Näringsliv

Kajsa Kettil: Osmart av kollegan att tafsa på en judokunnig feminist

Näringsliv Artikeln publicerades
Kajsa Kettil är reporter och krönikör på Borås Tidnings näringslivsredaktion Sjuhärads Affärer.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Kajsa Kettil är reporter och krönikör på Borås Tidnings näringslivsredaktion Sjuhärads Affärer.

De flesta av er har tagit del av den gångna veckans snackis. Det handlar om Hollywood, ja, men samtidigt om kvinnors villkor i arbetslivet.

Sociala medier fullkomligen exploderade i efterdyningarna av avslöjandet att filmproducenten Harvey Weinstein under många år har sexuellt trakasserat och utnyttjat kvinnliga skådespelare. Unga, ambitiösa kvinnor med talang har tvingats välja: gå med på chefens skamliga krav och få den där rollen, eller säga nej och garanterat hamna i frysboxen utan karriärchanser.

Efter att skådespelaren Alyssa Milano uppmanade kvinnor att berätta om sina erfarenheter av sextrakasserier har hashtaggen #metoo spridits som en löpeld på Facebook-, Instagram- och Twitterkonton världen över.

Själv räknar jag mig som relativt förskonad från ovälkomna manshänder. ”Bara” en gång har det inträffat i ett jobbrelaterat sammanhang. Jag var 20+, nyanställd och på personalfest med övernattning. Efter middagen lämnade jag huvudbyggnaden för att kolla så att jag hade dragit ur kontakten till plattången på hotellrummet. Nästan framme vid byggnaden där mitt rum låg insåg jag att jag hade fått sällskap.

Jag hejade glatt på den mer än dubbelt så gamla kollegan. Han hälsade också men nöjde sig inte med småprat. Utan att gå in på detaljer kan vi säga att det var osis för honom att det var en hyfsat vältränad feminist med grundläggande judokunskaper han först försökte kladda på och därefter trycka upp mot ytterdörren.

Efter två försök gick mitt budskap fram och han drog vidare i sin jakt. Kvar lämnade han en ung kvinna med rejält adrenalinpåslag, men som varken kände rädsla eller skuld. Det var inte traumatiserande för mig, inte ens när händelsen från chefshåll viftades bort med ett ”ja men du vet väl hur x är, han kan ha svårt att hålla fingrarna i styr i närheten av vackra flickor, men menar inget illa”. Jag var vikarie med siktet inställt på ett fast jobb. Jag sade inget mer om händelsen, men hade länge svårt att se tafsaren i ögonen utan att känna något annat än förakt.

Senare samma år uppmärksammades mitt utvrålade ”NEJ!” och min halvt fullbordade O-soto-gari* vid en inofficiell ceremoni bland kollegor. Sådant systerskap stärker.

Exemplet ovan är inte unikt. Tvärtom var händelsen bara en i raden av alla tillfällen då män anser att deras överordning är självklar – även i arbetslivet. Det skeva maktförhållandet behöver naturligtvis inte leda till sexuella trakasserier, men är en del av förklaringen till att pojkar hörs mer än flickor i klassrummet, att män befordras oftare än sina kvinnliga kollegor och att alltför få kvinnor når de mäktigaste positionerna inom näringslivet.

I onsdags kom 7H Affärers bilaga med fokus på industrin. Nu lämnar vi industrigolvet och blickar mot höstens sista nummer, som har temat genus. Här lyfter vi gärna fram goda exempel på personer, företag eller bolagsstyrelser som tänker medvetet på att ta tillvara både mäns och kvinnors kompetens. Det kanske är du eller någon du känner? Hör av dig så kan det hända att vi berättar om just ditt företag.

Fotnot: O-soto-gari är ett enkelt judogrepp. Judo är en japansk kampsport som bygger på självförsvar där syftet är att hindra angriparen utan att skada denne.