Vad hände med Reinfeldts gräns?

Ledare
Fredrik Reinfeldt höll ett bejublat tal i Almedalen 2013 där han drog upp en gräns mot Sverigedemokraterna. I dag råder det oro och tvivel inom partiet om var den gränsen går.
Foto: Jonas Ekstrˆmer/TT,Jonas Ekstrˆmer/TT
Fredrik Reinfeldt höll ett bejublat tal i Almedalen 2013 där han drog upp en gräns mot Sverigedemokraterna. I dag råder det oro och tvivel inom partiet om var den gränsen går.

Under Fredrik Reinfeldt var Moderaterna medvetna om var gränsen gick. Idag har den luckrats upp. Förmår partiet att förbli ett ”anständigt och förtroendegivande parti”?

Efter valet 2014 skrev Hans Wallmark, riksdagsledamot för Moderaterna och ordförande i partiets eftervalsanalysgrupp följande i en debattartikel:

”Moderaterna uppfattas i dag som ett anständigt och förtroendeingivande parti. Vi ska kännetecknas av dessa värden, annars kommer vi på sikt att bli marginaliserade. Vi måste fortsätta att stå upp för våra värderingar om frihet, öppenhet och egenmakt även när andra perspektiv dominerar samhällsdebatten.”

Ett anständigt och förtroendeingivande parti …

Under hösten har jag rest runt i Sjuhärad och träffat moderater i samtliga kommuner, gräsrötter såväl som förtroendevalda. Att sitta ner och samtala förutsättningslöst, inte sällan i flera timmar åt gången, har stärkt mig i min uppfattning att eftervalsanalysens ordval har fog för sig. Men samtidigt har jag förstått att det här och var i partiet finns en oro inför framtiden: Kommer Moderaterna att förbli ”anständiga och förtroendeingivande”, och kommer partiet att stå fast vid frihet, öppenhet och egenmakt, även om de yttre faktorerna förändras?

I veckan sändes sista avsnittet av SVT:s intervjuserie Statsministrarna. Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt har alla kunnat visa upp kvaliteter, egenskaper och insatser som kan sägas vara lika inom ramen för vad svenska folket förväntar sig av sina ledare.

Statsbärande stabilitet, ansvarskännande allvar. En påtaglig ödmjukhet inför ämbetet och uppgiften. Se där egenskaper som alla fyra har visat prov på.

Fredrik Reinfeldt står dock i ett bestämt avseende i en klass för sig; han är fortfarande den statsminister som varit populärast av alla i modern tid.

Vad gjorde Reinfeldt så populär? Den frågan har jag haft med mig och ställt till alla jag samtalat med. I två fall landade förklaringen i hans förmåga att markera mot de otänkbara – Sverigedemokraterna.

Det är också här som oron har sin grund. Det finns en sorg över att dagens partiledning inte förmår att säga detta med samma övertygelse.

Fjärde delen av Statsministrarna ägnades av naturliga skäl åt Reinfeldt. En bärande del av programmet kretsade kring hans tal i Almedalen 2013, i vilket en gräns drogs upp. En gräns som inte gick att överträda med mindre än att Moderaterna, eller för den delen något annat parti, då inte längre skulle vara just anständigt och förtroendeingivande.

Den gränsen har flyttats under de senaste två åren. Var den går idag är ännu höljt i dunkel.

Ofta hävdas att läget är annorlunda idag än 2013, och att SD har förändrats. Det parti som Reinfeldt gjorde front mot har fortsatt att växa i val efter val, faktiskt ända sedan det en gång bildades av bland andra svenska nazister som slagits för Hitler. Och för varje uteslutning av företrädare som ertappats med en rasistisk, islamofob och antisemitisk världsbild, kanske, kanske partiet håller på att utvecklas från en brun larv till en vacker fjäril? Nja …

Men oavsett vilket har väl det knappast någon tvingande innebörd för Moderaternas del?

Det är ju annars så som debatten förs inom delar av partiet, att om det finns ett sätt för att förverkliga sin politik – rentav Allianspolitik – genom att inte längre dra en gräns mot SD, ja då är det Moderaternas och alla andra borgerliga partiers förbaskade plikt att välja det. Därför sägs det lika ofta att SD är ett parti som det räcker med att ha självförtroende och tillit till den egna politiken för att kunna hantera. Optimistiskt – eller bara naivt?

Det som verkligen oroar är att det samtidigt tas steg bortom att konstatera sakpolitisk samsyn eller, för den delen, att företrädare för partierna av och till kan råka komma överens om att göra samma knapptryckning i riksdagen. Det som sker i flera kommuner, inte minst i Skåne, går dock längre och visar att delar av Moderaterna struntar i den linje som uttalats centralt om att inte samarbeta med SD. Sydsvenskans intervju förra helgen med Staffanstorps ”starke man”, Christian Sonesson, visar dessutom att det finns en ambition på sina håll inom Moderaterna att samarbeta och rentav göra SD:s verklighetsuppfattning till partiets egen.

Det växer en klyfta i partiet som är orsakad och som växer av den gränslöshet som inte fanns under Fredrik Reinfeldts tid som partiledare.

Detta är en sorg för många inom Moderaterna idag, inte minst i Sjuhärad.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.