Uvell: Ohederligt att ta till slagträt ”migration”

Ledare ,
Foto:

I samhället, det vi kallar det offentliga, kostar allt. Det är ingen nyhet för någon och alla vet att varje år läggs budgetar av regeringen, kommuner och landstingen som prioriterar bland just det årets intäkter i form av skatter.

Artikeln publicerades 6 mars 2015.

I budgeten ställs alla kostnadspost mot varandra. För resurserna är ändliga, det finns bara X kronor och dessa fördelas sedan på allt ifrån sjukvård, skola och familjer till vägar, bostäder och kultur. Och ändå finns det ett område där vi låtsas som om det inte är en budgetpost som alla andra. Där argumentet ”vi kan inte ställa människor emot varandra” hörs. Att det är en omänsklig retorik att prata om prioriteringar. Migration.

Men vi ställer hela tiden människor mot varandra. Behov mäts mot andra behov och en prioritering görs. Vilket behov är viktigast? I statens budget ställs barnfamiljernas behov av föräldrapenning mot bidrag till handikappade. Vad ska få mest pengar? I kommunala budgetar ställs pensionärernas behov av bra äldrevård mot behovet att rusta upp simhallen och så vidare i en kedja av prioriteringar, där en kostnad ställs mot en annan. Där en grupp i samhället ställs mot en annan. Givetvis föregås besluten av förhandlingar, först mellan utgiftsområden och sedan inom, men i grund och botten sitter det offentliga med varsin säck pengar varje år och den ska fördelas till sista kronan.

Varje år får massa barn inte plats på den förskola föräldrarna valde för att något annat barn fick platsen. Varje år får människor vänta länge på operation för att andra, sjukare patienter, går före. Varje år får äldre veta att de inte får någon operation för att de är för gamla. Varje år får människor avslag på sina ansökningar om socialbidrag för att de inte kvalificerar sig enligt de regler vi satt upp för att kunna prioritera resurserna. Vi ställer hela tiden människor mot varandra.

Det är därför så ohederligt att använda det emotionella slagträet när det handlar om migration. Som ingen annan kostnadspost handlar just om människor, till och med utsatta människor.

I veckan flaggade Migrationsverket att de behöver ytterligare 18 miljarder, ovanpå de 48 miljarder de bad om i somras. Hur ska vi lösa det? Men när vi ska diskutera detta HUR haglar direkt anklagelser både från vänster och höger i en enda lång plågsam godhetsparad – det är omänskligt. Du vill att folk ska dö. Bruna vindar blåser.

Åsiktskorridorens väktare ägnar sig i sitt eget självbedrägeri åt professionell pajkastning för att finta bort frågan. För den kommer vi, hur mycket vi än debatterar debatten, nämligen inte ifrån. Migrationsverket behöver 18 miljarder till. Punkt.

Så låt mig vara er ficklampa i korridorens mörker och öppna diskussionen med några konkreta förslag på hur vi ska lösa det här. Vi ska inte höja världens redan högsta skatter. Personligen skulle jag hellre se att maxtaxan avskaffas så att varje kommun kan ta betydligt mer för den fantastiska förskolan än idag. Idag kostar två barn heltid 2250 kr. Dubbla det och låt kommunerna ta en del av Migrationsverkets ansvar. Ett annat område vi kan offra är delar kulturbudgeten. Sorry men när människor är på flykt har vi inte råd att sponsra operabiljetter. Sedan lägger jag gärna ner det katastrofala infrastrukturprojektet Norrbottniabanan. Omedelbart.

Det här är min prioriteringslista för att kunna ta emot den ökade flyktingkvoten. Vad är er?