Vill vi ha en öppen kyrka?

Ledare Artikeln publicerades
Foto:

På söndag är det dags för kyrkovalet. Ett viktigt val som ställer frågan om vilken kyrka vi vill ha – en öppen eller stängd?

Nästa söndag är det dags för det glömda valet. Det kallas så, kyrkovalet, eftersom valdeltagandet bara med nöd och näppe brukar nå över tio procent.

Men det är ett val som inte förtjänar att glömmas bort. Allra helst i år eftersom den bittra polarisering som råder i det svenska samhället även har nått in i Svenska kyrkan. De frågor om identitet och värderingar som verkar vara omöjliga att diskutera i normal samtalston vädras högljutt också här. Svenska kyrkan har 2017 blivit ett ideologiskt slagfält. Därför är det viktigt att rösta nästa söndag. Vi som är medlemmar och betalar skatt bör ta chansen att påverka det som sker med vår kyrka.

Att tonen är frän ser ni på bilden här ovan. Affischerna som saknar avsändare men kommer från SSU går till skarp attack mot Sverigedemokraterna. Det är inte så konstigt. SD gör ingen hemlighet av sin satsning på kyrkovalet. Och man har utsett Socialdemokraterna till sin huvudfiende.

Vid en kyrkopolitisk upptaktsträff i Tylösand i Halmstad i april sade SD:s partiledare Jimmie Åkesson: ”Vi ska ta över!” Vid förra kyrkovalet 2014 hade SD 160 kandidater i hela riket, den här gången har man över 1 000 och partiets budget för kyrkovalet är tiofaldigad. Det är på riksnivå man vill lyckas. Den övervägande delen av SD:s kandidater finns på stifts- och kyrkomötesnivå. I Borås församlingar har man inte ens en lista till den lokala kyrkofullmäktigesamlingen.

Vad är det som lockar SD? Vad vill man göra med Svenska kyrkan? Enligt partiet handlar det om att värna det svenska kulturarvet, det är så retoriken låter. Men egentligen är det samma främlingsfientliga, nationalistiska och exkluderande agenda bakom kyrkopolitiken som finns bakom all SD-politik. Förra veckan publicerade den boråsare som står högst upp på Boråslistan till kyrkomötet, Ann-Charlotte Blomqvist (tidigare KD, numera SD), en debattartikel i Borås Tidning där hon bland annat skriver att ”Svenska kyrkan ska bejaka sin roll som kulturbärare och förvaltare av svenskt, nordiskt och västerländskt kulturarv.” Och vidare bör kyrkans diakonala verksamhet ”prioritera ensamma och socialt isolerade äldre, brottsoffer och unga med psykisk ohälsa.”

Som vanligt numera när partiet har blivit mer taktiskt slipat är det mest intressanta med SD inte vad de säger utan vad de inte säger. Med ovanstående formuleringar försvinner den öppna folkkyrkan ut i tomma intet. Den som definieras av sin öppenhet gentemot alla människor oavsett etnicitet, ja oavsett religion. Den som i en tid färgad av gränssättande av olika slag vill överbrygga alla gränser och stå för en bred internationell solidaritet. Den som inte präglas av en essentialism utan betraktar den så kallade svenskheten som ett rörligt begrepp som definieras av det som för närvarande sker inom Sveriges gränser.

En sådan kyrka kan spela en viktig roll i en tid av misstro och motsättningar. En sådan kyrka vill SD inte ha. Men som sagt, den svenska infekterade politiska konflikten mellan universalism och nationalism är numera högst levande även i Svenska kyrkan (det syntes exempelvis tydligt i den infama Mitt kors-kontroversen för något år sedan) och det gör att SD:s chanser att nå en kyrkopolitisk framgång har ökat. Valet på söndag är därför en avgörande händelse. Frågan som ska besvaras är: Vill vi ha en öppen kyrka, eller en stängd?

Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.