Vilket ansikte vill M och KD visa?

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Försöker hålla sig för skratt. Ulf Kristersson (M), Ebba Busch-Thor (KD) och Stefan Löfven (S) under partiledardebatten i samband med Pride-paraden i Stockholm 2018.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Försöker hålla sig för skratt. Ulf Kristersson (M), Ebba Busch-Thor (KD) och Stefan Löfven (S) under partiledardebatten i samband med Pride-paraden i Stockholm 2018.

Om ”Sölvesborg” är framtiden, vad kommer det att göra med bilden av vad för slags partier Moderaterna och Kristdemokraterna vill vara?

Begreppet ”Janusansikte” används inte sällan i politisk debatt när någon anses dölja sina verkliga, inte sällan onda avsikter bakom en fasad av öppenhet och normalitet.

På samma sätt finns det en mer neutral tolkning, en som bland annat den romerske statsmannen och filosofen Cicero brukade framhålla, att Janus dubbla ansikten snarare handlar om att gestalta själva övergången mellan något som har varit till något som ska komma.

Allt detta finns med när jag ”läser av” det som nu händer i Sölvesborg, där Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna tillsammans med ett lokalt missnöjesparti styr kommunen, där det nu stundar nya tider.

Själva kallar sig detta konservativa block för Samstyret. Ett gemensamt 200-punktsprogram ska genomföras. Bland de förslag som uppmärksammats och som nu vållar inte bara lokala osämja utan också nationella protester återfinns att ändra praxis så att bland andra Prideflaggan inte ska kunna vaja från kommunens byggnad och strikta riktlinjer för inköp av offentlig utsmyckning så att pengarna inte riskerar att läggas på utmanade ”menskonst”.(Jodå, uttrycket har även använts i just denna debatt) Istället vill Samstyret se vad de kallar ”tidlös och klassisk konst som ger uttryck för och harmonierar med kommunens historia, lokala identitet och fysiskt bebyggd miljö”.

Lägg därtill slöjförbud, minskad modersmålsundervisning och tolkning samt viljan att utmana lagarna genom att överbetona det kommunala självstyret. I det sistnämnda ingår att ”strypa välfärd till IS-återvändare” – några sådana lär Sölvesborg inte ha – och att säga nej till att ta emot nyanlända i strid med Bosättningslagen. Av de 14.200 kommunplacerade nyanlända som kom till Sverige förra året hamnade tolv i Sölvesborg.

Vad ska man säga? På det hela taget rör sig detta om symbolfrågor; små frågor i förhållande till en kommuns mångfald av ansvarsområden och angelägenheter. Men laddade med historiska erfarenheter och samtida budskap som inte kan missförstås, visar de att Samstyret inte riktar udden mot administrativa avvikelser och vidlyftiga inköp utan mot människor och mänskliga fri- och rättigheter som bland annat yttrandefriheten. Den närmast kamerala försiktighet som SD:s starka kvinna på orten, kommunalrådet Louise Erixson, visar upp i många av sina formuleringar om Pride-bråket motsvaras knappast av verkligheten. Som DN:s reporter Niklas Orrenius formulerade det i en krönika i fredagstidningen är det ”svårt för SD att sminka över den vämjelse mot homosexualitet som i decennier har pyst ut från partiet”.

Janusansiktet, Dubbelnaturen.

Övergången till … ja vadå?

Det är fullt möjligt att se Samstyret och den utveckling som sker på andra håll i landets södra delar som något naturligt. Partier som har något gemensamt är i sin fulla rätt att göra vad de kan av sin samsyn. Vänster-högerskalans tvåblocksrymd har – åtminstone delvis – ersatts av ett politiskt universum där partierna i förhållande till sin och andras dragningskraft snurrar i gemensamma eller parallella omloppsbanor. På samma sätt sker rörelser i väljarkåren som öppnar för att söka nya vägar till framgång.

Och det är här som det finns anledning att noga följa vad de närmanden som uppenbarligen pågår mellan Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna i rikspolitiken bär med sig på kort och på lång sikt.

Låt vara att det finns det många, goda exempel från andra platser i landet på att de två borgerliga partierna klarar av att hålla rågången mot SD. Att då vilja peka på ”Sölvesborg” som ett unikt och entydigt negativt undantag blir motsägelsefullt om det samtidigt pågår sonderingar om samsyn i politiska sakfrågor på andra platser och – allvarligare – i rikspolitiken. Att i det läget försöka uttala kritik mot utvecklingen lokalt blir mest en övning i poserandets konst – om det inte följs av ett mer handfast avståndstagande.

Om viljan att till varje pris nå makten, och den vägen synes lättast att gå om partierna samarbetar med SD, vilket ansikte är det då som Moderaterna och Kristdemokraterna väljer att visa upp som sina egna och egentliga?

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.