Wikström: Hög tid för rådet att sluta mörka

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Ministerrådets ordförande Donald Tusk får vackert finna sig i att kraven på större öppenhet inte upphör.
Foto: Francisco Seco
Ministerrådets ordförande Donald Tusk får vackert finna sig i att kraven på större öppenhet inte upphör.

Jag är en stor Europavän och ser i mitt dagliga arbete de många fördelar som samarbetet ger oss medborgare. Men som Europavän är det också mitt ansvar att uppmärksamma och förbättra de delar som inte lever upp till den standarden vi bör förvänta oss av unionssamarbetet.

En sådan konkret sak är transparensen i Ministerrådet, den ena lagstiftande institutionen inom Europeiska rådet som består av EU-ländernas ministrar (den andra lagstiftande institutionen är Europaparlamentet).

Till skillnad från arbetet i Sveriges riksdagsutskott så är Europaparlamentets utskottsmöten öppna för allmänheten. Alla möten websänds, så att EU:s medborgare ska kunna följa mötena även på distans, och alla omröstningar registreras. Eftersom det är i utskotten som lagförslagen förbereds, är det viktigt att medborgare har insyn i debatterna och omröstningarna. Hur ska de annans kunna ställa sina företrädare till svars för sina beslut om det behövs? Ansvarsutkrävande är en grundläggande demokratisk princip och måste därför efterlevas av alla EU:s institutioner. Det sker tyvärr inte i dag.

Innan medlemsländerna tar ställning i en fråga håller de nationella företrädarna förberedande diskussioner. Dessa samtal har ofta ett avgörande inflytande på det slutliga lagförslaget och är därmed en väsentlig del av EU:s lagstiftningsprocess.

Men till skillnad från Europaparlamentet håller Ministerrådet diskussionerna, liksom majoriteten av sina debatter, bakom stängda dörrar. Dessutom tar Ministerrådet många av sina beslut, som skulle kunna fattas med kvalificerad majoritet, enhälligt och utan någon formell omröstning. Detta innebär att det inte registreras hur varje land röstar. Denna stängda process gör det omöjlig för medborgarna att utkräva ansvar av sina regeringsföreträdare, eftersom de inte kan granska hur deras nationella representanter agerar i EU-politiken.

En större insyn gällande regeringarnas ställningstagande under lagstiftningsarbetet är därför viktigt för att öka folkets förtroende för EU. Om informationen i stället offentliggörs kan medlemsländernas regeringar dessutom tvingas att ta ett större ansvar och de skulle därmed inte längre kunna ”skylla på Bryssel” för beslut som de i slutändan själva har varit med om att fatta.

Jag är övertygad om att en mer transparent process i Ministerrådet skulle öka medborgarnas förtroende för det europeiska projektet och för EU-institutionerna. Den europeiska ombudsmannen Emily O’Reilly konstaterade nyligen i sin granskning av transparensen i Ministerrådet att deras nuvarande arbetssätt utgör ett administrativt missförhållande. Därmed är detta ett konkret problem som måste lösas.

Utskottet för framställningar, där jag är ordförande, arbetar just nu för att följa upp den Europeiska ombudsmannens granskning. Utskottet kräver att Ministerrådet omedelbart ändrar sina arbetsmetoder och följer slutsatserna om att öppet ange medlemsländernas ståndpunkter. Detta krav väntas antas av Europaparlamentet under plenarsessionen i januari. Det är hög tid att Ministerrådet anpassar sina arbetsmetoder till de demokratiska standarder vi förväntar oss av en lagstiftande institution, i stället för att agera som ett diplomatiskt forum!

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.