Väljarna gör själva den bästa revisionen

Ledare ,

Boråsarna är inte bundna av att revisorerna vill ge politikerna ansvarsfrihet. De kan fortsätta att ställa obekväma frågor. Inte minst viktigt är det är att få svar på en hel del av den kritik som just revisorerna riktar mot det bristande kommunala bostadsbyggandet.

Vid en första anblick ser det riktigt illa ut. Revisorskritiken mot kommunstyrelsen för dess sätt att hantera den största investeringen i Borås stads historia – det nya kraftvärmeverket och reningsverket vid Sobacken – är av ett sådant slag att alla inblandade borde skämmas:

* Kommunstyrelsen har inte tagit sin uppsynsplikt på allvar.

* Har inte sett till att få viktig information om den ekonomiska utvecklingen av projektet.

* Kommunstyrelsen har blundat och inte velat ta ställning till ”risker som varit förenat med projektets genomförande.

* Har inte levt upp till kommunallagens krav om att varje ledamot har ansvar att hålla sig informerad om de frågor som kan påverka kommunens utveckling och ekonomiska ställning.

Upp med en hand, alla ni folkvalda som sitter i kommunstyrelsen: Hur många av er är beredda att stå för detta i valrörelsen, att ni har blundat för den risk som är förknippad med ett projekt som redan dragit över sin budget med en halv miljard kronor?

 

Samtidigt kan det vara av intresse att notera, att oavsett att Stadsrevisionens granskning av verksamheten i Borås stad är omfattande och noggrann utgör den också en övning i motsägelsefullhet. Ty alldeles oavsett vad som har kommit fram under 2017 års granskning får de folkvalda godkänt på sista raden, en klapp på axeln och därefter – ansvarsfrihet.

Så ser det oftast ut. Men detta faktum ska inte tas till intäkt för att den återkommande granskning som utförs av en särskild grupp ”djävulens advokater” är meningslös.

En kommun och dess verksamhet existerar i ett spänningsfält mellan medborgarnas kollektiva ambitioner och de medel som de avsätter via skattsedeln. Kommunrevisionens funktion är i det sammanhanget att sätta tummen i ögat på de folkvalda och kräva svar på den obekväma frågan om hur de förvaltar detta stora förtroende.

Alldeles oavsett att revisorerna föreslår ansvarsfrihet är det inget som hindrar att boråsarna tar den 166 sidor långa rapporten och ställer frågor på egen hand om det som engagerat: Som Orangeriet, som numera saknar kommunal verksamhet och bidrar med ett kraftigt underskott i kommunkassan. Vem tar ansvar för det misslyckandet?

Och vem svarar inför väljarna för att den kommunala konsumtionskritiska klåfingrighet som gjorde det omöjligt att bedriva ”en ekonomiskt bärkraftig verksamhet i lokalen”? Kommunen levererade istället ständigt nya lass med politiska pekpinnar. I slutändan gick det som det gick: ”De två tidigare operatörerna har försatts i konkurs varför nämnden bedömde att den rådande marknadshyran inte stod i proportion till hyresavtalen. För att få en långsiktig verksamhet var en korrigering av hyresnivån således nödvändig.”

Ska de ansvariga politikerna bakom detta vansinne verkligen svara för sig?

På annan plats i rapporten framkommer andra brister som är nog så allvarliga. Hur kan det komma sig att Miljö- och konsumentnämnden inte klarar av att uppfylla ”målvärderna för fyra av de fyra indikationer som kommunfullmäktige har fastställt”? Eller att tre av de tre uppdrag som nämndens politiker har haft inte är genomförda?

Den som vill kan ju dessutom fråga vad det är som har hänt inom Borås Waste Recovery AB. Nu är visserligen bolaget under avveckling, och i det läget har revisorerna bedömt att det inte är intressant att granska ”om verksamheten har bedrivits i enlighet med det kommunala ändamålet, den kommunala kompetensen, god ekonomisk hushållning ,och med en tillräcklig intern kontroll”. Säkert en rimlig bedömning utifrån revisorernas uppdrag. Men vad talar för att boråsarna inte vill ha svar på just dessa frågor? Det handlar ju trots allt om en verksamhet som bedrivits under överinseende av stadens folkvalda.

 

Eller varför inte ställa frågor om hur de folkvalda ser till att de planer som som de själva upprättar för exempelvis bostadsförsörjning kan förverkligas.

Så här skriver revisorerna: ”Kommunfullmäktiges mål för bostadsbyggande avseende färdigställd nyproduktion uppnåddes inte under 2015 eller 2016. För dessa år nådde Borås inte heller upp till antalet nyproducerade bostäder som fastställts i Länsstyrelsens behovsbedömning för kommunen. Granskningen visar att uppföljningen av måluppfyllelsen för nyproduktion av bostäder i Borås Stads budget och årsredovisning är bristfällig. Stadsrevisionen bedömer att bristerna medför att Kommunfullmäktige får ett missvisande underlag för beslut om målsättning och inriktning för kommande år, och att den långsiktiga utvecklingen av nybyggnation av bostäder och bostadsbeståndet i Borås Stad inte tydliggörs för Kommunfullmäktige.”

Revisorerna konstaterar också att Borås är väsentligen sämre än andra jämförbara kommuner på att se till att det byggs bostäder. Det saknas drygt 2000 lägenheter för att Borås ska hamna på medelvärdet i den jämförelsen. Bristerna i styrning och samordning är omfattande.

Av fem allmännyttiga bolag som omnämns i revisionsrapporten har fyra inte byggt en enda lägenhet. Sandhultsbostäder har bygg 15 och har 60 på gång. Men nyproduktionen innebär att bolagets skulder växer och soliditeten sjunker. Alla har de stora problem med att få marktilldelning, Alla har underhållsbehov som kommer att kosta stora pengar under lång tid. Varma vintrar och låga räntor lär knappast bestå hur länge som helst.

Även om revisorerna föreslår ansvarsfrihet kvarstår frågan: Vilket ansvar har fullmäktige för att kommunens egna bolag inte kan bygga?

På torsdag kommer revisorernas årsrapport upp på fullmäktiges agenda. Men oavsett hur den debatten blir, och oberoende av att den sedan kommer att klubbas och läggas till handlingarna, behöver inte boråsarna bry sig om det. De är i sin fulla rätt att fortsätta ställa frågor och politikerna har ett egenintresse av att svara.

Den enda politiska ”revision” som i slutändan betyder något är den som väljarna gör var fjärde år.