lördag 11 februari 2012
lördag 11 februari 2012
Ledare 2010-08-29 | Uppdaterad 2010-08-30
I dag är det tre veckor kvar till valet. Då på valdagen kommer krutröken från intensiva debatter, kampanjer och utspel att ha lagt sig och det är upp till folket att i stillhet avgöra vem som ska styra riket de kommande fyra åren. I år är ovissheten om utgången större än på länge.
Kommunalrådet Ulrik Nilsson (M) diskuterar valrörelsen med unga oppositionspolitiker från Vitryssland på valtorget i Borås. Kontrasterna mellan Sverige och Vitryssland är än mer tydliga i valtider. Medan åsikterna är många här är oliktänkande förknippat med fara i Vitryssland.
Men oavsett vem som vinner utgör valdagen höjdpunkten i varje demokrati och symboliserar att all offentlig makt utgår från folket, som det så högtidligt formuleras i den första paragrafen i Regeringsformens första kapitel.
Det tog lång tid från det att visionen om folkstyre formulerades till dess att den blev verklighet i Europa. I Västeuropa etablerades varaktiga demokratier först efter första världskrigets slut och i Östeuropa så sent som efter murens fall 1989. Men än idag finns europeiska stater med mycket auktoritära regimer, en av de värsta är Vitryssland som ofta kallas för Europas sista diktatur.
I slutet av den vecka som nu gått har en grupp av vitryska oppositionspolitiker besökt Borås för att ta del av det som vi tar för en självklarhet – fria och oberoende val, fri opinionsbildning och valhemlighet. I deras hemland är det exotiska ord.
De tre unga vitryssarna från Minsk – Stanislau Bahdanau, Siavhey Lacinski och Mikhail Mikulich – har alla erfarenheter av vad det innebär att vara politiskt aktiv i en auktoritär regim. Trakasserier, arresteringar, relegeringar från studier, utfrågningar av vänner och svårigheter att få jobb är erfarenheter de själva upplevt och lever med. Priset för att vara oliktänkande i Vitryssland är högt.
Berättelsen om Europas sista diktatur börjar med Sovjetunionens upplösning i början av 1990-talet och är tätt sammanflätad med den ökande presidenten Aleksandr Lukasjenkos maktövertagande 1994. Efter kort tid vid ämbetet ändrade han konstitutionen till sin egen fördel och försvagade parlamentets ställning. Symboliskt nog bytte landet 1995 i stort sett tillbaka till den flagga landet hade under sovjettiden.
Det planerade presidentvalet 1999 sköts på framtiden och genomfördes 2001. Ett val som sedermera mest blivit ihågkommet för den skarpa internationella kritik som olika organisationer framförde. Och inte blev situationen bättre när de färgglada revolutionerna svepte över Östeuropa, Balkan och Kaukasus några år in på 2000-talet. Michail Saakasjvilis rosenrevolution i Georgien 2004 och den oranga revolutionen i Ukraina med Julia Tymosjenko och Viktor Jusjtjenko som portalfigurer samma år väckte oro i Vitryssland. Tumskruvarna drogs åt ännu hårdare.
Presidentvalet 2006 skulle ha blivit Lukasjenkos sista, konstitutionen begränsade på amerikanskt vis antalet mandatperioder för presidenten, men före valet ändrades spelreglerna till den sittande presidentens fördel. Lukasjenko kunde väljas för en tredje mandatperiod i ett mycket starkt ifrågasatt val. Valet genomfördes på ett lika korrupt sätt som det föregående.
Men till skillnad från 2001 samlades tusentals unga vitryssar i huvudstaden Minsk när valresultatet deklarerats för att visa sitt missnöje i ett försök att återupprepa sina ukrainska grannars bedrift 2004. Demonstrationerna mobiliserade dock aldrig lika många frihetstörstande individer och de vitryska myndigheterna tvekade inte att möta protesterna med batonger och kravallpolis. Säkerhetstjänstens KGB, ja den heter fortfarande så i Vitryssland, visade med all tydlighet att ingen ska utmana myndigheterna.
Arresteringar och landsflykt blev verklighet för demokratins förkämpar. Vad som kallats den blå revolutionen kvävdes i sin linda.
Så vad kan förändra situationen i Vitryssland, frågar jag de unga vitryssarna.
Tid svarar en, tryck utifrån svarar en annan. En förändring inifrån är mer än de kan hoppas på, oppositionen är splittrad och folket likgiltigt inför politiken. I det snart stundande presidentvalet finns ingen klar utmanare och oppositionen har inte framfört någon gemensam kandidat. Lukasjenko ser ut att ha få utmanare på hemmaplan.
Kontrasterna mellan Sverige och Vitryssland, eller mellan en demokrati och en diktatur, är slående så här i valtider. Man påminns om att demokrati som politiskt system inte är någon självklarhet liksom inte heller medborgerliga rättigheter såsom organisationsfrihet och yttrandefrihet. Och man påminns om hur stor saknaden skulle vara om de försvann, om makten inte utgick från folket.
Anders Gustafsson
ledarskribent
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721
© Borås Tidning. Allt material på bt.se är skyddat enligt upphovsrättslagen.
