Vi konsumenter borde tänka mer på dem som lagar maten

Ledare ,
Foto:
Foto:

Villkoren inom restaurangbranschen är tuffa och borde uppmärksammas mer, skriver författaren Jenny Åkervall.

Artikeln publicerades 28 september 2017.

Häromveckan publicerade kocken Isabella Morrone ett blogginlägg som snabbt fick stor spridning. I inlägget berättar Morrone, som arbetat med stjärnkocken Melker Andersson samt på den trestjärniga lyxrestaurangen El Racó de Can Fabes i Barcelona, ocensurerat om en restaurangbransch med obetald övertid, sexuella trakasserier och ren mobbing. En bransch hon inte vill rekommendera till någon – och som hon nu lämnar.

I texten beskriver hon magsjuka kockar som stått och kräkts i golvbrunnen men inte kunnat gå hem. För vem ska jobba då? Krogar där hon arbetat ca 200 timmar i månaden utan att få någon OB. Arbetsdagar mellan 07 på morgonen till 01 på natten. Chefer och kollegor som missbrukat droger på jobbet. Som är alkoholiserade. Men också om sexuella inviter och chefer som skickar snoppbilder.

För mig är det ingen nyhet. Jag har vänner som arbetar i restaurangbranschen som redan berättat. Tunga lyft, snabba ryck, långa arbetspass och middag på stående fot hör till vardagen. Det är många som inte klarar trycket och hoppar av i trettioårsåldern för att de blir utbrända. Det är stressigt och det är inte ovanligt att man använder alkohol för att varva ner efter sina arbetspass. Många blir på så sätt snabbt alkoholiserade genom yrket. Det händer att arbetsgivare – kända krögare – får anställda att skriva på kontrakt om att de inte ska berätta offentligt om deras bedrövliga arbetsförhållanden.

Kulturen i branschen är att man ska ställa upp, jobba övertid eller sjuk när det behövs. Timmar suddas ut och man följer inte arbetsmiljölagstiftningen. Att ansluta sig till facket kan resultera i uppsägning.En ombudsman på Hotell- och restaurangfacket som jag talar med säger rakt ut att det är en oreglerad bransch som drivs på arbetsgivarnas villkor. Ett problem är att kontrollen av arbetsmiljölagen förutsätter en facklig närvaro – att det finns ett lokalt skyddsombud och att de anställda är trygga nog att säga ifrån. Så ser det inte ut idag. Den fackliga organiseringsgraden är relativt låg, runt 30 procent. De otrygga och tillfälliga anställningarna är många.

Arbetsförmedlingen har dessutom valt att förlägga allt fler arbetsmarknadspolitiska åtgärder till restaurangbranschen, vilket dopar den på ett ohälsosamt vis, enligt ombudsmannen.2012 hade 2800 personer som arbetade i restaurangbranschen någon form av anställningsstöd. Fyra år senare hade det antalet fyrdubblats till 8100. Och det är inga småpengar det handlar om direkt, drygt en miljard läggs på dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Samtidigt kan effekten av dem ifrågasättas. När stödet upphör får endast 13 procent en tillsvidareanställning. 82 procent lämnar branschen. Vad göra då? Facket vill att Arbetsmiljöverket får mer resurser för att kunna utföra sanktioner mot arbetsgivare som inte sköter sig. Det behövs samhällsfunktioner som ser till att arbetsmiljölagen följs. Anställningsstöden behöver ses över, så att skattepengarna används på ett vettigt sätt – och inte blir gödning till oseriösa restaurangägare.

Som konsumenter kan vi också ta vårt ansvar. På senare år har det varit ett stort fokus på de etiska aspekterna kring matens ursprung och hantering. Det är hög tid att vi även ägnar lite tanke åt hur de som lagar och serverar maten har det. Betalar vi 65 kronor för en plankstek och en stor stark borde det väcka en del frågor: Är det rimligt pris för det jag får? Prova att räkna baklänges. Vad kostar köttet? Vad kostar det att köra ut ölen? Vem har diskat glaset? Går ekvationen inte ihop är det gissningsvis någon annan som får betala. Och till syvende och sist måste vi då fråga oss: Vill vi medverka till det?

Fakta

Jenny Åkervall

är författare uppvuxen i Borås och har varit talskrivare åt Göran Persson och Mona Sahlin.

Visa mer...