Annons

"Mitt livsverk är förstört"

Han överlät sin andel i Marks Assistans för 720 900 kronor. Fyra år senare sålde de nya ägarna företaget för 279 miljoner.
Mannen som byggde upp Marks Assistans berättar nu sin historia.
Mark • Publicerad 29 januari 2012
Foto: Lennart Magnusson
Foto: 
BT i går
BT i gårFoto: Martin Johansson

– Klart jag känner mig lurad. Fast det beror inte på pengarna utan på att de har förstört mitt livsverk, säger Jan-Erik Jansson.

Han rekryterades av huvudägaren Christer Pettersson 1999 för att dra igång verksamheten i Mark. Pettersson hade redan drivit moderbolaget Argolis i Göteborg några år och insåg att det fanns goda affärsmöjligheter även i Mark.

Annons

– Christer är ekonomiutbildad och skötte den biten. Jag hade hand om den operativa delen ute på fältet, säger Jan-Erik Jansson.

Han hade jobbat med funktionshinderfrågor i Borås sedan början på 1990-talet och var mån om att erbjuda en bra verksamhet för både anställda och brukare. Alla nyanställda fick en grundutbildning på Fristads folkhögskola, som omfattade 18 heldagar med lön under första halvåret.

– Min filosofi var också att arbetsledarna skulle ut och besöka brukarna regelbundet. Det skapade bra kontakter och arbetsledarna kunde hjälpa till att lösa problem direkt på plats, säger Jan-Erik Jansson.

2001 erbjöds han delägarskap och köpte 45 procent av aktierna. Därmed blev han också berättigad till vinstutdelningar. Under sin tid i företaget tog han emot drygt tre miljoner efter skatt.

– Jag såg att företaget gick bra och den utdelningen var rimlig utan att äventyra företagets verksamhet, säger han.

Jan-Erik Jansson såg också utdelningen som ett komplement till lönen.

– Jag hade inte särskilt hög lön men jobbade nästan dygnet runt. Det var ju jag som byggde upp hela Marks Assistans, säger han.

2002 ville ett stort företag köpa upp Marks Assistans och Argolis men Jan-Erik Jansson avböjde.

– Jag sa tvärnej på direkten. I min värld existerade inte tanken på att företaget skulle överlåtas till någon utomstående. För mig var det självklart att det skulle fortsätta drivas i samma anda som jag byggt upp, säger han.

Jansson var övertygad om att Christer Pettersson var överens med honom om den filosofin. Skattepengarna till verksamheten skulle i största möjliga användas till det som avses, att garantera funktionshindrade ett värdigt liv.

Annons

Därför fattade han inga misstankar när Christer Pettersson föreslog att han skulle överlåta sin ägarandel till tre yngre medarbetare när han närmade sig pensionsåldern.

– Christer tyckte att det vore ett bra sätt att knyta dem till företaget. Jag hade själv lärt upp Ros-Marie Johansen och Kristian Slotte, som var jätteduktiga, och tyckte att det var en bra idé, säger han.

Den tredje personen var Maria Håkansson, som jobbade på Argolis kontor i Göteborg och hade gjort ett gott intryck på Christer Pettersson.

Jan-Eriks Jansson sålde sin andel 2004 för 720 900 kronor – samma summa som han betalade när han blev delägare tre år tidigare. Han hade inte en tanke på att begära mer pengar trots att hans arbete hade lagt grunden för ett framgångsrikt företag som vuxit år från år.

– Jag är inte en girig person som bara är ute efter pengar, och tyckte att jag hade fått min beskärda del av utdelningar. Jag hade kunnat betala av lånet på huset och visste att jag hade så jag skulle klara mig väldigt bra som pensionär, säger han.

Den känslan varade till 2009.

Då fick han av en händelse se en sammanställning över de nya ägarnas mångmiljoninkomster.

– Det fullständigt chockade mig, säger han.

Jan-Erik Jansson började forska i vad som hänt sedan han försvunnit ur bilden. Utbildningarna hade lagts ner så fort han slutade. Brukare som han kontaktade vittnade om att närkontakten med arbetsledarna hade minskat. Dessutom hade vinstutdelningarna rakat i höjden (33,6 miljoner 2004–2007).

Hans fyra forna kolleger deklarerade för tjänst- och kapitalinkomster på mellan 51 och 77 miljoner vardera 2008.

Annons

Som BT berättade i går sålde de företaget till Frösunda LSS för 279 miljoner.

– Jag kände mig fruktansvärt lurad och blev både bitter och arg. Men allra mest blev jag nog ledsen. Jag insåg att jag hade varit naiv, men jag har alltid litat på folk, säger han.

Jan-Erik Janssons försök att få en förklaring misslyckades.

– Jag fick så konstiga svar att det var bara att lägga ned det hela, säger han.

I rena ilskan startade han, 70 år gammal, ett nytt assistansbolag i Örby som drivs i mindre skala.

– Det tog mig så hårt att de hade skott sig på brukarnas bekostnad att jag ville erbjuda ett alternativ till markborna.

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons