Mikael Hermansson: "Löfven - ett utmärkt val"

Är valet av Löfven ett bra val?

– Ja. Utan tvekan. Löfven är en man med vana att hantera komplexa frågor som rör arbetsmarknad, industri och konjunkturfrågor. Han är dessutom den inom LO-facken som har haft att ta de tuffaste matcherna med övriga förbund. Så han är van vid hårda tag. Dessutom är en fackförbundsordförande alltid en bra organisatör, i alla fall den som överlever ett par år på sin post.

Och detta har partiet nytta av?

– Ja. Är det något som bilden av svensk socialdemokrati saknat den sista tiden så är det ordning och reda, eftertanke och sans och balans. Tanken bakom valet av Löfven är att det ska bli det rättning i leden, mindre snack och mer verkstad. Är han riktigt smart har han hunnit läsa på och kan konstatera att det inte är lätt att gå från att vara tung i facket till att bli tung i politiken. Därför lär han satsa på att bygga upp ett bra lag.

Vilka kommer att ingå i Löfvens lag?

– Det får vi reda på efter hand. Men gissningsvis ryker finanspolitiske talespersonen Tommy Waidelich, och förmodligen även riksdagsgruppens ledare Carina Moberg. VIlka som kommer istället? Bra fråga. Ställ den till Leif Pagrotsky och Sven-Erik Österberg!

Ännu en gubbe, ännu en svenne?

– Ja. Varannan damernas är det bara på nomineringslistor och kongressfester. När man närmar sig maktens topp är det annat som gäller. Någon utmanare av utländsk härkomst har ännu inte uppenbarat sig. Ibrahim Baylan kom långt, men hans fall blev stort när partiet misslyckades i valet 2010.

Vilka väljare tilltalas av valet av Löfven?

– De som inte vill att en partiordförande i det största partiet bara ska låta som en socialdemokrat, utan som också kan bete sig och agera som en. Gissningsvis har partiet gått igenom Stefan Löfvens garderob med luskam och förstoringsglas i jakten på skandaler. Alla begravda hundar måste fram, allt från lägenhetskontrakt till krav på att lämna tillbaka försenade biblioteksböcker måste fram.

Många har flytt från Socialdemokraterna. Blir det återtåg nu?

– En och annan socialdemokratisk väljare som flytt till Moderaterna lär nog ta sig en funderare. Men ytterst handlar det om vilken politik som partiet under Stefan Löfven kommer att föra. Eventuellt kan hans närvaro stoppa utflödet till Vänsterpartiet en aning. Men eftersom ingen riktigt vet om Löfven är höger, vänster, upp eller ner, så är det nära nog hopplöst att sia om saken.

Kan han stoppa flykten till Sverigedemokraterna?

– Att hans LO-bakgrund skulle påverka unga män som står i begrepp att rösta på Sverigedemokraterna är nog mindre troligt. De som en gång tagit det steget måste ha starkare skäl för att återvända. Det räcker inte med att Löfven är tveksam till arbetskraftsinvandring.

Är inte Löfven negativ till arbetskraftsinvandring?

– Jovisst. Men hans kritik är lite mer konstruktiv än att den bara handlar om att han inte gillar konkurrens på arbetsmarknaden. Så här sa han när alliansregeringen och Miljöpartiet förra året kom överens om förenklade regler för arbetskraftsinvandring: ”Med fri arbetskraftsinvandring får alla per definition asylrätt. Det urgröper asylrätten för de som verkligen behöver den. Det gör det i stället svårare för de som verkligen behöver komma hit.”

Hur kommer Löfven att förhålla sig till alliansregeringen?

– Dum fråga. Reinfeldts regeringsinnehav är ett rött skynke även för en sansad metallordförande, trots att hans medlemmar har fått sänkt skatt och mer i plånboken. Men om man ska vara lite mer ingående så blir det så mycket svårare för främst Centerpartiet och Folkpartiet att ta debatten med honom när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Löfven är en ivrig försvarare av anställningsskyddet. Moderaterna vill som bekant inte röra dagens modell.

Hur var stämningen när Löfven presenterades?

– Den rakt motsatta mot när Håkan Juholt steg ut i strålkastarljuset. Löfven var glad, tacksam och sansat sugen på att sätta igång. Han talade rakt ur hjärtat och undvek överdrifter och metaforer som inte gick ihop. Inga utspel om ”social demokrati”, inga paraplyer som skulle hållas ut över dem i samhället det regnade på. Inga kryptiska hälsningar till kamrater med anspelningar på melodier på telefonsvarare, och liknande som Juholt ägnade sig åt.

En ny framtoning, helt enkel?

– Kanske början till något nytt i alla fall. Jämfört med förra gången då Berit Andnor, valberedningens ordförande, med illa dold avsmak tilltalade de församlade journalisterna, så verkar partisekreterare Carin Jämtin både trivas med uppmärksamheten och gilla att stå inför all uppmärksamhet. Den senaste veckan har Socialdemokraterna kunnat håva in sina första medieframgångar på länge. Det mesta har handlat om något så enkelt som att visa gott humör.