Lars Näslund: En ny sorts månlandning – bara sex mil från Borås
För stort är det, relativt tyst sker det, och smått är det definitivt, det som sker i kvantdatorn, denna helt nya typ av dator som ännu inte riktigt finns, mer än i forskarnas planer och laboratorier.
Så smått att vi talar om att beräkningarna mäts i förändringar, i en sorts vågrörelser inom enskilda atomer, i elektroner, protoner och de ännu mindre fotonerna.
Så stort är det att vi talar om att forskarna ser en möjlighet till snabbhet och komplexitet i beräkningar att dagens superdatorer närmast kommer att framstå som sniglar. Kapacitet i sikte som skapar en helt ny plattform för utveckling av inte minst det som brukar kallas artificiell intelligens, AI.
Så stort är det att forskare talar om att kvantdatorn, när den nu börjar närma sig dagens ljus, innebär ett teknologiskt steg som trumfar månlandningen 1969.
Så extra intressant, då, att arbete med denna ”nya månlandning” pågår endast sex bil bort från Borås, i ett tegelhus med namnet MC2 på Chalmersområdet invid Aschebergsgatan i Göteborg.
Men innan vi tittar närmare på vad som sker där, ställer vi frågan som är denna artikels primära syfte: Satsar Sverige nog mycket pengar och energi på utveckling i området kvantdatorer-AI-maskininlärning, på det nya paradigmet inom datavetenskapen? Och har vi hjärnor skarpa nog?
Många av oss lever säkert ännu med intrycket av att Sverige, med våra företagsklassiker som Ericsson eller nykomlingar som Spotify, tryggt befinner sig i världstoppen. Men inte bara rusar omvärlden fram, inte minst kinesernas och indiernas framsteg får västvärlden att dra efter andan, utan konkurrensen tilltar om att värva Sveriges mest begåvade till inte bara USA:s toppuniversitet, utan även techjättar som Google, Amazon, IBM, Microsoft och Facebook – och inte minst kinesiska som Alibaba och Huawei.
Trots att regering och riksdag i år lägger 75,7 miljarder på forskning och högre utbildning och inför nästa år beräknas öka anslaget till 80,1 miljarder oroar sig många för att fokus på den allra mest avancerade datateknologin inte är ambitiös nog.
Det väcks frågor om inte Sverige borde skapa något i likhet med Storbritanniens The Alan Turing Institute som öppnades 2015 och som i fjol även fick ett särskilt AI-ansvar. Huvudkontoret ligger i British Library i London och 13 universitet samverkar under följande ambition: ”Vårt uppdrag är att ta stora kliv i datavetenskap och artificiell intelligens för att förändra världen till det bättre”.
”I USA, Kanada och Storbritannien är de här satsningarna redan gjorda. Vi behöver både kunna locka hit duktiga forskare från andra delar av världen och behålla de bästa hjärnorna vi själva utbildar för att inte hamna på efterkälken. Det pågår ett krig om kompetens därute”, sa i november KTH-professorn Danica Kragic, delansvarig för den AI-satsning kallad WASP som leds av Linköpings universitet och som till väsentlig del finansieras av privata medel, runt en miljard, från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse.
Regeringen säger sig också se behovet. I oktober i fjol sa IT-minister Peter Eriksson (MP) till DI Digital att han hoppades på ett ”AI-institut” baserat på något av våra universitet. ”Sverige är tyvärr inte särskilt synliga internationellt på AI-området. Vi har en del duktiga forskare (…), men inte någon bra samlad kraft som kan göra att vi är med i den internationella täten (...).”
Ett par veckor senare besökte Eriksson själv Stanford Artificial Intelligence Laboratory i Kalifornien för att hämta inspiration, men sedan dess har det varit rätt tyst. Eriksson och näringsminister Mikael Damberg (S) har dock gett innovationsmyndigheten Vinnova i uppdrag att i dagarna komma med en ”kartläggning och analys av potentialen” med AI i näringslivet och i offentlig förvaltning.
På EU-nivå beslöts 2016 att avsätta en miljard Euro för att under tio år driva satsningen Quantum Technology Flagship. De första resultaten ska börja visa sig nästa år och en av ledamöterna i expertgruppen är en spännande herre bosatt i Landvetter, 59-årige Per Delsing. Vi återkommer till honom!
Medan den svenska staten funderar på strategi har, som sagt, privata institutioner som Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse gått in tungt, men inte bara i ovan nämnda WASP i Linköping, utan även i det som alltså pågår i MC2-huset på Chalmers.
17 november i fjol kom pressmeddelandet som hade förtjänat större uppmärksamhet: Genom en donation på 600 miljoner kronor finansierar samma stiftelse det som döpts till Wallenberg Centre for Quantum Technology, WACQT. Industrin och Chalmers går också in med pengar, så totalt handlar det även här om en miljardsatsning.
Vid årsskiftet drog arbetet igång, initialt med att rekrytera forskare. Enligt vad Chalmers uppger till ledarsidan har gensvaret på annonserna varit gott och från många delar av världen. Forskarskolan ska rymma 60 doktorander, i ett så kallad postdok-program ingår 40 personer och ett antal fastanställda specialistforskare ska jobba med bygget av själva kvantdatorn.
En sorts OS-final på 100 meter pågår där ute: Så sent som 5 mars avslöjade Googles och Nasas gemensamma Quantum AI Lab, beläget i staden Ames i Iowa, att deras kvantumprocessor med namnet Bristlecone beräknas få en kapacitet om enorma 72 så kallade kubits (kvantteknikens ord för våra vanliga datorers ”bitar”).
Vilket för oss till Per Delsing från Landvetter, internationellt uppmärksammad professor i nanoteknologi som utsetts att leda arbetet i MC2-huset. Vid presentationen 17 november la han upp ribban på världsrekordhöjd: ”Vårt mål är en fungerande kvantdator med åtminstone hundra kvantbitar. En sådan har långt större beräkningskraft än dagens bästa superdatorer (…)”.
En av många stora utmaningar är att komma runt kvantsystemens extrema känslighet för störningar. Därför har Delsing och hans specialister till sitt förfogande bland annat ett 1 000 kvadratmeter stort så kallat renrum, där alla går omkring i absolut täta dräkter.
Det är inte helt lätt att förklara kvantteknologin eller ens hur den kan användas, men den går alltså ut på att kontrollera och manipulera enstaka atomer och fotoner och ofta delar man in teknologin i sektorerna kommunikation, sensorer, datorer och simulatorer. En produkt som forskarna ser framför sig är fullkomligt avlyssningssäker kommunikation (med baksidan att ingen befintlig traditionell kryptering kommer att stå i vägen för insyn i det hemligaste av hemligheter...).
I höstas berättade Per Delsing i ett program på Utbildningsradion om hur allt började för hans egen del: "När jag var nio, tio år gammal såg jag på tv hur de landade på månen, och jag tyckte att det var så häftigt. Det var då jag bestämde mig för att jag ville arbeta med teknik och vetenskap”, sa han då.
Om ett decennium kanske det är hans och kollegernas i dag svårfattbara dator som den dagens barn fascineras över. Kanske börja träna på en variant av Neil Armstrongs ”That´s one small step for a man, one giant leap for mankind”.