Vart tog Borås valrörelse vägen?

”Som Borås röstar, röstar Sverige”, har det talats om mycket denna valrörelse.

På riksplanet har migrations- och integrationspolitiken, liksom sjukvården, funnits i fokus, tillsammans med regeringsfrågan. Men eftersom ingen av dessa direkt berör det fullmäktige i Borås ägnar sig åt, har här varit märkligt tyst.

Inte så att det m å s t e finnas något att bråka om, det brukar ju heta att hälsan tiger still. Men är det verkligen så, att Borås 2018 har haft så pass lite att driva opinion kring?

Minns hur det varit tidigare:

x 2006 blev en stor snackis den skandal som BT avslöjade om hur Socialdemokraterna förmått personer att dela ut flygblad med falsk information om Moderaterna med falsk anonym avsändare, om att M planerade att sänka pensionerna.

x 2010 stack en en annan omständighet inom Socialdemokraterna i Borås ut, nämligen att de valde att i n t e använda de valaffischer som Sveavägen 68 i Stockholm planerat, med bilder på partiledaren Mona Sahlin; Vänsterprofilen hos S i Borås markerades.

x 2014 dominerades den lokala valdebatten om ”valfriheten i välfärden”, med striden om äldreboendet Byttorpsklint som främsta exempel. Vänstern ville absolut att kommunen skulle återta driften (men uppgörelsen efter valet mellan S och M kom emellan).

2018 då? Vad har valrörelsen i Borås, egentligen, handlat om? Ja, inte så att det rått någon brist på debattartiklar i BT från partiernas sida. Vart och ett av dem har också presenterat sina valprogram, alla innehållande diverse hjärtefrågor.

Vänsterpartiet vill prova sex timmars arbetsdag i kommunen, Socialdemokraterna har försökt sticka ut med ”avskaffa tvångsvalet i skolan”, Allianspartierna markerade alla betydelsen av mer valfrihet i välfärden, nödvändigheten av mer studiero och ordning och reda i klassrummen. Och var och en i kvartetten med sina egenheter markerade. Sverigedemokraterna satsade på All Till Alla. Fyra nya skolor. Och färre kommunalråd.

Men handen på hjärtat, har boråsaren efter semestern stuckit ut näsan utanför dörren och känt att oj, vilken temperatur det blivit i Slaget Om Stan? Har gatans parlament febrat över någon eller några särskilda lokala frågor?

Har vi hört de lokala ”partiledarna” hålla flammande tal på gator och torg över vari deras hjärtan är fulla? Inte riktigt så väl?

Visst har vi i media levererat en och annan lite skandal, som kommunal valambassadör som samtidigt var förtroendevald för ett parti, som kandidat till fullmäktige som tvingades stryka sig efter att ha avslöjats ha svårt att förhålla sig till islamism. Men inget som Skakat Om.

Kanske är den relativa valrörelsestiltjen ett uttryck för det läge som hela landet hamnat i, där alla ändå inser att slaget om styret i Stadshuset inte blir något Slag, utan en Förhandling.

Man kan ju tycka att efter de brister i både skolan och i äldreomsorgen som blottlagts de senaste åren borde det ha varit öppet mål för Alliansen i Borås. De rödgröna bär det primära ansvaret här. Man kan tycka att Alliansen skulle ha kunnat utnyttja de kända bristerna bättre i valrörelsen. Men måhända är det så att de vet med sig att frågorna är svåra att lösa med några snabba klubbslag, och därför inte har velat placera sig på för höga hästar.

Det är i så fall en sympatisk tanke, men då blir också valrörelsen och engagemanget hos väljarna därefter.