Vi går till val – men har glömt att prata om Hjalmar

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Hjalmar Lundbohm, ”Lapplandskungen”, ”Bergakungen”. En mecenat, samhällsbyggare och superkändis på sin tid. Vad kan han säga oss i dag?
Foto: Jernkontorets bildsamling
Hjalmar Lundbohm, ”Lapplandskungen”, ”Bergakungen”. En mecenat, samhällsbyggare och superkändis på sin tid. Vad kan han säga oss i dag?

KIRUNA. I dag går vi till val. Vi hissar flaggan och firar demokratin. En märklig valrörelse är över. Men vi glömde att prata om – Hjalmar.

 

Detta med flagghissningen är allvar. I dag ska den upp och barn kommenderas med till vallokalen för att sniffa på högtidligheten. Om dagens särskilda betydelse kan vi nog enas, oavsett var på de politiska skalorna vi placerar oss.

När valrörelse och -resultat efter klockan 20 i afton börjar analyseras kommer ändå, vågar jag påstå, de senaste månadernas mest undanskuffade politiska fråga att fortsätta stå i skuggan.

Klockan åtta i dag öppnar vallokalerna.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Klockan åtta i dag öppnar vallokalerna.

För den är ju inte så lättillgänglig, så sexig, så polariserande eller klickvänlig, den om Sveriges konkurrenskraft. Om vad som i grunden skapar jobb, tillväxt, resurser för allt det där vi vill ha och förväntar oss. Visst är måttet ”BNP per capita” allt mer omdiskuterat som mått, men likväl har Sverige på inte så många år rasat från toppen till botten inom EU.

Under åren 2007 till 2014, när BNP ökade med 1,3 procent per år i snitt, steg produktiviteten per person med 0,3 procentenheter. Oj, så jobbigt för vår självbild, oj så stort och svårt att ”lösa” för våra politiska företrädare. Inte ens Ulf Kristersson, Moderaternas ledare, som begriper dessa samband väl, vilket även gäller Stefan Löfven, har funnit välståndsbyggets fundaments som en valvinnare värt att ge vederbörlig plats.

Ett av de reklambudskap för Moderaterna som används på Facebook.
Foto: Moderaterna/Facebook
Ett av de reklambudskap för Moderaterna som används på Facebook.

I dag famlar vi oss fram bland nyheter om artificiell intelligens, om blockkedjan, om att Amazon.com under ”black friday” 23 november tar över handeln, om att kinesiskt kapital äter sig in i Europas ekonomi med allt vad det kan innebära för yttrandefrihet och rättsstat.

Kring vilka naturtillgångar ska Sverige i detta nya paradigm bygga framtiden? Vad skapar fler ”Hjalmar” som ser sig som en del i ett samhällsbygge även utanför företaget? Om detta borde valrörelsen mer ha handlat. I väntan på den diskussionen är just Hjalmar Lundbohms historia värd att fundera över; vad hade Sverige i dag varit utan honom? Utan förmågan att se potentialen i stålet? Ger vi plats för personligheter som hans med sådana långsiktiga visioner i en globaliserad nätekonomi?

Sveriges väg från fattigstuga till ett av världens rikaste länder handlar inte så lite om just stålet. Vilket för denna valdagshistoria till en hamn i Narvik i Nordnorge. Till ett hus på Aratorpsvägen i Fritsla. Till en grav i en björktät park i Kiruna.

Herr disponent! En av de klassiska bilderna på Hjalmar Lundbohm.
Foto: Hjalmar Lundbohm Research Centre
Herr disponent! En av de klassiska bilderna på Hjalmar Lundbohm.

Visst har det skrivits böcker om Hjalmar Lundbohm. Så sent som 2016 publicerade Curt Persson, doktor i teknikhistoria i Luleå, ytterligare en mer problematiserande skrift om ledarskapet hos denne i Malmfälten närmast helgonförklarade ”grundare”, förste disponent och tidiga byggare av LKAB, den svenska statens kanske käraste bolagsägodel än i dag.

”Han var inte den som grundade en hel stad. Däremot var han en stark ledare i rätt skede och har satt prägel på det hela”, har Persson sagt till SVT.

Trots en närmast mytisk status i norr är Lundbohm för de flesta av oss nog helt okänd. Den som tittar i Nordisk familjebok upplyses om att denne Chalmersutbildade geolog, född i Ödeborgs socken i Dalsland 1855, ”genom ovanlig begåvning, lugn energi och fyndighet har skapat sig ett i vidsträckta kretsar inom och utom Sverige aktade namn samt däremot svarande inflytande”.

