Viktigt steg mot upprättelse

Det har varit en lång och vinglig väg, men i går beslutade ändå regeringen i enighet med oppositionen, minus SD, om att fosterbarn som utsatts för vanvård av samhället ska få upprättelse.

Ledare

Betydelsen av den ceremoniella upprättelsen i Blå Hallen i Stockholms stadshus i november förra året är svår att överskatta.

Den nu aktuella överenskommelsen gäller den ekonomiska ersättningen. De vanvårdade kan söka ett schablonbelopp om 250 000 kronor. En myndighet ska pröva övergrepp under perioden 1920–1980 och sedan bevilja eller avslå ersättningen.

Ett barns förstörda uppväxtgår inte att mäta i pengar. Men uppgörelsen mellan regering och opposition är en milstolpe i en process som påbörjades av regeringen Persson i juni 2006 och dessutom en viktig del i läkeprocessen.
Det är bra att regeringen äntligen fick till ett slut på denna känsliga fråga. Kristdemokraterna och barn- och äldreminister Maria Larsson hanterade den dåligt i höstas.

Veckorna innan man till sist beslutade om ersättning måste ha varit plågsamma för de drabbade. Men vissa frågor kvarstår. Gränsdragningsproblematiken är svår. Varför sätter man slutpunkt vid år 1980?

Det är svårt att enstänka sig att någon icke-drabbad skulle söka ersättning, men den nödvändiga prövning som ändå behövs tål också att ifrågasättas. Lagrådet som ska se över regelverket kommer säkert att ha synpunkter på att det inte går att överklaga den prövande nämndens beslut.

Intryck och minnen tar sig nya skepnader under årens lopp. Man kan inte räkna med att alla som har rätt till ersättning har dokument över övergreppen. Risken för godtycklighet ligger närmast i sakens natur.

Det finns dock självfallet anledning för nämnden att hellre bevilja ersättning för en historia som kan verka tunn – i de fall det handlar om muntlig bevisföring – än att riskera att neka någon som har fått sin barndom förstörd.

Den som inte kännersin historia är dömd att upprepa tidigare misstag. Vanvårdsutredning och parlamentariska beslut kan förhoppningsvis verka framåtsyftande. Byken har lyfts fram och tvättats. Med allt vi nu vet om forna tiders försummelser borde vi också vara mer vaksamma mot att barn far illa i det offentligas försorg.

Ledarredaktionen