Världens största bluff?

Ledare Artikeln publicerades

Tror du inte på klimathotet? Är du från vettet? Sådana reaktioner möts människor ofta av som hyser de minsta tvivel om människans inverkan på den globala temperaturen och vilka konsekvenser det kommer att få.

Jag har själv råkat ut för detta många gånger. Eftersom jag av naturen är skeptiker och ifrågasättare, har jag inte bara lyssnat på alarmisterna Al Gore och Per Holmberg, utan också på kritikerna Björn Lomborg och John Christy.

Ett stort problem med klimatfrågan är enligt min mening alarmisternas ovilja att debattera. Istället för att bemöta kritikernas argument så får vi höra av journalister och politiker att alla vettiga personer är överens.

Så är dock inte fallet. Bara i USA har 9.000 forskare med doktorsgrad skrivit under ett upprop som ifrågasätter teorin att jordens klimat främst påverkas av mänskliga utsläpp av koldioxid.

Här i Sverige finns skeptiska forskare vid ansedda lärosäten som Chalmers, Uppsala, KTH och Göteborg. Fram tills nu har dessa haft svårt att komma till tals. För uttalanden och expertpaneler har journalister och politiker konsekvent vänt sig till alarmistiska professorer som Erland Kjellén och Christian Azar.

Nu ser det dock ut som om det håller på att hända något. Sedan slutet på 1970-talet har den globala medeltemperaturen ökat med omkring 0,4 grader. Detta har stämt förhållandevis väl överens med teorin att jorden värms upp av koldioxidutsläpp. Men de senaste tio åren har det inte blivit varmare trots att utsläppen har ökat.

Detta har lett till att fler har börjat intressera sig för alternativa teorier till variationerna i klimatet. Exempelvis finns danska och svenska forskare som tror att kosmisk strålning och solens påverkan är avgörande.

Det har också inneburit att massmediernas intresse för alternativa röster har växt. Nyligen sände Vetandets värld i P1 en ifrågasättande reportageserie där man träffade forskare med olika uppfattning från ett flertal länder. Under sommaren har forskare gjort sig hörda på debattsidorna i Expressen och Dagens Industri. I Växjö har Smålandsposten uppmärksammat att Al Gore vägrar att tala i journalisters närvaro för att undvika besvärande frågor.

Det stora problemet nu är att många politiker, journalister och debattörer har satsat ära och heder på att planeten kräver av oss att duscha kallt, äta bönor och åka buss. För många blir nya rön därmed svåra att acceptera.

Det förefaller också vara fallet med FN:s klimatpanel, IPCC. Byråkrater och forskare som på olika sätt är verksamma i panelens arbete får sin finansiering just för att politiker och journalister tror att jorden är illa ute på grund av våra koldioxidutsläpp.

De har därmed mycket att tjäna på att tesen stärks och mycket att förlora på att teorin försvagas.

Tidigare har detta fått tråkiga konsekvenser. I IPCC:s stora rapport från 2001 fanns, i sammanfattningen som riktar sig till världens politiker, en kurva över klimatet på jorden de senaste tusen åren. Denna kurva visade ett jämt klimat ända fram till 1900-talet. Då sticker plötsligt temperaturen iväg uppåt. Tittar man på kurvan får man uppfattningen att temperaturen normalt är jämn och konstant. Uppvärmningen de senaste årtiondena förfaller därför mycket skrämmande.

Efter ett tag började några statistiker ifrågasätta kurvan. Den tog ju inte hänsyn till att det var betydligt varmare på medeltiden och betydligt kallare på 1600 - 1800-talen. I verkligheten förändras klimatet på jorden hela tiden.

Michael Mann, en av huvudförfattarna till rapporten, vägrade att rätta till felet. En grupp forskare som fick uppdrag av USA:s senat att granska innehållet i denna viktiga graf konstaterade att den inte var vetenskapligt korrekt.

Idag använder ingen seriös aktör denna kurva, men den visar att det finns anledning förhålla sig kritisk också till IPCC, trots att ”2.500 forskare” står bakom dess rapporter.

Bara genom diskussion och debatt får vi reda på sanningen: håller jorden på att gå under eller står vi inför världens största bluff?

Jonas Pettersson
vik ledarskribent