Stora ord om Hjalmar Lundbohms gärning.
Foto: Nordisk familjebok
Stora ord om Hjalmar Lundbohms gärning.

Textens fortsättning sparar inte på krutet: ”Lundbohm utförde eller ledde och planerade en väsentlig del af de viktiga utredningar, som sedermera legat till grund för alla de öfverenskommelser vilka träffats mellan svenska staten och det mäktiga bolaget (LKAB, min anm) och som måste anses vara af oöfverskådlig räckvidd för hela vårt land.” Vilken annan företagsledare brukar omskrivas med sådana betygelser?

I historieskrivningen omtalas att det var just Hjalmar Lundbohms kartläggning av geologiska tillgångar i Malmfälten från 1890 och åren därpå och hans kalkyler över järnmalmstillgången i berget Kiirunavaara som ledde till statens intresse att, inte utan viss dramatik, ta kontroll över ägandet.

Det som åren därpå, med järnvägen till Narviks hamns färdigställande 1902 som en nyckelfaktor, kom att ske med järnmalmsbrytningen i Kiruna och Malmberget går knappast att överskatta betydelsen av för Sverige som helhet.

Järnmalmsgruvan i Kiruna i genomskärning med de olika huvudnivåerna markerade. I dag är den 1 365 meter under bergets ursprungliga topp.
Foto: LKAB
Järnmalmsgruvan i Kiruna i genomskärning med de olika huvudnivåerna markerade. I dag är den 1 365 meter under bergets ursprungliga topp.

2011 bedömde LKAB att bolagets samlade järnmalmsreserver var värda 1 800 miljarder, varav huvuddelen i Kiruna. Enbart 2017 delade LKAB ut hälften av vinsten till staten, 2,9 miljarder. Ytterligare en knapp miljard betalades i skatter. 7,5 miljarder återinvesterades. Det egna kapitalet är på 36 miljarder. Av fjolårets vinst avsattes 2,1 miljarder till samhällsomvandlingen i Kiruna och Malmberget/Gällivare – ett helt unikt stort projekt där bolaget räknar med att lägga in tolv (!) miljarder enbart i Kiruna.

Kiruna från ovan, som staden ser ut innan stadsomvandlingen tar fart. I bildens bortre del syns berget varunder gruvbrytningen sker, och som sträcker sig allt längre in under själva staden.
Foto: Kiruna kommun
Kiruna från ovan, som staden ser ut innan stadsomvandlingen tar fart. I bildens bortre del syns berget varunder gruvbrytningen sker, och som sträcker sig allt längre in under själva staden.

Alla detta pengar för att förlänga tillgången till en magnetitkropp som är ungefär 80 meter bred, fyra kilometer lång och som sträcker sig – åtminstone – två kilometer under Kiruna stads västra delar.

Kiruna kyrka i förgrunden. Den kommer att flyttas, bit för bit. Andra byggnader rivs. I bakgrunden berget ovan gruvan.
Foto: Lars Näslund
Kiruna kyrka i förgrunden. Den kommer att flyttas, bit för bit. Andra byggnader rivs. I bakgrunden berget ovan gruvan.

– En malmkropp som gruvarbetarna numera penetrerar på huvudnivån 1 365 meter under jord med en sprängning strax efter klockan kvart över ett varje natt, året runt förutom på juldagen, en smäll som samtidigt som den skakar om husen i staden skickar en lugnande signal till invånarna om att allt är i sin ordning. Berget levererar.

LKAB:s huvudprodukt från järnmalmen är sådana här små kulor, pellets.
Foto: Photographer: Fredric Alm
LKAB:s huvudprodukt från järnmalmen är sådana här små kulor, pellets.

– En malmkropp som för de flesta av Kirunas 23 028 invånare är så pass livsavgörande att när LKAB nu planerar för en ny huvudnivå för att utvinna järnmalm för åren mellan 2030 och 2060 – kanske Sveriges största industriinvestering någonsin – accepterar de flesta att de centrala delarna av staden Kiruna måste rivas och flyttas tre kilometer österut, och med den runt 3 000 bostäder.

I LKAB:s besöksgruva djupt under marken visar en guide nyfikna turister hur gruvan är tänkt att expandera österut, och vilka delar av staden som därmed måste flytta.
Foto: Lars Näslund
I LKAB:s besöksgruva djupt under marken visar en guide nyfikna turister hur gruvan är tänkt att expandera österut, och vilka delar av staden som därmed måste flytta.

