnet och sa till mamma: "Idag ska jag ha lappade byxor", och hon lappade alla mina byxor.

Det där låter som en gryende affärsinstinkt?
– Ja, det tror jag det var. Det vara samma sak med tidningarna jag sålde på tågen, vid Växjö station. Jag samlade upp tidningarna på tåget. Och när nästa tåg kom kunde jag sälja dem med 100 procents avkastning.

Du berättar också hur, sedan ni flyttat till Borås, du blir relegerad från skolan?
– Jag och en kompis i Växjö hade stulit en postanvisning, vi hade förskingrat pengar. Då tog polisen kontakt med rektorn på läroverket i Borås. I samma veva hade det inte varit så rumsrent på skolan heller, det hade varit lite slagsmål och jag var lite stökig, kanhända. Polisen tog mig med på förhör.

– Att vara 13 år gammal och stå utanför läroverket och veta att man blivit relegerad. Och att ha en frånskild morsa som hade det taskigt ställt och inte visste hur hon skulle klara ut det, och gå hem med det beskedet. Det är ju ingen höjdare, därför gick jag och drev på stan hela dagen. Men när jag kom hem den kvällen hade jag ordnat två jobb, det ena på Borås Tidning.

Om man tar ett kliv flera år framåt, så startar du och din kompis postorderfirman.

– Det var jag och Lars Gustafsson. Vi ville registrera LO:s postorder, för som Lars sa, "varenda organiserad människa måste handla från oss". Men vi fick inte registrera namnet, så vi skrev ut det, Ellos. Det där med att Ellos är mitt förnamn baklänges var något Lennart Hyland hittade på flera år senare, "är det baklänges-Olle?" sa han. Så det var en lögn.

Du började med firman som ett extraknäck och enmansbolag, sedan Lars Gustafsson hoppat av. Vid vilken tidpunkt upplevde du att du var företagare med ett betydande bolag?
– Det var väl när jag anställde min förste kille, 1955. Åren innan jobbade jag och min fru i bolaget och var i källaren och packade varor. 1958 är också ett viktigt år, då köpte jag mitt första företag, AB Trikåkompaniet. Det visade sig vara en riktig bra affär, och vi växte från 10 personer till 50.

Vilka är dina egenskaper som entreprenör?
– Jag är den typ av företagare som är riktigt bra på en sak – och det är att delegera. Det har varit min styrka. Jag har haft fantastiska medarbetare som gjort jobbet, det framgår också av boken. De som känner mig fattar inte hur jag kunde skapa det här företaget.

Nu är du kanske lite väl ödmjuk?
– Jag har väl några talanger till, säger Ellosgrundaren och berättar en lång historia om en sällsynt lyckad kampanj för skivor, riktad till bestämda målgrupper, vilket gav honom och bolaget en guldskiva.

Du som är affärsman, hur mycket kommer boken att sälja tror du?
– Det blir kanske tusen exemplar, säger Olle Blomqvist försiktigt, och blir inte det minsta trodd av BT:s utsända.