Ledare 2010-08-30 | Uppdaterad 2010-08-30
Integrationsminister Nyamko Sabunis (FP) bok Det nya Sverige (Ekerlids förlag) nådde för inte så länge sedan boklådorna. Budskapet i boken lär vara provokativt för många men det är välkommet med en minister som vågar sticka ut hakan och sätta fingret på de stora frågorna. Även under brinnande valrörelse.
Integrationen i Sverige har under mycket lång tid varit misslyckad. Allt för många nya svenskar har haft problem att etablera sig i samhället – lära sig svenska, skaffa sig ett arbete, utbilda sig. Under det första kvartalet 2010 var sysselsättningsgraden för utrikes födda 50,8 procent för kvinnor och 58,7 procent för män. Motsvarande siffra för inrikes födda var 62,8 procent respektive 67,3 procent.
Men det är viktigt att ha i åtanke att denna erfarenhet är relativt ny i Sverige. För bara några decennier sedan var situationen den omvända. De nyanlända gick rakt in i industrin och blev så småningom naturliga beståndsdelar i samhället.
Det är en viktig berättelse att förhålla sig till, för den avslöjar att det främsta problemet med integrationen inte handlar om att invandrarna har förändrats utan att Sverige har gjort det. Något av en sådan perspektivförskjutning ägnar sig Sabuni åt på ett framgångsrikt sätt.
Det finns idag väldigt få lågavlönade och enkla arbetsuppgifter inom industrin. Trösklarna in på arbetsmarknaden är höga, både när man talar i termer av arbetsrätt och löneläge. Skolan har teoretiserats och samhället har sett ned på praktiska utbildningar och yrken.
Givetvis har detta inneburit att de med minst kontakter, sämst kunskaper i svenska och minst erfarenhet av Sverige har haft det mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden. Det torde inte överraska någon.
Sabunis svar på hur integrationen kan bli bättre handlar därför mindre om hur integrationspolitik ska utformas och mer om hur arbetsmarknaden, lönebildningen och skolan kan förändras.
Självklart talar integrationsministern om viktiga åtgärder som har genomförts för att förbättra integrationen, såsom reformeringen av Svenska för invandrare, instegsjobb och bättre validering av utländska examina, men fokus ligger framförallt på att Sverige i stort måste övergå från en bidrags- till en arbetslinje och på hur skolan ska bli bättre.
Vissa av de åtgärder som integrationsministern lyfter fram har redan påbörjats. Framförallt skolpolitiken har lagts om radikalt de senaste fyra åren med mer fokus på kunskap, de praktiska utbildningarna har uppvärderats och byggts ut, kontakterna mellan arbetsliv och gymnasieskola har stärkts. Inom arbetsmarknaden har Rut- och Rot-avdragen skapat över 18.000 arbetstillfällen inom tjänstesektorn.
Andra åtgärder är framtidsfrågor. Sabuni pekar på att fler tjänster kan omfattas av Rut-avdraget, att turordningsreglerna måste avskaffas och att ingångslönerna på olika sätt måste bli lägre. Först då kommer integrationen att fungera på allvar och nya svenskar att få jobb. Det är inga åtgärder speciellt riktade till invandrare men som kommer att vara speciellt viktiga för denna grupp.
På andra håll i världen fortsätter invandringen att vara en tillgång. I framförallt Kanada och USA fungerar integrationen fortfarande. Att den ska fungera även i Sverige kan inte bara vara en ambition utan måste bli verklighet. Dagens förhållande, med så många människor utanför arbetsmarknaden, innebär ett enormt slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser.
Det återstår att se om integrationsministern kan få gehör för de allra mest långtgående åsikterna, än så länge är reformivrarna i numerärt underläge i riksdagen när det gäller exempelvis Lagen om anställningsskydd. Men hennes linje är sympatisk och fler borde lyssna till hennes ord om att samhället i större utsträckning måste se till vilka resurser invandrarna besitter, inte vilka färdigheter de saknar. Alla kan vara med och bidra om de bara får chansen.
Anders Gustafsson
ledarskribent
Vet du någonting som vi borde skriva om? Tipsa mig direkt!
Evelina Westergren
evelina.westergren@bt.se
Telefon: 033-7000 721