Två år efter det ofattbara börjar livet återvända

Kinna ,
Henrik Karlsson förlorade sin son Gunnar i bussolyckan utanför Sveg för knappt två år sedan. Veckan  innan rättegången är han på designmässa i Shanghai som representant för familjeföretaget Hans K.
Foto: Privat
Henrik Karlsson förlorade sin son Gunnar i bussolyckan utanför Sveg för knappt två år sedan. Veckan innan rättegången är han på designmässa i Shanghai som representant för familjeföretaget Hans K.

Knappt två år har gått sedan Henrik Karlsson förlorade sin son Gunnar i bussolyckan utanför Sveg. Två år av förtvivlad sorg men också glädje och massor av värme.

– Jag hade inte stått upp idag utan allt det stöd jag fått från så många håll, säger Henrik Karlsson.

Det är en av de sista dagarna på mässan Design Shanghai, där han är för familjeföretagets räkning.

Efter många år i möbelbranschen har kunder blivit goda vänner och sedan den dagen för snart två år sedan när livet så abrupt tog en ny vändning har Henrik Karlsson känt en massivt stöd från alla dem som väntade på honom på möbelmässan i Milano den 2 april 2017, men som istället nåddes av beskedet om tragedin som drabbat honom.

– Det har kommit massor av hälsningar, blommor och också pengar till Gunnars minnesfond. Det är en fantastisk styrka i det, säger Henrik Karlsson.

”Utgången spelar liksom ingen roll. För vi lever utan Gunnar varje dag ändå.”

Nu återstår några kundbesök innan han sätter sig på planet tillbaka till Sverige. När det tar mark på måndag morgon är det två dagar kvar innan rättegången kring bussolyckan ska inledas vid Borås tingsrätt. Han har planerat att vara där den sista dagen, inte mer.

I november 2016 var Henrik, sambon Anna, lillebror Bastian och Gunnar på semester hos vänner i Bremen. Gunnar följde med sin tyska kompis både på fotbollsträning och till skolan.
Foto: Privat
I november 2016 var Henrik, sambon Anna, lillebror Bastian och Gunnar på semester hos vänner i Bremen. Gunnar följde med sin tyska kompis både på fotbollsträning och till skolan.

– Att rättegången genomförs ur ett rent juridiskt perspektiv står jag helt bakom, men utgången, det spelar liksom ingen roll. För vi lever utan Gunnar varje dag ändå.

”Jag kände mig helt iskall. Någonstans djupt inne visste jag på något vis att allt gått alldeles fel”

När vi pratar med Henrik har han och familjen levt utan Gunnar i 729 dagar. Dagar där de mött den djupaste sorg men där han, sambon Anna och Gunnars bröder Karl och Bastian också har fått ta emot lillasyster Stella. Stella som föddes på dagen sex månader efter att de förlorat Gunnar och som därför fick sitt namn från betydelsen stjärna på latin.

– Det betyder ju allt. Utan dem hade livet gått åt helt fel håll, det hade det gjort. Och jag är så glad att jag hann berätta för Gunnar att han skulle bli storebror igen, säger Henrik.

Han berättar om söndagen som började med ett tidigt telefonsamtal från Gunnars farmor och farfar, som berättade att olyckan hade skett. Han ringde Gunnars telefon. Om och om igen. Massor av gånger. Men fick inget svar.

– Jag kände mig helt iskall. Någonstans djupt inne visste jag på något vis att allt gått alldeles fel. Men jag hoppades, hoppades och hoppades.

I stället för att flyga till Milanomässan flög han till Arlanda där bästa vännen från tiden då han studerade i USA mötte upp.

”Tystnaden var en bekräftelse på att det hade gått så fel som jag anade.”

Därifrån planerade de att kunna ta sig vidare med bil till antingen Uppsala eller Mora eller med flyg till Östersund, där de fått veta att många skadade fanns. När han landade på Arlanda fanns inte ett enda meddelande på telefonen, inte ett enda missat samtal.

– Först blev jag glad för att ingen försökt få tag på mig, men samtidigt var ju den tystnaden en bekräftelse på att det hade gått så fel som jag anade.

Och där på Arlanda fick han till slut veta. Efter det är det svart. Han flög till Östersund tillsammans med bästa vännen som stöd, men han minns inte resan.

– Den första minnesbilden är när Karl kom gående tillsammans med en polis på flygplatsen i Östersund. Det var så fint. Jag tänkte att nu är vi i alla fall här både han och jag.

Den första tiden hemma i Kinna präglades av värme, kärlek och stark gemenskap. Henrik ville ta del av allt.

– Jag var ju väldigt öppen, ville möta alla. Jag ville hjälpa Gunnars vänner att komma på fötter genom att finnas där. Och sedan vet jag nog inte vad jag skulle gjort med tiden annars.

Men långsamt började tiden att gå. Familjen och nätverket av de närmaste har gjort det möjligt att stå ut och och också steg för steg känna glädje.

”Att vi kan klara att ta med oss vetskapen om att livet är så mycket värt, att man måste respektera livet, det önskar jag.”

Att ta hand om Gunnars minnesfond, som startades av Henrik tillsammans med Gunnar och Karls mamma Jenny Wulf och som uppmärksammar idrottsungdomar som utmärker sig som förebilder i IFK Örby, Marbo Basket och Marks GK, ger en stark känsla av att Gunnar lever vidare och finns med på idrottsplanen. Även om att må bra inte innebär samma sak som förut och även om frågan hur mår du har fått en djupare innebörd så har han nått en lugn vardag där de bättre dagarna blir fler och fler.

Gunnar älskade sport och spelade ofta och gärna basket, fotboll och golf. Bilden är tagen vid ett av de många jullägren som Gunnar var på hos Marbo Basket. Tack vare Gunnars minnesfond som startades av pappa Henrik och mamma Jenny delas nu priset Årets Gunnar ut på jullägret. Det går till en pojke och en flicka i årskurs sex som är en förebild på och vid sidan av planen.
Foto: Privat
Gunnar älskade sport och spelade ofta och gärna basket, fotboll och golf. Bilden är tagen vid ett av de många jullägren som Gunnar var på hos Marbo Basket. Tack vare Gunnars minnesfond som startades av pappa Henrik och mamma Jenny delas nu priset Årets Gunnar ut på jullägret. Det går till en pojke och en flicka i årskurs sex som är en förebild på och vid sidan av planen.

Rättegången som snart ska börja kan inte ändra på något av det som har hänt men han hoppas ändå att den kan kan göra avtryck på flera plan.

– Jag funderar mycket på moral och etik och tänk om den kan leda till att vi alla funderar en extra gång på hur barnen färdas på vägarna. Om det kan ske förändringar i branschen, då har vi kommit någonstans.

För flera av de vänner till Gunnar som han känner så starkt för väntar vittnesmål och sju dagar i salarna på Borås tingsrätt där de kommer att behöva återuppleva det som hände den där tidiga morgonen då de förlorade sin Gunnar.

”Livet är större än allt.”

Men kanske kan det, mitt i det som känns så fel, så meningslöst och så tungt finnas något att ta fäste på och bära med sig för alla som drabbades så hårt av olyckan.

– Att vi kan klara att ta med oss vetskapen om att livet är så mycket värt, att man måste respektera livet, det önskar jag, säger Henrik Karlsson.

I Shanghai börjar dagen närma sig sitt slut. Ett viktigt möte väntar de närmaste dagarna innan han vänder hemåt, men ändå är rösten lugn. För även om familjen, vänner och jobbet hjälpt honom tillbaka så vet han en sak.

– Livet är större än allt.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.