Vad anser ministern om Nato?
På onsdagens presskonferens blev Enström svaret skyldig om svensk vapenexport till den saudiska diktaturen. Det sticker i ögonen att Sverige bidragit och bidrar till att rusta upp en armé som slog ned den månadslånga revolten i grannlandet Bahrain. I Natos högkvarter i Bryssel är det istället spaningsinsatsen som hjälpte fram den arabiska våren i Libyen som lämnat avtryck, självfallet ett positivt sådant.
När statsminister Reinfeldt reser till Natos toppmöte i Chicago under Kristi himmelfärdshelgen behöver han sannerligen inte skämmas för sin närvaro. Vi tillhör inte den inre kretsen, men har vid upprepade tillfällen presterat väl i samarbete med Nato. Rutiner och logistik har samkörts utanför Somalias kust och under tio år i Afghanistan.
När Nato i somras bedömde försvarsmakten fick såväl marinen, armén som flygvapnet goda vitsord. Omdömena framstod visserligen som överdrivna. Det som värderades var en organisation som ännu inte har ställts på fötter. Men det speglade under alla omständigheter Natos syn på försvarsmakten. Sverige framstår som ett ljus i klassen både i samarbetet med Nato och under EU-flagg. Sådant medför respekt och inflytande inom utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det är dock en försvarskoalition i kris som möts i Chicago. Den USA-ledda koalitionens står på randen till ett misslyckande i Afghanistan. Det talibanerna närstående nätverket Haqqani genomförde under förra helgen nålstick mot utländska ambassader mitt i centrala Kabul och i en rad andra städer. Det kan ses som en förövning inför talibanernas årliga våroffensiv.
Den internationella skuldkrisen har tvingat fram minskade försvarskostnader i de allra flesta EU-länder liksom i USA.
Skulle Sverige tjäna på ett Nato-medlemskap? Har vi råd eller skulle vi när det kommer till kritan inte tas upp i sammanslutningen?
Nu är en väl vald tidpunkt för försvarsminister Enström att utveckla sina tankar i dessa frågor. Den nya ministern kunde börja med en rivstart och lämna ett verkligt avtryckpå ett område som länge väntat på en förutsättningslös diskussion. Men finns viljan?
Ledarredaktionen