Uvell: Vänstern gillar att hänga i åsiktskorridoren

Ledare ,

Ett av de mest frekvent använda orden när det gäller politisk debatt på senare tid är ”åsiktskorridoren”. Som beskriver det smala ställe där svåra frågor, som exempelvis migration och integration, tvingas hålla sig. Om inte debattören vill riskera Twitterdrev och hetsjakt, otrevliga mail och personliga påhopp.

Artikeln publicerades 11 juni 2015.

För tillfället är det mycket populärt att påstå att den inte ens finns. Åsiktskorridoren är inbillning. Inte helt otippat drivs denna tes allra hårdast av de som byggde upp korridoren från början – vänsterdebattörerna. Men den finns i allra högsta grad, det kände jag själv på senast som förra veckan.

Jag vikarierar nämligen just nu som ledarskribent i Dagens Industri och skrev en krönika om myten om den påstått höga utbildningsnivån hos flyktingar, framför allt syrier. Åsiktskorridorens väktare lät inte vänta på sig och bland annat ägnade en politisk tjänsteman anställd av Vänsterpartiet ett helt blogginlägg åt mig som spreds på Twitter bland de övriga vakthundarna. Men utan att bemöta mina argument i sak eller belägga mig med fel, utan i vanlig ordning när det gäller de här personerna saknas just sådant. Istället gav han sig på mig som person och hur jag debatterar. Detta händer alla personer som dristar sig till att utmana åsiktskorridorens smala yta och bredda debatten, vilket i slutändan bidrar till en fattigare samhällsdebatt. Att man använder personangrepp istället för argumentation så fort integration diskuteras bidrar dessutom till att de högerextrema konspirationsteoretikerna får vatten på sin kvarn. Det är inte bra för någon, allra minst flyktingarna.

Varför blir då folk arga över fakta?

Förmodligen handlar det om en villfarelse att om mindre bra fakta ignoreras och bra överdrivs kommer människors inställning till invandring generellt bli bättre. Men människor tycker inte om att bli lurade. Det om något bygger främlingsfientlighet. Istället måste vi som tycker att invandring berikar Sverige äga debatten och inte överlåta den till vare sig till åsiktspoliser, som vill skapa ett klimat av självcensur, eller ännu värre, till de som avskyr invandring och redan ser konspirationer i varje hörn.

Om vi låter debatten styras av känslor och överdrifter och inte fakta kommer dessutom våra politiker använda fel politiska verktyg när det kommer till integration. Det är redan så att både statsråd och riksdagsledamöter använder retorik som ”flyktingar har en högre utbildningsnivå än svenskar” och påstår att det nu strömmar in högutbildade till Sverige, bland annat civilingenjörer. Men enligt en tabell jag fått från Universitets- och högskolerådet (UHR) som validerar examen har bara två syrier under 2014 validerat just civilingenjörsexamen. Myterna har alltså fått fäste.

Vi måste ha en debatt som bygger på fakta. I veckan presenterade Arbetsförmedlingen fler sådana. För samtidigt som de mycket riktigt konstaterar att vi behöver en hög nettoinvandring för att klara välfärdens finansiering är gruppen som inte ens har gymnasieexamen stor och dominerar arbetslöshetsstatistiken. De utomeuropeiska invandrarna utgör den största andelen i den gruppen. För dem hjälper inte validering av högskoleexamen utan här behövs helt andra typer av politiska insatser.

Vi måste nöta ut åsiktskorridoren och trötta ut dess väktare. För i slutändan är det vi som gör det som bidrar till att flyktingarna som kommer får ett så bra bemötande som möjligt och får rätt politiska insatser. Inte de som står med fingret på lysknappen i korridoren, beredda att bidra med ännu mer mörker.