Visst ska KU granska åldersbedömningarna

Ledare Artikeln publicerades
Metoden att röntga knäleder som använts i Sverige har visat sig vara alltför opålitlig.
Foto: Johan Nilsson/TT
Metoden att röntga knäleder som använts i Sverige har visat sig vara alltför opålitlig.

Regeringens sätt att hantera – eller kanske snarare inte hantera – åldersbedömningar av asylsökande är ett haveri som inte får upprepas.

Efter en uppmärksammad artikelserie i Svenska Dagbladet kryper allt fler instanser till korset och erkänner att den metod där man röntgar knäleden för att bedöma om en person är över 18 år eller yngre inte är tillräckligt tillförlitlig.

Enligt Rättsmedicinalverket är felmarginalen vid osäkra fall omkring 10 procent. Med tanke på hur många som bedömts sedan metoden togs i bruk är det inte osannolikt att ett antal personer som varit under 18 år skickats hem till Afghanistan med motiveringen att de varit vuxna.

För detta har riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) nu KU-anmält regeringen. Det är rimligt. Konstitutionsutskottet borde granska hur både nuvarande och den tidigare regeringen hanterade åldersbedömningar av så kallade ensamkommande. Erfarenheter måste dras så att liknande debacle kan undvikas i framtiden.

Att personer som borde ha haft rätt till asyl avvisats är e n allvarlig konsekvens av politikerns slapphänta hantering. Men det finns fler skador. Mellan 2010 och 2015 låg systemet med åldersprövningar i stort sett nere. Migrationsverket gick på vad den asylsökande angav. Det var motsatsen till rättssäkert.

Asylmottagningen var ordnad så att det fanns stora fördelar och inte många nackdelar för en vuxen person att hävda han var under 18 år. Det ledde till att personer fick asyl på felaktiga grunder. Kostnaderna för välfärden steg då asylsökande placerades på hvb-hem. Vuxna placerades bland barn. Skolan fick hantera vuxna elever. De bisarra situationerna som uppstod kunde använda av främlingsfientliga och förtroendet för asylsystemet skadades.

Avsaknaden av egentlig prövning bidrog också till den skeva fördelningen där runt 40 procent av alla ensamkommande till Europa 2015 valde att söka sig till Sverige. Det ledde till att Sverige sågs som ett varnande exempel och att regeringen tvingades lägga om den generösa migrationspolitiken och införa ID-krav vid gränsen.

Det finns förstås många kockar till den dåliga soppan. Rättsmedicinalverket som införde en icke beprövad metod. Migrationsverket som avvisat människor på basis av starkt kritiserade tester. Men framförallt faller naturligtvis skulden på regeringen. Både den nuvarande rödgröna och den tidigare alliansregeringen. Varför frångick man de mer berövade metoder med tand- och handledsröntgen som används i andra länder? Varför agerade man inte snabbare när man såg att asylsystemet inte var rättssäkert?

Ett problem med debatten kring frågan om åldersbedömningar har varit omfattande aktivism från båda sidor. De som velat se större invandring till Sverige har underkänt åldersbedömningar per se. De som velat minska invandringstakten har gillat åldersbedömningar oavsett om dessa varit rättssäkra eller ej.

Men sanningen är att om Sverige ska ha möjlighet att ta emot och skydda personer med skyddsskäl måste det också finnas sätt att pröva dessa skäl. Om minderårighet alls ska ses som ett särskilt skäl till uppehållstillstånd krävs ibland åldersprövning. Den sökande bär bevisbördan. Regeringar måste oavsett färg våga stå upp för att denna prövning blir så rättssäker som möjligt. Här finns skäl till granskning av vad som gått fel.