Vem talar för osynliga kvinnan?

Ledare Artikeln publicerades
Är det liberalt eller ett bakslag för jämställdheten att kommuner erbjuder separata badtider för kvinnor i kommunala simhallar? Debatten rasar. Stora världen står, på spel men frågan diskuteras alltför lite en dag som denna, 8 mars, Internationella kvinnodagen. Stadsparksbadet i Borås (bilden) har dock ingen könsuppdelning. På tok för få nyanlända går den samhällsorienteringskurs i bland annat jämställdhet som riksdagen beslutat om, bara 54 procent i Sjuhärad förra året.
Foto:Erik Jullander
Är det liberalt eller ett bakslag för jämställdheten att kommuner erbjuder separata badtider för kvinnor i kommunala simhallar? Debatten rasar. Stora världen står, på spel men frågan diskuteras alltför lite en dag som denna, 8 mars, Internationella kvinnodagen. Stadsparksbadet i Borås (bilden) har dock ingen könsuppdelning. På tok för få nyanlända går den samhällsorienteringskurs i bland annat jämställdhet som riksdagen beslutat om, bara 54 procent i Sjuhärad förra året.

Varje tid har sin egen jämställdhetskamp. 8 mars 2016 handlar debatten om lön, föräldraförsäkring och hushållsarbete men mindre om kvinnorna som inte får synas. Kvinnodagen 2016 i Sjuhärad borde fokusera på att hundra procent av alla flyktingar måste gå igenom kursen i samhällsorientering.

För det är hos de tiotusentals kvinnor och flickor som lever under hedersförtryck och med normer om hur de bör klä sig och med vilka de bör och inte bör umgås, som det mest betydande jämställdhetsunderskottet står att finna i Sverige i dag. Få torde hävda annat men dessa kvinnors röst är generande svag i den feministiska debatten.

Den metod som Sverige valt för att informera flyktingar om individens rättigheter och skyldigheter kallas för samhällsorientering, beslutad av riksdagen 2010. Av lagen framgår att ”varje nyanländ ska erbjudas en samhällsorientering som omfattar minst 60 timmar”.

Särskilt påpekas att utbildningen ska kunna kombineras med arbete och studier och att kommunen ”ska se till ” att kursen erbjuds. Kort sagt: ingen ska slippa undan att få höra vad som gäller om jämställdhetslagstiftningen, barns rättigheter, lagarna kring mäns våld mot kvinnor och hedersvåld, normer och värderingar.

Men något krav ställde riksdagen inte upp. Endast var tredje nyanländ har gått kursen efter 18 månader, noterade Moderaterna härom veckan och föreslog införandet av ”examensprov” och att etableringsersättningen ska minska för den som inte klarat provet.

Problembilden finns även här, i Sjuhärad. I det som kallas Boråsregionens etableringscenter hade förra året 54 procent av alla vuxna flyktingar påbörjat samhällsorientering inom stipulerade fyra månader (något högre i Borås Stad), enligt statistik som ledarsidan tagit del av. I listan över skäl till att nyanlända inte påbörjat kursen nämns föräldraledighet, sjukskrivning, arbete och studier – trots att de sistnämnda inte skulle anses giltiga, enligt riksdagen.

Någon uppgift om hur stor andel i Sjuhärad som gått hela kursen om 60 timmar har vi inte tillgång till. Men allt under 100 procent är förstås oacceptabelt.

Inför Gud och simhallarna är vi alla lika, kan man tycka. Men så är det inte i en rad kommuner, om än inte i Sjuhärad. Frågan om könsseparerade badtider i kommunala simhallar knyter an till samhällsorienteringskursen och den diskuteras hett bland liberala debattörer.

Här kolliderar onekligen väsentliga rättigheter. Bland dem som argumenterat för att liberalism och religionsfrihet bör möjliggöra separata badtider finns Markus Uvell, Mattias Svensson och Andreas Johansson Heinö; efterfrågan bör få styra.

På debattens andra planhalva har författaren Lena Andersson och ledarskribenterna Sakine Madon och Heidi Avellan varnat för det sluttande planet. ”I allmänhetens simhallar och på offentlig plats bör begreppet tolerans reserveras för uppfattningen att alla som är där klarar av och står ut med närvaron av andra sorter”, sammanfattade Lena Andersson sitt resonemang i Dagens Nyheter under rubriken ”Vem undanbedes härnäst?”.

Om att inte väja för att utbilda om vunna jämställdhetsvärden påminde barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) i Dagens Arena förra veckan: ”I syfte att öka flickors och pojkars kunskap av hur normer och värderingar om kön och könstillhörighet skapar och vidmakthåller hämmande könsroller och strukturer finns det behov av ytterligare insatser av sex- och samlevnadsundervisning”, skrev statsrådet.

Återstår att se hur detta genomförs i praktiken.

Ett sakligt argument för separata badtider handlar om faran med att nyanlända kvinnor annars riskerar att inte lära sig simma med fler drunkningar som följd. Ambitionen att minska drunkningsolyckor är givetvis lovvärd. Och visst kan det förefalla generöst att en kommun vill vara lyhörd för sina medborgares önskemål. För vem mår dåligt av att kvinnor som vill bada utan män som ser dem får göra det?

Men här står större värden på spel.

Samhällets och omgivningens budskap till de unga killar i Sverige som nu möts av jämngamla tjejer i burkini i simhallen eller ser att de badar för sig själva på stranden blir, helt naturligt, att könsåtskillnad är en normalitet. Att kvinnan bör skylas, skyddas.

Sveriges väg till toppen på den globala rankinglistan (fyra efter Island, Norge och Finland) över mest jämställda länder har varit lång och tuff – för 100 år sedan gällde den påklädda kvinnan även i svenska sjöar – och vakthållningen om positionen måste ständigt pågå. Uppnådd norm är inte självklar. I många länder är m o t s a t s e n det naturliga tillståndet.

Separering av badtider, könsuppdelade skolmatsalar och SFI-kurser – tre olika yttryck för samma könsapartheid som visat sig i Sverige på senare år – spelar den patriarkala samhällsåskådningen i händerna.