Som ett talande exempel invigdes så sent som förra veckan det nya stadshuset, Kristallen, som nog kvalar in som landets mest exklusiva; en cirkelformad byggnad om 13 400 kvadratmeter fylld av konst, guldfärg och signerad danska arkitektbyrån Henning Larsen. Prislapp: runt 600 miljoner kronor – i sin helhet betald av LKAB.

”Kristallen” är Kirunas nya stadshus döpt till, och det invigdes förra veckan. Klockstapeln, den berömda, flyttades från det gamla stadshuset.
Foto: Lars Näslund
”Kristallen” är Kirunas nya stadshus döpt till, och det invigdes förra veckan. Klockstapeln, den berömda, flyttades från det gamla stadshuset.

Att knappt någon i Kiruna bråkar när deras bostäder tas ifrån dem för att rivas kan säkert delvis förklaras av att villkoren är goda, LKAB erbjuder ny bostad alternativt betalar marknadsvärdet plus 25 procent.

– En malmkropp som bidrog till att föra in Norge i andra världskriget, och hålla Sverige utanför.

Ja, det var ju så: När Adolf Hitler beordrade Operation Weserübung och tyska trupper anföll Danmark och Norge 9 april 1940 var ju ett av de primära motiven att säkra järnmalmstransporterna från Kiruna och Malmberget, som alltså skeppades ut i huvudsak via hamnen i Narvik. Järnmalm som då ansågs helt nödvändig för att försörja den tyska krigsindustrin.

Narviks hamn. Att kunna skeppa ut järnmalmen därifrån ansåg Adolf Hitler motiverade en invasion av Norge. Hit rullar i dag ett malmtåg från Malmberget/Kiruna varannan timme dygnet runt.
Foto: Lars Näslund
Narviks hamn. Att kunna skeppa ut järnmalmen därifrån ansåg Adolf Hitler motiverade en invasion av Norge. Hit rullar i dag ett malmtåg från Malmberget/Kiruna varannan timme dygnet runt.

Ett krig då, en flytt av en halv stad nu, utan större knot. Nej, det är svårt att överdriva järnmalmens historiska betydelse och vi lever alltså i högsta grad av den ännu 2018.

Men nog har även Hjalmar Lundbohms egen påverkan på relationen företag-anställda och för själva samhällsbygget spelat en intressant roll.

I Nils Meinanders biografi hos riksarkivet läser vi om sådant som att Lundbohm ”redan 1905 drog upp riktlinjerna för folkskolans påbyggnad. Bolaget skulle stå för kostnaderna”, att ”hans sociala välvilja kom ofta i konflikt med kravet på arbetsdisciplin” och att ”han försökte också, om än med begränsad framgång, göra baslivsmedlen billigare”. Näringslivshistorikern Anders Johnson påminner om att Lundbohm såg till att bolaget prenumererade på en dagstidning från hemorten till alla anställda och införde två veckors semester 1912.

Ett annat stycke text som vi inte kan låta bli att citera är detta: ”Manskapshusen, där arbetaren efter fullgjort dagsverke fick tvätta sig och klä om sig, väckte kritik därför att hemfärden fördröjdes. En deputation som krävde återgång till den gamla ordningen avfärdade han med att be dem vänta en tid tills hustrurna hunnit säga sin mening. Deputationen återkom aldrig.”

Med åren kom Hjalmar Lundbohm att omtalas som ”Lapplands okrönte kung” eller ”Bergakungen” och ett färskt uttryck för hur hans minne lever kvar var uppslutningen för ett år sedan då runt 300 kirunabor vandrade med längs vägen när gården som Lundbohm bodde i, Kirunas näst äldsta byggnad, flyttades på lastbil till ”säker” mark inunder berget Luossavaara.

Kirunas berömda träkyrka, invigd 1912 och beställd av Hjalmar Lundbohm och betald av LKAB. År 2025 ska den flyttas, bit för bit.
Foto: Lars Näslund
Kirunas berömda träkyrka, invigd 1912 och beställd av Hjalmar Lundbohm och betald av LKAB. År 2025 ska den flyttas, bit för bit.

Mer varsamt och bit för bit ska även Kirunas mest kända och karaktäristiska byggnad, kyrkan i trä från 1912, flyttas till dess nya plats inte långt från nya stadshuset. Kyrkbygget som LKAB bekostade och Hjalmar Lundbohm själv planerade; ”du skall rita en kyrka som är som en lappkåta”, lär han ha instruerat arkitekten.

