Vinnarna finns i rostbältet
Frågan är viktig och journalistiken angelägen i en tid när det talas om en växande klyfta mellan stad och land. Samtidigt är begreppet rostbälte långt ifrån oproblematiskt. Enligt Dagens Nyheters definition är det ”ett område som historiskt har präglats av en stor tillverkningssektor men som i och med globaliseringen och en växande tjänstesektor står inför nya utmaningar. ”
Att det talas om rostbältens politiska påverkan lär till stor del bero på amerikanska influenser. Donald Trump vann presidentvalet tack vare väljarstöd i amerikanska rostbälten, där missnöjet var stort och populistiska budskap togs emot väl. Även i Storbritannien finns liknande berättelser – missnöjet som grodde på orter där tillverkningssektorn kraftigt minskat var en förutsättning för Brexit.
Med den till Sverige importerade rostbältes-analysen följer en färdig lägesbeskrivning. En grundläggande idé är att i rostbältet finns globaliseringens förlorare. Men hur väl passar den här beskrivningen i Sverige? Inte särskilt bra, ska det visa sig.
Samtidigt är inte industrisamhällen utan arbetstillfällen representativa för alla de orter som har byggts upp runt ett bruk. En närmare granskning visar att i den gamla svenska bruksbygden finns en del av globaliseringens förlorare, men även många av vinnarna. Ta Ludvika som exempel – där finns ”världens kraftcentrum”. I Ludvika utvecklar och tillverkar jättekoncernen ABB – med 2 700 anställda på orten – produkter och system inom området kraftöverföring. En annan ort med världsledande tillverkning är Finspång, där Siemens med 2 800 anställda tillverkar turbiner som säljs över hela världen.
Vid en internationell jämförelse är det inte heller osannolikt att det i gamla svenska bruksbygder finns fler vinnare än förlorare på globaliseringen. Allt i de svenska rostbältena är inte rostigt. Och kanske bör vi på många håll snarare tala om exportbälten än rostbälten.