Wikström: Håll federalismens låga vid liv

Ledare
”För att styra mot framtiden behöver vi som tror på EU våga ha en vision i sikte. Därför är det alldeles rätt att hålla federalismens låga vid liv”, skriver Cecilia Wikström i gästkrönikan. Här på bilden, från G7-mötet i Taormina på Sicilien på fredagen, möttes två som tror på ett starkt EU, Frankrikes Emmanuel Macron och kommissionens Jean-Claude Juncker, och två tvivlare, Donald Trump och Theresa May.
Foto:

Många människor betraktar begreppet Europafederalist som något negativt och destruktiv och EU beskrivs som ett elitistiskt projekt.

Artikeln publicerades 27 maj 2017.

Ofta har jag hört exempelvis Sverigedemokrater svartmåla idén om ett federalt Europa. Men precis som jag är kristen, svensk och Europé är jag är stolt över att kalla mig själv federalist. Därför blev jag extra glad när jag såg att Liberala ungdomsförbundet, LUF, gick ut under Europadagsfirandet den 9 maj och skrev en artikel till federalismens försvar i UNT.

Men tanken om ett federalt EU är ingen elitistisk idé, utan faktiskt precis tvärtom. Federalism handlar om att EU ska byggas demokratiskt genom ett starkt folkligt politiskt deltagande, snarare än på en nivå där endast regeringschefer stiftar våra gemensamma lagar. Ett federalt EU skulle kännetecknas av större makt för de folkvalda i Europaparlamentet och mindre makt åt de slutna rummen och de hemliga besluten som fattas av ministrarna i medlemsrådet.

Federalismen är också en idé som är sprungen ur viljan att förena Europa med demokratiska och fredliga principer. Det är ingen slump att Storbritanniens dåvarande premiärminister Winston Churchill använde begreppet ”Europas förenta stater” när han talade om hur vår kontinent skulle gå vidare efter andra världskrigets slut år1945. Flera av de så kallade ”grundarfäderna”, såsom den belgiske premiärministern Paul-Henri Spaak och den italienske kommunistiske politikern Altiero Spinelli, var också övertygade federalister.

Dessa var inte federalister för att de trodde att EU skulle bli en stark och framgångsrik union i en handvändning, eller för att de trodde att Europas folk från en dag till en annan skulle lägga ifrån sig sina nationella identiteter för att bli européer. Snarare förespråkade de en långsiktig process för europeisk integration, men med federalismen som ledstjärna. På samma sätt tror jag att federalist-tanken i dag fyller en viktig funktion för hur vi ska möta framtidens utmaningar med ny enhet och styrka.

En del av Europas nuvarande problem kan kopplas till det faktum att vi i dag befinner oss i en slags övergångsperiod. Från 1952 har EU gått från ett mellanstatligt samarbete till en slags politisk union. På vägen har vi dock glömt bort det mest grundläggande: Att EU bygger på en vilja från Europas folk att leva i fred tillsammans. Därför behöver vi återupprätta denna vision och tala om denna för att vi ska kunna röra oss framåt, mot en mer välfungerande union.

Att vara EU-federalist innebär ytterst att man tror på de europeiska folkens rätt att avgöra sin egen framtid. Därför är också andra beslutsnivåer, såsom den lokala, regionala och nationella, minst lika viktiga. Federalism på EU-nivå innebär därför inte, som vissa populister vill få det att framstå som, att all makt ska flyttas till Bryssel. Däremot innebär den att den makt som finns i Bryssel ska utgå från folkens demokratiska makt och inte från regeringschefernas möten.

Med Frankrikes nyvalde president Emmanuel Macron kan EU få någon som vill leda reformer av vår union i en mer demokratisk riktning, eftersom han uttryckligen delar den federala visionen. Det finns idag stora utmaningar som är beroende av att vi klarar av att fatta beslut i EU. Men för att styra mot framtiden behöver vi som tror på EU våga ha en vision i sikte. Därför är det alldeles rätt att hålla federalismens låga vid liv.