Interiör från Kiruna kyrka. Här syns nedre delarna av några av de 20 meter höga pelarna av vitrysk gran.
Foto: Lars Näslund
Interiör från Kiruna kyrka. Här syns nedre delarna av några av de 20 meter höga pelarna av vitrysk gran.

Var och en som betraktar kyrkorummet inser komplexiteten. Det bärs till exempel upp av ett stort antal 20 meter höga pelare av en särskilt hård typ av gran, av Lundbohm inköpt från Vitryssland. Flytten tar sin tid att planera och genomförs först om sju år.

 

Ett utsnitt ur ett brev som SJ:s distriktschef skrev till generaldirektören för att informera om de särskilda arrangemang som ordnats för järnvägsvagnen som Hjalmar Lundbohms kista skulle föras i till Kiruna.
Foto: Arkiv
Ett utsnitt ur ett brev som SJ:s distriktschef skrev till generaldirektören för att informera om de särskilda arrangemang som ordnats för järnvägsvagnen som Hjalmar Lundbohms kista skulle föras i till Kiruna.

I parken invid kyrkan finns en enda grav, men den är desto mer iögonfallande: Lundbohms egen. Där gravsattes han 12 april 1926 inför en stor skara invånare efter en begravningsakt i Stockholm två dagar tidigare. Den sista resan företogs i en särskilt utsmyckad järnvägsvagn och på den höga stenen, utformad av Albert Engström, läser vi den oblyga inskriptionen: ”Åt Hjalmar Lundbohm, mannen av medborgardygd, människovännen, skönhetsälskaren, f 1855 d 1926, till fosterlandets båtnad blottade han bärgets skatter och skapade staden”.

Hjalmar Lundbohms grav i en naturpark invid Kiruna kyrka. Inskriptionen är författad av Albert Engström.
Foto: Lars Näslund
Hjalmar Lundbohms grav i en naturpark invid Kiruna kyrka. Inskriptionen är författad av Albert Engström.

Om några år ska kvarlevorna göra ännu en tur, de tre kilometerna till kyrkogården invid stadens nya centrum. För att hedra gravfriden så långt möjligt är planen att ett stycke mark runt den gamle disponentens grav ska frysas ner på konstgjord väg, skäras ut och lyftas upp ur jorden.

Inga ansträngningar må sparas för att ge gruvan ett långt liv, vare sig då eller nu.

Sina sista andetag tog en 70-årig Hjalmar Lundbohm – med åren god vän med prinsarna Gustaf Adolf och Eugen och konstnärer som Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors liksom inte minst författaren och journalisten Ester Blenda Nordström – här, i Sjuhärad.

Här på Aratorpsvägen i Fritsla är huset (något ombyggt) där Hjalmar Lundbohm avled på påskdagen 1926. Det ägdes av brodern och landsfiskalen Sixten Lundbohm.
Foto: Lars Näslund
Här på Aratorpsvägen i Fritsla är huset (något ombyggt) där Hjalmar Lundbohm avled på påskdagen 1926. Det ägdes av brodern och landsfiskalen Sixten Lundbohm.

På det som i dag är Aratorpsvägen i Fritsla bodde hans bror landsfiskalen Sixten (pappa till konstnären med samma namn). Under påskhelgen var Hjalmar där på besök, men drabbades av ett slaganfall och på påskdagen somnade han in. Än i dag omtalas huset som Lundbohmsgården och på uthuset finns ett vindspel märkt med initialerna SL.

I Yngve Åströms biografi från 1951 finns denna bild från 1925, året före Hjalmar Lundbohms död. Till höger om honom syskonen Emilie och Sixten. Bilden är sannolikt tagen i Fristla. Tack till Helen Lundbom som hittade den åt oss.
Foto: Ur Yngve Åströms biografi över Hjalmar Lundbohm
I Yngve Åströms biografi från 1951 finns denna bild från 1925, året före Hjalmar Lundbohms död. Till höger om honom syskonen Emilie och Sixten. Bilden är sannolikt tagen i Fristla. Tack till Helen Lundbom som hittade den åt oss.

Bildning. Nyfikenhet. Envishet. Eget kapital. Omsorg om det omgivande samhället. Kulturellt intresse. Långsiktighet. Sverige ett sekel senare snurrar i ett globalt system som få mäktar att riktigt förstå och förklara. Men de värden som styrde Hjalmar Lundbohms gruv- och samhällsbygge bör fortsatt kunna vara vinnare för en entreprenör, för ett land.

I dag är valet vårt.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.