Wikström: Hur mörkt ska det bli innan vi ser ljuset igen?

Ledare ,
”Tillsammans går vi in i det nya året, och tillsammans kan vi bli starka!”, skriver Cecilia Wikström apropå Europa och EU.
Foto:

Bakom oss ligger nu ett år som rent politiskt inte kan beskrivas som annat än ett av de mest omvälvande på länge. Populismen fortsätter att vinna mark, och har tagit sig i uttryck i form av Trump, Brexit, och fortsatta framgångar för främlingsfientliga och antidemokratiska röster. Samtidigt närs den populistiska retoriken, med lätta svar på svåra frågor, av att världens problem endast tycks lägga sig på hög.

Artikeln publicerades 28 januari 2017.

Ett tydligt exempel är flyktingfrågan, som fortfarande kräver ett svar från världssamfundet. Medan populister i EU njuter av att blockera agendan med punkter som syftar till att splittra samarbetet, blev 2016 redan i oktober det dödligaste året på medelhavet någonsin. Totalt omkom uppemot 6 000 människor på Medelhavet förra året, trots att antalet som kom den vägen totalt minskade drastiskt jämfört med 2015. Antalet människor på flykt i världen nådde 2016 rekordhöga höjder, och inget tyder tyvärr på att antalet kommer gå ner detta år.

Terrordåden fortsatte att kräva människoliv i Europa. Attentaten i Nice, Bryssel och Berlin krävde 177 människoliv och skadade över 790 personer. Västvärlden i stort tycks uppleva en ökad spänning mellan stad och land, gammal och ung, rik och fattig, inhemskt och utrikes född. En spänning som förstärks av det narrativ som västvärldens populistiska ledare erbjuder.

Året framför oss ser tyvärr ut att fortsätta präglas av osäkerhet och orolighet. 2017 bjuder på val i Tyskland, Nederländerna och Frankrike - val som kommer vara avgörande för EU:s framtid, och därmed i förlängningen Sveriges. Tyska AfD, franska Front National, och nederländska Frihetspartiet med Geert Wilders i spetsen, skulle kunna innebära slutet för EU.

Som om det vore nog ska Trump ta vid sitt första år som president för världens enda stormakt - en president som verkar inriktad på att göra världen en än mer instabil plats, genom att utmana gamla allianser och sträcka ut handen till totalitära despoter.

Men viktigt att hålla i minnet är att de senaste årens utveckling endast är ett trendbrott i en större positiv trend, där världen har åstadkommit enorma framsteg de senaste åren, inom exempelvis sjukvård och den digitala marknaden. Men tydligt är att många människor inte känner att de tar del i dessa framsteg, och dessutom känner stor otrygghet med omvärlden.

Den senaste Eurobarometern, som mäter opinionsläget i EU:s medlemsländer, visar att migration och terrorism är de frågor som européerna anser är mest angelägna just nu. Jag har givetvis mina egna övertygelser, men oaktat dessa borde det stå helt klart för de flesta att dessa frågor endast går att lösa genom ett utökat internationellt samarbete - inte genom ett minskat sådant. Men EU riskerar att låsas när samma opportunister som pekar på samarbetets oförmåga att leverera på dessa områden, blockerar de åtgärder som behövs för att EU ska kunna arbeta effektivt med de frågor medborgarna bekymrar sig för.

Trots de utmaningar vi står inför innebär 2017 också nya möjligheter och nya krafttag för oss som vill forma en annan värld. Jag tror och hoppas att en öppen och frihetligt sinnad motreaktion står för dörren. Framgångarna för exempelvis brittiska Liberaldemokraterna visar just det. Frågan är hur mörkt det ska behöva bli innan vi återigen kan uppleva en period av ekonomiska och politiska framsteg, med ökad tolerans och en inkluderande globalisering i vilken alla inte bara är vinnare, utan också känner sig som vinnare.

Det är min absoluta förhoppning att den politiska motreaktionen inte låter vänta på sig. Jag kommer göra mitt bästa för att leda den opinion som ser bekymrat på världens utveckling, men som inte vill beskriva samhället som ett nollsummespel där människor måste ställas mot varandra. Tillsammans går vi in i det nya året, och tillsammans kan vi bli starka!